Från ungdomsikon till tidlös artist: Marit Bergman har kvar sin publik

Marit Bergman är aktuell som en av årets deltagare i tv-succén ”Så mycket bättre” och med det nya albumet ”Här kommer vargen”. Det är hennes första album på sju år och det andra där hon sjunger på svenska. Snart kliver Marit upp på scenen på Larmtorget för en intim spelning inför Kalmarpubliken.

– Vi åker till väldigt mysiga ställen i sommar och kör en akustisk sättning så att vi är ganska nära publiken, säger Marit Bergman.

– Sen får vi se hur det ter sig med akustiskt när det är stadsfest, om det kommer ramla in en massa fylleskallar och skrika på oss. Sist jag spelade på stadsfesten var det sent på kvällen med band på stora scenen. Jag hoppas att det kommer funka bra på den mindre scenen på Larmtorget också. Det blir jättemysigt.

I Kalmar spelar hon tillsammans med Anna Dager på cello och Klabbe Hörngren från Klabbes bank på klaviatur.

– Det blir ganska många nya låtar och avskalat men ändå mäktigt! Den här sommaren har jag scoutat fram ställen att spela på som är skojiga att åka till med familjen, så jag har lyckats kombinera turné med någon slags semester. Jag har en lite spretig familj och till Kalmar kommer min 11-åring följa med. Jag vill att han ska sjunga med mig på scen för han sjunger jättefint, men han vägrar tyvärr.

Du har ju en del kopplingar till trakten häromkring, berätta!

– Jag spelade på Hultsfredsfestivalen typ hundra gånger. Först med mitt gamla band Candysuck och sen som soloartist och så har jag gästat kompisar. Så länge festivalen pågick var det en stor del av ens liv.

Hur minns du den tiden i början av din karriär, på scenerna på Hultsfredsfestivalen?

– Jag tror att när jag gjorde de första albumen och det var ganska hysteriskt och hög energi så gick det mest ut på att jag spelade någon låt och skrek lite och gjorde någon cool rörelse och så skrek publiken tillbaka. Det var på ett härligt sätt men mer primitivt. Nu är det mer samspel. Ju färre musiker man är på scenen desto mer spontan kan man vara. Ju större apparat desto mer uppstyrt och förutbestämt blir det.

Du startade även upp Popkollo i Hultsfred.

– Ja, precis. Det är ett läger för tjejer som vill hålla på med musik. Det började småskaligt i Hultsfred 2003. Det var dels för att Rockparty fanns där men också för att musikbranschutbildningen fanns där. Jag och mina kompisar fick idén om att starta läger som ett snabbspår in för tjejer. Det är ett bra sätt att hitta en miljö där man kan få pröva och leka utan att det står någon kille som redan har spelat elgitarr i tio år och ska berätta hur man kopplar in i förstärkaren. Av egen erfarenhet vet jag att det är hämmande. Det var inte lika mycket tjejer bakom scen och i band när jag började.

Det fanns ett behov av en plats där tjejer i tonåren kunde få verka fritt?

– Ja, jag kom med idén och den plockades snart upp av andra som kunde genomföra den. Nu har det vuxit till en nationell förening med kollon på tolv orter i Sverige. Jag är lite involverad fortfarande. Jag läser styrelsemejlen och skriver under papper en gång om året. Och nu träffar jag otroligt många fler tjejer bakom scenen jämfört med för 20 år sedan. Men det är omöjligt att bedöma vad som ligger bakom ökningen, om det är Popkollo eller andra initiativ eller helt enkelt tidsandan.

Apropå förr i tiden – dina tidiga låtar som ”I will always be your soldier”, ”Adios amigos” och ”This is the year” är för många total tonårsnostalgi. Har du sett ett generationsskifte bland dina fans när du är ute och spelar, eller åldras fansen i takt med dig?

