GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filmtipset

Gosling och Evans drabbar samman i stabil spionaction

The Gray Man (Film, Netflix, premiär 22/7)
Publicerad 23 juli 2022
Detta är en recension i Kalmarposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
The Gray Man (Film, Netflix, premiär 22/7). Foto: Netflix
The Gray Man (Film, Netflix, premiär 22/7). Foto: Netflix

Efter megasuccén med “Avengers: Infinity War” (2018) och “Avengers: Endgame” (2019) har filmskaparbröderna Anthony och Joe Russo nu tagit steget från Marvel-hjältarnas universum till spionvärlden. I denna Bond-, Bourne- och “Mission: Impossible”-doftande actiontårta möter vi Sierra 6 (Ryan Gosling), den skickligaste CIA-agenten på fältet, som hamnar i en väldigt prekär situation när han snubblar över byråns mörkaste hemligheter. Plötsligt blir han själv en måltavla som ska jagas och elimineras till varje pris, av allt från internationellt ökända yrkesmördare till den psykopatiska legosoldaten Lloyd (Chris Evans) som inte skyr några som helst medel för att slutföra sina uppdrag.

“The Gray Man” är precis vad man förväntar sig, varken mer eller mindre. Berättelsen är enkel och bekant, tempot är skyhögt (dra ett djupt andetag innan du trycker på play, för det ges inga sådana chanser i filmen) och actionscenerna eskalerar i stadigt takt. Stundtals känns den klumpig, överklippt och onödigt stökig i sin actionkoreografi, medan den vid andra tillfällen glimmar till med lite extra kreativitet och flärd. De alltid stabila Gosling och Evans är kanon tillsammans och det är trevligt att få se den sistnämnda spela ett riktigt ärkesvin, något han gör på tok för sällan.

Med tanke på att detta är den mest påkostade Netflix-filmen någonsin så borde den egentligen vara ännu bättre och bjussa på något mer än ett hopkok av andra (bättre) filmer, men som lättsmält och lättglömd fredagsfilm gör den onekligen jobbet.

Viktor Jerner