GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Veckans profil

Anders tankar om människan i trafiken

Anders Gustafsson pensionerade sig för 13 år sedan men är nog fortfarande en av de mest igenkända körskolelärarna i Kalmar med omnejd. Som tidigare ägare av Gustafssons trafikskola har han hunnit lära upp tusentals nya bilister. Men efter ett antal år som pensionär har han varvat ner och 40-minuterslektionerna som satt gjutna i ryggmärgen har sakteliga tynat bort. Om man frågar personer i hans närhet har till och med bromsreflexen som medpassagerare försvunnit.
Foto: Sara Jonasson

Anders Gustafsson

Ålder: 74
Familj: Frun Ulla-Britt och barnen Johan, Tove och Sara
Bor: Färjestaden
Uppväxt: Kalmar
Yrke: Pensionerad körskolelärare

Godmorgon, när klev du upp idag?

– Idag steg jag faktiskt upp vid åtta. Numera är det normaltid.

Vad står på din frukostbricka?

– En liten tallrik med nyponsoppa med müsli, två goda smörgåsar och ett par koppar kaffe.

Hur startar du helst dagen?

– Väldigt lugnt. Sedan jag blev pensionär tar det en bra stund innan man tar tag i någonting. Det är oftast oplanerat, det blir vad det blir.

Vilken tid gillar du bäst?

– Jag gillar nog efter 12-13 bäst, då ser jag fram emot en god måltid och en trevlig kväll. Det är nog den halvan av dagen jag tycker bäst om.

Hur kom det sig att du blev trafiklärare?

– Det var mer en tillfällighet. Min far startade trafikskolan 1934 som min bror Sven-Erik sedan övertog när vår far gick bort. Jag var inte sugen på det jobbet då, jag gick på Lars Kaggskolan och blev maskiningenjör. Sen kom jag ut när det var som minst jobb för maskiningenjörer. Jag sökte bland annat jobb på Emmaboda glasverk och de hade 400-500 ansökningar, det var inte lätt. Då började jag fundera på trafiklärarjobbet, jag tyckte det såg trevligt ut att åka runt med snygga tjejer. Sen upptäckte jag att det var rätt roligt också. När min bror blev sämre köpte jag och Börje Lovén körskolan av honom. Det bästa med jobbet är att man i de flesta fall får jobba med unga människor, det är jätteroligt. De är väldigt enkla att ha att göra med, det är mycket krångligare med äldre människor.

Vad gjorde du innan?

– Innan jag började på Lars Kagg jobbade jag på Kalmar varv i några år. Det är min längsta titel jag haft – plåtslagarhantlangare.

Roligaste händelsen under din tid som trafiklärare?

– Jag har en som är både rolig och tankeväckande. Jag körde med en äldre farbror som var lam från midjan. Vi hade en stor amerikanare som var handikappanpassad, en automatväxlad Chrysler med V8-motor i. Den kunde man köra med bara händerna och på den tiden fanns det bara tvåpunktsbälte i bilen, det är många år sedan. Vi kom åkande på Södra Långgatan fram mot Hotell Witt. I den korsningen kom det en bil från höger som farbrorn inte upptäckte. Då tryckte jag på bromspedalen, som var stor som ett dasslock, och det bara skrek i kullerstenen. När jag fick stopp på bilen skulle jag be farbrorn om ursäkt för att jag bromsat så hårt. Då satt inte farbrorn kvar där, han var försvunnen. Då hade han alltså glidit genom bältet och ner på golvet, han hade ju ingen styrsel i benen. Då skulle jag gå runt och hjälpa honom upp. På den tiden låg polisstationen precis till vänster innan Hotell Witt. Då var det någon polis där som hade hört bromsningen och tittat ut, men då satt ingen vid ratten. Polisen trodde att jag hade kört övningsbilen från sidan och springer ut. När han kom ut höll jag på att baxa upp farbrorn som bara skrattade. Kontentan med historien är att det är väldigt bra med trepunktsbälten som vi har idag.

Hur många personer har du hjälpt till att få körkort?

– Jag och Börje Lovén pratade om det en dag. I snitt hade vi ungefär 75 elever var på ett år. Om vi räknar på 40 år bir det 3000 elever. Det är ett helt samhälle, det är häftigt. Många känner igen en, det är roligt.

Trafikregel du anser borde finnas?

– Det enda jag har tyckt genom alla år är att bilägarens namn och telefonnummer borde stå på bilen. Jag tror att folk skulle ta det lite försiktigare om de inte var anonyma.

Du är ett nytt inslag i KalmarPosten där du skriver om trafikvett, berätta!

– Jag kommer att skriva små betraktelser kring trafikvett. Det är svårt att hitta ett budskap och ändå inte vara pekpinne. Det är en svår kombination, man får tänka flera gånger, alltid är det någon som blir irriterad på en.

Person/personlighet du ser upp till?

– Jag gillar ju Leif GW Persson. Dels för hans kunskaper och dels för att han inte är rädd att säga vad han tycker. Om det sitter någon i samma rum som får smällen bryr han sig inte om. Det behövs sådana personer, de som inte är rädda för att ha åsikter.

Motto?

– I trafiken har jag det. När man kör bil behöver man inte ha bråttom, man kommer ändå alltid fort fram. De extra kilometerna i timmen som folk kör tjänar man ingen tid på, det är bara en känsla. Kör du hela Ölandsbron i 90 istället för 70 har du tjänat en minut. Det är en sak jag funderar mest på, att folk har så dödens bråttom.

Hur varvar du ner?

– Det är en bra fråga det. Jag tycker att jag är i stort sätt nedvarvad hela tiden sedan jag blev pensionär.

Läser/lyssnar eller tittar du helst på?

– Jag läser böcker, gärna deckare där våldet inte är så våldsamt. Jag gillar Michael Connelly. När jag tittar på tv blir det helst sport, nöje och humor.

Jobb i ditt nästa liv?

– Jag skulle förmodligen göra samma resa igen faktiskt.

Vem skulle du ta med till en öde ö?

– Jag får ta med mig frun, ensam är inte stark. Man behöver ha någon som man kan lita riktigt på.

Tre kändisar du gärna skulle bjuda på middag?

– Mikael Persbrandt och Suzanne Reuter vore trevligt, de skulle munhuggas bra. Till sist vill jag ha med Tage Danielsson.

Vad skulle du bjuda på?

– Jag har en kötträtt som jag kallar för kalasfilé. Det skulle jag bjuda på tillsammans med ett gott vin. Det är fläskfilé med ostsås och lite klyftpotatis eller potatisgratäng.

Vad är fredagsmys för dig?

– När man är pensionär kan man ha mys när som helst. När man jobbade var fredagsmys när barnen var hemma och man hade en tidig kväll ihop.

Vad ser du fram emot just nu?

– Just nu ser jag fram emot att få ordning på de problem jag har (sviter efter behandling av prostatacancer). Att hitta en lösning på det, det skulle vara skönt. Det stör min vardag.

Läs mer