Elisa lär ut självförsvar: ”Man måste hjälpa sig själv ”
Elisa Wilhelmsson
Ålder: 46
Yrke: Trygghet, säkerhet och självförsvars-utbildare i egna företaget Kalmar Självförsvar.
Familj: Min man Niclas, våra två söner, samt vår hund Melker.
Kommer från: Ungern.
Bor i : Kalmar.
Beskriv dig själv med tre ord: Envis, rak och ärlig.
En favorit film: Mulan
En bok jag gillar: Taiji som mental träning av Yvonne Lin
Favoritlåt eller artist: Celine Dion
Fritidsintresse: Vara ute med vår husbil, paddla SUP och träna.
God morgon Elisa! Hur ser din morgonrutin ut?
– Jag väcks med kaffe på sängen av min man varje dag. Ser på nyheterna och bläddrar igenom sociala medier. Sen blir det frukost och hundpromenad innan träning och jobb.
I 20 års tid har du utforskat, studerat och utövat olika kampsport och självförsvarsstilar. Varifrån kommer ditt intresse?
– Egna tråkiga upplevelser i unga år, där jag fick klart för mig att man måste hjälpa sig själv och att man inte kan räkna med hjälp från andra. På den vägen är det.
Vad är filosofin bakom dina kurser?
– Kalmar Självförsvars motto är ”Vägra Vara Offer”, vilket jag tycker förklarar det mesta. Att bli mentalt stark och kunna säga ifrån.
Vilka slags människor söker sig till dina kurser?
– Alla som vill göra en livsförändring. Jag arbetar både med barn, unga och äldre. Personer som vill stärka sig, likväl personer som vill ta sig ur destruktiva förhållanden och individer som har råkat ut för tråkigheter, men som bestämt sig för att aldrig låta det hända igen. En del i min verksamhet som växer sig större är företagskurser. Det är fler och fler företag som väljer att investera i utbildningar för sina anställda för att skapa trygghet på arbetsplatsen med hjälp av nya säkerhetsrutiner och arbetsplatsanpassade instruktioner.
Vilka utmaningar möter du i ditt yrke som instruktör?
– En stor del i min verksamhet är att försöka lära ut till de som verkligen behöver det. Alla är helt enkelt inte välkomna på mina utbildningar, så jag måste hela tiden läsa av vad det egentliga syftet är för personerna som kontaktar mig. Jag vill verkligen påpeka att jag inte lär ut någon ”form”, utan kunskaper för att klara sig ur hotfulla situationer och överfall.
Vad finns det för fördomar om din bransch?
– Det finns en hel del fördomar. Bara när ordet självförsvar nämns så tror människor att det handlar om att lära ut att sparka och slå, vilket är helt felaktigt. Mina utbildningar handlar om trygghet, säkerhet och självförsvar, vilket är nödvändigt inom alla branscher.
Vad ska man tänka på när vi rör oss ute på natten?
– Man måste vara uppmärksam på sin omgivning. Undvik att ha hörlurarna på, tänk på vilka skor du har, det är svårt att springa med höga klackar, och ha mobilen tillgänglig.
Vad gör du för att koppla av?
– Tränar, målar tavlor, går på stranden och plockar sten och är ute med husbilen.
Finns det några människor som inspirerar dig i ditt liv?
– Min man och våra barn. Det band vi har till varandra tror jag faktiskt är unikt. De är min inspiration att orka driva detta vidare. Det är tack vare min man som jag har kommit dit jag är idag. Han har aldrig tvivlat på mig och alltid stöttat och motiverat mig framåt. Mitt jobb är min livsstil och utan deras förståelse hade det inte gått.
Har du något motto?
– Ge aldrig upp.
Vilka tre kändisar skulle du bjuda på middag?
– Prinsessan Victoria, Jackie Chan och Carola.
Vad skulle ni prata om?
– Livet ur fyra olika synvinklar, vår livsfilosofi och våra olika livsstilar.
Vad skulle du bjuda på?
– Spagetti och köttfärssås, pannkakor med sylt och grädde till efterrätt.
Vad gör dig glad?
– Snälla människor, att se mina deltagare växa, och att se människor bry sig om varandra helt enkelt.
Vilket är ditt smultronställe i Kalmar?
– Slottet och slottsparken. Oslagbart.
Har du någon bucket list?
– Ja, det har jag. En del är avklarat, men jag har några saker kvar. Skulle bland annat vilja besöka Japan, Ishotellet och Disneyland.
Några framtidsdrömmar?
– Egentligen inga speciella drömmar, men jag hoppas på att kunna fortsätta att arbeta för att bygga upp människor och driva på tryggheten i samhället.
Text och Foto. Mehdi Barakat