Ebbe är arkeologen som lett mer än 50 internationella projekt

Hej Ebbe! Hur ser din morgonrutin ut?

– På sommaren tar jag först en simtur vid Kalmarsundsbryggan. Därefter frukost på balkongen och läser tidningen. Känns lite lyxigt.

Hur kom ditt intresse för arkeologi och etnologi?

– Antagligen kom det av att vi i familjen ofta tittade på historiska lämningar när vi var ute och reste i min barn och ungdom. Thor Heyerdahls bok Aku-Aku om Påskön tyckte jag var väldigt spännande.

Berätta lite om konceptet ”Tidsresa” och hur hela projektet började.

– Tidsresor är ett pedagogiskt sätt att utifrån lokala platser och berättelser reflektera över samtidsfrågor. På den lokala historiska platsen genomförs en typ av rollspel utifrån ett skrivet scenario. Samtidigt som man utför en praktisk aktivitet reflekterar man över en viktig mänsklig fråga, exempelvis konflikt, könsroller, migration, makt etc.

– Tidsresekonceptet utarbetades av Kalmar läns museum i mitten på 1980-talet i ett nära samarbete med lokala skolor. Målgruppen var först skolelever, men vidgades sedan till lokalbefolkning och olika vuxna grupper eller allmänheten. Alltsedan slutet av 1980-talet har länsmuseet genomfört ungefär ett hundra heldagars tidsresor varje år och till min stora glädje så görs det fortfarande. För drygt 20 år sen började tidsresemetodiken spridas till andra länder, först Finland och USA (Minnesota, New Mexico), sedan till andra länder som Estland, Lettland, Italien, Turkiet, Serbien, Kenya, Sydafrika, Uganda. 2004 bildades den internationella organisationen Bridging Ages för att hålla ihop och sprida tidsresorna och jag blev dess förste ordförande 2007. Idag finns Bridging Ages och tidsresor i ungefär 20 länder runt om i världen.

– Efter Unionsjubiléet 1997 som blev en stor framgång med TV programmet Salve och över 200 historiska arrangemang fick länsmuseet möjlighet att utveckla tidsresemetodiken. Vi blev ett härligt gäng med arkeologer, historiker, pedagoger, sömmerska m.fl. som arbetade hårt och där ingenting var omöjligt. År 2000 fick Kalmar läns museum ett Nationellt uppdrag under tre år och vi genomförde tidsresor och historiepedagogiska projekt i samtliga län i landet, från Lycksele i norr till Skanör i söder.

Du har besökt ett antal länder under din karriär. Berätta om en minnesvärd resa.

– Genom länsmuseet har jag lett mer än 50 internationella projekt i 17 olika länder runt om i världen de senaste 20 åren. En del av länderna (Finland, Åland, USA, Turkiet, Kenya, Sydafrika) åkte jag och teamet från museet regelbundet till under många år (ofta även Linnéuniversitetet och/eller någon kommun inblandad). Otroligt många minnen förstås.

– Ett minne som sticker ut är när vi lyckades genomföra ett stort publikt evenemang på ett torg mitt i Soweto, Johannesburg, en kylig vinterdag, juni 2015. Vi uppmärksammade ett av Sydafrikas viktigaste historiska dokument, Freedom Charter, som antogs 1955. Det var en heldag där vi bad människor tolka frihetsdokumentet i dagens och framtidens samhälle.

– Arrangemanget var väldigt komplicerat att genomföra och fick flyttas fram ett par gånger: svårt innehållsmässigt, logistiskt, organisatoriskt, säkerhetsmässigt och med ungefär 500 deltagare från olika delar av landet, men också inifrån Soweto. Det gjordes i samarbete med Kulturdepartementet i Sydafrika, som gav ett enormt förtroende. Men till slut gick det fantastiskt bra, stort engagemang bland deltagarna, bra dramatik, kulturministern invigde och människornas tankar om framtidens Sydafrika blev en liten bok. När jag stod på torget mitt i Soweto och försökte hålla ihop arrangemanget kände jag att jag nog hade förberett mig hela yrkeslivet för att kunna klara av det här.

