GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filmtipset

Fina skräckvibbar i bästa MCU-filmen på länge

Doctor Strange in the Multiverse of Madness (Film, bio)
Publicerad 21 maj 2022
Detta är en recension i Kalmarposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Doctor Strange in the Multiverse of Madness (Film, bio). Foto: Walt Disney Pictures Sverige
Doctor Strange in the Multiverse of Madness (Film, bio). Foto: Walt Disney Pictures Sverige

På grund av ett antal lyckade biofilmer under de senaste åren kändes det för en stund som att Marvel Cinematic Universe, bestående av 28(!) filmer hittills, hade hittat ett stadigt fotfäste. Den kortvariga illusionen bröts dock av både den överskattade “Spider-Man: No Way Home” (2021) och en drös medelmåttiga (på sin absoluta höjd) serier på Disney+. Den bistra verkligheten gjorde sig påmind, att även Marvel kan vackla och falla. Med tanke på att den senaste serien, årets “Moon Knight”, också visade sig vara en rejäl besvikelse är det med glädje jag som jag deklarerar att Sam Raimis storartade “Doctor Strange in the Multiverse of Madness” är en av de bästa delarna i “MCU” hittills.

Doktor Stephen Strange (Benedict Cumberbatch), en mäktig magiker som med lätthet böjer tid och rum när han känner för det, har dykt upp i sex filmer i franchisen tidigare och har tampats med allt från sin egen död (och återuppståndelse) till skenande trollformler med världsförgörande potential. När vi möter honom i “Multiverse of Madness” är han kärlekskrank över att ha missat sin chans med Christine (Rachel McAdams), sin före detta kollega och älskare. När ett massivt tentakelmonster från ett parallellt universum dimper ner på New Yorks gator i jakt på en mystisk ung tjej (Xochitl Gomez) får han dock avbryta sitt deltagande på Christines bröllop (ouch!) och flyga iväg till undsättning. Det dröjer inte länge innan han blir indragen i ett äventyr som tar honom till otaliga universum och världar samtidigt som han fruktar att den före detta Avengers-medlemmen Wanda (Elizabeth Olsen), även kallad Scarlet Witch, har gått från allierad till fiende.

Det faktum att filmens första halva är lite onödigt stökig och överpackad vägs upp av att Raimi, den halvgalna visionären bakom “Evil Dead”-filmerna och den första Spider-Man-trilogin, tycks ha fått ovanligt fria tyglar i Marvel-maskinen. Skräckelementen (filmen pressar verkligen 11-årsgränsen så långt det går) är lika frekventa som magiska, bildspråket är uppfriskande lekfullt och Raimis förkärlek för det ockulta och märkliga lyser igenom i varje scen. Det bjuds på spöken, häxor, zombies och kaiju-monster och inget krut sparas. Inte för en sekund skäms filmen för att den är sprungen ur den mer bisarra och urspårade sidan av serietidningsspektrat, så den tvekar inte att slänga in en fejd med musiknoter som vapen eller en mantel bestående av blodtörstiga vålnader. Det är minst sagt en njutning att se Raimi gå loss på det här viset, i så stor skala, efter nästan tio års paus från yrket.

Viktor Jerner