Bostadsrättsförening önskar skyddsjakt på måsar – kommunen säger nej

En bostadsrättsförening i Kalmar begär att kommunen ska utföra skyddsjakt, i form av äggpickning, på häckande måsfåglar inom föreningens områden.

”Bakgrunden är att det under flera år blivit fler och fler måsfåglar som häckar på taken till föreningen fastigheter. Detta orsakar stora problem för boende eftersom fåglarna skränar, förorenar och är aggressiva. Problemet är inte enbart avgränsat till föreningens fastigheter utan även till andra fastigheter i området, såväl privata som kommunala”, skriver bostadsrättsföreningen till kommunen.

Vidare skriver föreningen att problemet med häckande måsfåglar i området är allmänt känt för området och att det borde vara en kommunal angelägenhet att åtgärda.

Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun säger dock nej till önskemålet.

Samhällskontoret skriver i beslutet att de besökte området en dag i april och konstaterade att det satt tre fiskmåspar på föreningens tak vid tillfället. Det var generellt ganska gott om måsar i området och måsar observerades på många hus i närheten. Men det är dock inget skäl för skyddsjakt menar man. Det måste klassas som en olägenhet enligt miljöbalken, vilket ska vara en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller tillfälligt.

”Samhällsbyggnadsnämnden anser inte att enstaka häckande måspar på hustak är tillräckligt för att vidta åtgärder. Måsarna kan orsaka ljudstörningar även om de inte häckar på just det taket, utan bara flyger förbi eller landar tillfälligt”, skriver samhällsbyggnadsnämnden och fortsätter:

”Olika måsfåglar är ett naturligt inslag längs kusten. En måskoloni i naturlig miljö kan aldrig räknas som en olägenhet enligt miljöbalken, oavsett hur stor ljudstörning den orsakar. Att måsar uppehåller sig och även häckar inne bland bebyggelsen måste också betraktas som ett naturligt beteende. Även andra fåglar, exempelvis kråkfåglar och duvor, kan uppfattas som störande utan att det kan klassas som en olägenhet enligt miljöbalken.”