I en intervju har du berättat ”museerna kan vara till nytta för dagens integration”. Kan du utveckla din tanke?

– Jag tror att kulturarvet har en viktig roll att spela i dagens samhälle, inte minst för att använda historien, med dess platser och berättelser, att bygga dagens och framtidens samhälle. Det kan handla om integration, men också om demokrati, klimat, ”det goda samhället”, andlighet, relationer, krig och konflikt. Det finns en kunskap bland museer och kulturarvsinstitutioner som är ovärderlig och som kan användas för att skapa en gemensam framtid.

Vad gör du för att koppla av?

– Jag motionerar med mina ”gubbar” i Kalmar OK. Lyssnar gärna på musik från 60-talet.

Hur tacklar du motgångar?

– Försöker hitta konkreta vägar framåt.

Du har skrivit ett antal böcker under din karriär. Vad är röda tråden i dina berättelsen?

– Jag har skrivit två historiska ungdomsböcker, Tillbaka till Järnåldern och Tillbaka till Medeltiden, och en lång rad artiklar, allt med syfte att göra historien engagerande för unga och gamla. På uppdrag av Landskapsregeringen på Åland skrev jag under två år Ålands lärobok i historia för åk 4-6, ”Tidernas Åland”. Det innebar att jag fick se ”varenda grusväg” på Ålands många öar och upptäcka det Åländska kulturarvet.

Berätta om dina nya projekt i Kenya.

– Jag har varit i Kenya sedan 2004 och medverkat i projekt där sedan 2011: Linnéuniversitetet och Kalmar läns museum liksom Kenyanska museer, universitet och NGOs har deltagit. För fem år sen började Två Systrars församling i Kalmar engagera sig i uppförande av en skola i öknen i norra Kenya. Skolan fick namnet Two Sisters School. Från 42 elever vid starten 2019 går idag 194 elever i fem klasser i skolan. Skolan utvecklas hela tiden och har gett en framtidstro i den lokala byn och är på väg att bli en modellskola för hela regionen.

– 2020 hade vi från församlingen möjlighet att vara med vid invigningen av skolan. I år har Kalmarsundsskolan blivit vänskola till Two Sisters School, med gemensamma utbyten, vilket är mycket glädjande. Det andra projektet som jag just nu medverkar i, i Kenya handlar om Samburufolket som har en levande tradition att göra hällmålningar och hällristningar. Linnéuniversitetet leder projektet tillsammans med NGOs och National Museums of Kenya. Det har varit fantastiskt att intervjua nutida hällmålare invid deras hällmålning/ hällristning när de berättat om målningens tillkomst och vad den betyder. I maj fick jag och kollegan Peter Skoglund vara med om när några Samburukrigare målade och ristade bilder i en grotta. Både det pedagogiska och det arkeologiska projektet har besök från Kenya i augusti- september i Kalmar.

Har du något smultronställe i Kalmar län?

– Jag har rest mycket i Kalmar län och har många platser jag tycker om. Jag vill gärna variera. Senaste åren har jag besökt bl.a. Dröstorp på Öland, Kanaberg, Misterhults skärgård, Kröngården, Garpens fyr, vandrat Kalmarsundsleden. En gång sa jag att Stensö fiskeläge är Sveriges vackraste plats.

Vilka tre kändisar skulle du vilja bjuda på middag?

– Det vore spännande att möta en person som levde för 100 000 år sen, en som levde för 10 000 år sen och någon som levde för typ 800 år sen. Olika världar, men människor med prioriteringar och drömmar. Vad är det att vara människa?

Vad skulle du bjuda på?

– Det skulle bli knytkalas. Var och en tar med något som de gillar.

Har du något Bucket list?

– Inget som jag absolut vill uppnå. Däremot gärna umgås med familj, barn och barnbarn och kanske träffa vänner som jag inte ser så ofta.