Meditativ fullträff med buss-Driver

Adam Driver är utan tvekan en av årtiondets mest imponerande och betydande skådespelare. I ett hav av varierade och alltid briljanta rolltolkningar är det inte helt lätt att urskilja den prestation som skiner lite starkare än de andra, men för mig är det titelrollen i Jim Jarmuschs "Paterson". Här spelar han en vanlig man med ett vanligt liv, ett vanligt jobb, en vanlig partner och vanliga bekymmer. Dag ut och dag in genomför han samma rutin, både som busschaufför och hobbypoet, och är så älskvärt nöjd med sin tillvaro. Jarmusch skriver med filmen ett passionerat kärleksbrev till skönheten i det ordinära, enkla och vardagliga. Stoffet är urstarkt men det är främst nyanserna i Drivers lika subtila som sublima skådespel som gör "Paterson" till en fullträff. En mer underbart "zen" film går inte att finna.