– Det är ungefär samma publik nu, men det tillkommer en och annan ungdom. Men majoriteten som jag ser ansiktet på på spelningar är de som var unga estettjejer förr. Nu är de småbarnsföräldrar och har fått barnvakt för att komma på spelningen. Det blir en annan typ av samspel med publiken nu. Jag tycker det finns något vackert i det, att man ser varandra åldras.

Jag hörde någon intervju med dig för ett tag sedan där du sa att du mest lyssnar på musik i jobbet och att du inte har lyssnat på musik ”för skojs skull” på väldigt länge?

– Ja, det är jättetråkigt. Men nu den här sommaren har jag ändå lyssnat ganska mycket. Det blir mer och mer så att jag funderar på exakt hur musiken är skapad. Jag skulle önska att jag kunde njuta mer utan att låta musiken passera den vänstra hjärnhalvan. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna göra det igen. Viss musik, som är ganska långt ifrån hur jag skulle göra den själv, kan jag lyssna på. Som Alice Coltrane - där kommer jag aldrig kunna förstå mig på hur musiken är gjord och då kan jag luta mig tillbaka och bara lyssna utan att tänka.

Och med din egen musik då?

– När jag är på scen så kan jag oftast koppla bort tänkandet. I alla fall när man gjort några spelningar på turnén så att man är varm i kläderna. Allting blir mer av en känslomässig enhet när man sjunger och spelar tillsammans, där man inte behöver tänka så mycket utan bara känna och det kan flöda. Efter några spelningar kommer man mer och mer in i ett slags flyt i musiken. Det är två eller tre spelningar innan Kalmar så då jäklans så då kommer det vara ett fluffig moln man blir attackerad av!

Antingen det, eller skräniga fylleskallar..

– Haha, ja, det blir väl det ena eller det andra.

Du medverkar i årets säsong av så mycket bättre. Har det spelats in än?

– Ja, det var i början på juni. Det var helt underbart och jag upplevde det som fyra dagars betald spaverksamhet. De som klagar på att det är stressigt med ”Så mycket bättre” har inga småbarn. Jag fick släppa projektledarrollen för några dagar och bli runtvallad på olika fantastiska platser. Folk klär sig till fest två gånger om dagen och spelar jättevacker musik och man får svingod mat. Det var härligt.

Kände du någon press inför att göra dina tolkningar?

– Jag tog det på allvar såklart. Även fast man inte gör sina egna låtar så är det ändå ett jättebra tillfälle att påminna folk om vad jag håller på med och var jag står just nu. Det är ganska snabba puckar från att man får frågan om att medverka tills att allt ska vara färdigproducerat. Rent tidsmässigt var det väldigt stressigt att få ihop allt, men jag tyckte att jag ganska snabbt hittade mina sätt att göra de andras låtar på. Det var bara att sätta igång maskinen och låta den rulla. Jag är jätteglad för de versionerna jag gjorde.

Var det några av de andra artisterna som det var extra kul att träffa?

– Det var väldigt kul att se Ellen Krauss på nära håll. Är det någon som är årets Miriam Bryant så är det hon. Hon är helt otrolig på sitt alldeles egna sätt - en stjärna. Hon gjorde jättejättebra versioner på låtarna. Och så var det fräckt att träffa Sanne Salomonsen. Hon är en sån otroligt vis kvinna men också totalt fläng vilket var en väldigt härlig kombination. Sen har vi Mapei vars texter känns som om de är riktade direkt till mig. Och Omar var det fint att träffa. Och Peg! Allihopa!

”Så mycket bättre” sänds under hösten på TV4, men innan Marit kan slå sig ner i tv-soffan och återuppleva sina fyra dagar på Grå Gåsen på Gotland en gång till, har hon en turné att slutföra.

– Det ska bli så kul att komma till Kalmar. Det är en stad som jag tycker mycket om. Jag håller just nu på att lyssna på Gustav Vasas historia som delvis utspelar sig i Kalmar och jag ska läsa på lite mer om slottet, så publiken får gärna förbereda frågor, säger Marit Bergman och skrattar.