Advokat Cronberg har återvänt till lilla prinsessan Kalmar

I höstas gick flyttlasset söderut och nu bor Åsa Cronberg i lantlig miljö strax utanför Kalmar. Där kan hon ägna sig åt sitt stora intresse - hästar.

– Jag var jämt i stallet som barn och tonåring men slutade rida i 20-årsåldern. För några år sedan sa min guddotter till mig att jag borde ta upp ridningen igen eftersom jag pratar om det så mycket, så jag tog en ridlektion och tyckte att det var hemskt och inte ett dugg kul.

Nu kan Åsa skratta åt minnet, men där och då var comebacken i hästsadeln inte särskilt behaglig.

– Jag hade brutal träningsvärk och bestämde mig för att aldrig rida mer.

– Då sa min guddotter att jag borde prova igen. ”Det är inte likt dig att ge upp så snabbt. Du brukar vara väldigt envis”.

Så Åsa tog nya tag.

– Och till slut hittade jag en ridklubb där de lovade att alla kunde rida. Sedan var det klippt. Nu har jag två dressyrhästar och jobbar varje dag med att lära mig rida dressyr. Det är enormt frustrerande, jättesvårt, och helt underbart!

Men det är advokat hon är till yrket, och sedan hemkomsten till Kalmar har Åsa Cronberg öppnat en liten advokatbyrå på Kvarnholmen. I dagsläget utgörs byrån av Åsa och hennes sekreterare Jeanette Sandberg Lavado, men kanske blir de fler framöver.

Hur kan en vanlig arbetsdag för dig se ut?

– En viktig del av mitt arbete är möten med mina klienter där jag jobbar för att vi ska bli ett bra team. Det blir alltid bäst resultat när klienten är delaktig i arbetet med att samla in bevis och bemöta motpartens argument.

– Jag jobbar mest med brottmål och familjemål. I familjemålen jobbar vi alla med barnperspektivet och barnens rättigheter. Det kan handla om att jag företräder en man som vill få i gång ett umgänge med sitt barn och då hjälper jag honom att ansöka i tingsrätten att barnet ska ha rätt till umgänge med sin pappa. Det kan också vara fall där en kvinna har blivit utsatt för allvarligt våld från sin make där jag ansöker om ensam vårdnad för mamman, som ett skydd för barnet. Jag är då ofta också målsägandebiträde för henne i brottmålet och tar tillvara hennes rättigheter under polisutredning och vid en rättegång i tingsrätten.

Minns du något fall som sticker ut lite extra?

– Jag försvarade en ung man som hade suttit häktad en längre tid för väpnat rån. När det väl blev förhandling i tingsrätten visade det sig att han var oskyldig. Det kom fram i förhör att inte hela historien var sann - det var en komplott och den bevisning som fanns mot mannen hade konstruerats som en hämnd för en helt annan händelse och för att få ut försäkringspengar.

Vad kan vi lära oss av det?

– Att rättssäkerhet är otroligt viktigt för att inte någon oskyldig ska dömas för brott.

Berätta om när du arbetade för Hiv-Sverige.

– Det var under en tid när det fanns ett starkt stigma mot personer som lever med hiv och det förekom diskriminering i olika former. Jag arbetade som jurist med att motverka detta. En viktig fråga var att förhindra att flyktingar och andra skyddssökande blev avvisade till länder där de inte kunde få tillgång till fortsatt livsuppehållande hiv-behandling. Då saknades mediciner i många länder och ett återvändande innebar en plågsam död i aids. Jag jobbade också för att papperslösa i Sverige skulle ha rätt till nödvändig sjukvård eftersom jag mötte svårt aidssjuka personer som inte längre fick livsuppehållande mediciner av sjukhusen.

– När jag tänker tillbaka på det var det en mycket svår situation som vi tack och lov lyckades vända genom lobbying och kontakter med riksdagsmän, genom utbildning av personal på Migrationsverket och genom att driva enskilda ärenden i domstolarna. Fick bra hjälp av Paul Hunt, FN:s dåvarande expert på mänskliga rättigheter om hälsa.

Du trivs med ditt arbete förstår jag för din favoritstund på dagen är...

– När jag kommer in till kontoret på morgonen, känner att det luktar kaffe och min trevliga sekreterare ropar god morgon! Då blir jag glad och känner att jag har hela dagen framför mig.

Vad gör du helst en ledig dag, förutom att vara med hästarna?

– De bästa lediga dagarna är när mina söner är på besök här eller när jag är i Stockholm och träffar dem.

Vad lyssnar du på?

– Lars Winnerbäck, Tracy Chapman, Ebba Forsberg och ofta P1 God morgon världen och dokumentärer.

Vad läser du?

– Just nu, för andra gången, Johannes Anyurus ”En storm kom från paradiset”. En stark skildring av hans pappas liv, tror jag, med ett underbart bildspråk.

Vad tittar du på?

– Danska serier är ofta bra, som ”Utredningen” om polisutredningen av mordet på Kim Vall och ”Borgen”.

Vem ser du upp till?

– Min mamma Rigmor Andersson. Hon är en verklig förebild för mig och mina söner. Klok, engagerad, påläst i samhällsfrågor och väldigt vacker i sitt vita hår. Hon brukar ge mig rådet att tänka efter vad som egentligen är viktigt i livet. Hon håller inte med om att det är hästarna!

Om du får bjuda några kändisar på middag, vilka är det och vad bjuder du dem på?

– Om jag får drömma lite så skulle det vara väldigt kul att träffa Winston Churchill och ta en riktigt god cigarr och en whisky med honom. Det vore intressant att höra honom berätta om tiden som premiärminister i England under andra världskriget och hur han tog det goda beslutet att gå emot Hitler när han hade intagit stora delar av Västeuropa, trots att hans rådgivare avrådde honom. Tänk vad som kunde ha hänt annars.

Avslutningsvis, du har inte hunnit ångra flytten?

– Verkligen inte, det är så himla fint här. Kalmar har ändrats enormt mycket sen jag växte upp och är som en helt annan stad, med en annan mentalitet. Nu andas staden positivitet med universitetet, ungdomar och folk från andra länder. Kalmar är ett trevligare samhälle nu, fullt av potential.