Gemenskap och vinnarskallar i rullstolsinnebandylaget: ”Man känner sig välkommen”

Pontus Ydström sitter i sin sportstol och trär på sig ett par gråa handskar. Med entusiasm visar och berättar han om sin utrustning.

– Sportstolarna rullar snabbare, hjulen lutar till skillnad på vanliga rullstolar som är mer raka, säger Pontus.

– Man får lite längre tag innan armarna möter hjulen, flikar Richard Gunnarsson in.

Richard är en av lagledarna och har lång erfarenhet. Han började spela rullstolsinnebandy i början av 2000-talet och har meriter som landslagsspelare. Richard vet vad som krävs för att ta sig till toppen och han räds inte att köra hårt med sina lagkamrater.

– Det roligaste är att plåga dem på träningen. Det är ett glatt gäng och då de kommer varje vecka hoppas jag att de tycker att det är bra. De börjar förstå vikten av varför vi plågar dem med det vi gör.

Spelarna Pontus Ydström och Alicia Edson skrattar till, men håller med om att det är tuffa pass.

– Det kan vara jobbigt, men det lönar sig och då förstår man varför, säger Alicia.

Alicia kom från Norrköping till Kalmar för att studera och började spela med laget under 2021. Hon har tidigare spelat tennis i nio år, vilket hon ser som en erfarenhet att dra nytta av i innebandyn.

– Jag älskar att tävla. Tennis är jättesnabbt och är du inte där när bollen är där dör ju poängen. Det gäller att vara på hugget och först på bollen. Snabba vändningar är a och o i tennisen och det har jag nytta av i innebandyn.

– Ja, rullstolen har du ju med dig! Startsnabb och kan läsa spelet, berömmer Richard.

Laget består av allt från nybörjare till före detta landslagsspelare. Det är en bred mix som Alicia uppskattar.

– Det gör också att många får plats, att man känner att man är välkommen.

Sargen dras åt sidan och spelarna rullar in på planen. De samlas i en ring i mitten för en genomgång om träningens upplägg. Det är förutom glada miner även ett fokus och beslutsamhet. Höga rop om konstruktiv kritik och positionsbyte studsar längs väggarna i hallen.

– Det är väldigt givande att vi har med spelare som har varit med i landslaget när man kommer in som ny. Bara med hur man tejpar händerna eller hur jag ska skjuta på bästa sätt, säger Pontus.

Under matchspelet på träningen är det tuffa tag och tajt spel. Spelarna får jobba hårt för att hitta lediga ytor och komma till avslut. I ena målet storspelar Samuel Holvisalo och plockar ner långskott efter långskott. Han och Lasse Sjöberg berättar under vattenpausen hur det var när de kom in i innebandygemenskapen.

– Det är roligt som fan! Jag kommer ihåg att man i början kilade fast klubban mellan benen när man skulle köra och sen stressade man med att ta fram klubban när bollen kom, säger Samuel.

– Köra med klubban i handen var helt värdelöst i början. Man blev så frustrerad. När man skulle skjuta i början gick det inte heller. Har man fötterna i marken får man ju fäste, men nu blir det istället att man drar klubban åt ena hållet och då drar stolen åt andra, säger Lasse och fortsätter:

– Förut körde jag utan handskar och då tyckte jag alla som hade handskar var klenisar, men rätt som det var kunde jag inte det för jag fick blåsor och valkar. Så nu är det handskar som gäller.

Även Richard Gunnarsson kommer ihåg hur det var när han började spela. Då var han lite mer involverad i kollisioner under spelets gång.

– Då var det nästan som att köra radiobilarna på Liseberg. Under åren har man lärt sig att kan man runda motståndaren för att bibehålla farten. Då sparar man energi och ökar möjligheten att vara först till bollen. Man styr stolen med kroppen, både när man ska svänga och att styra emot när man skjuter.

Signalen ljuder och träningen är slut för denna gången. Spelarna samlas i gången under ena läktaren för ombyte och diskussioner om den målsnåla tillställningen. Alla är överens om att det var bra spel och inte minst från målvakternas sida, då ingen boll letade sig in bland maskorna i målet.

På lördagen den 30 september börjar Sverigeserien och denna gången har man delat upp seriens lag i norr och syd för en omgång. Då kommer Kalmarlaget, Göteborg och Halmstad möta varandra i hårda bataljer. I Sverigeserien möter alla varandra två gånger – plus ett slutspel. Förutom hemmamatcherna i SBB Arena kommer laget att åka till Eskilstuna två gånger för att möta nordlagen, som är Eskilstuna, Nacka och Umeå. Förutom glädjen i att möta de andra lagen i serien på plan, brukar det även ges tillfällen att umgås på sidan av sargen.

– Det blir alltid lite prat spelare emellan, då kan man byta erfarenheter. Det gäller inte bara inom laget, utan det gäller inom hela serien. När vi åker till Eskilstuna är alla lagen på plats och under vilan mellan matcherna sitter man på läktaren och pratar. Det är en betydligt mer kamratlig gemenskap mellan lagen inom paraidrotten överlag, säger Richard.

Den andra lagledaren Pontus Påhlsson och hans sambo Nathalie Alvhäll Lindahl är av samma uppfattning.

– Det är väldigt mycket glädje och gemenskap. När jag kom in som ny kände jag mig välkomnad direkt från första träningen. Det är det som är kännetecknet. Man märker på matcherna inom paraidrotten att det även är en gemenskap mellan lagen. Man får så mycket energi av träningarna. Man kan ha en dålig dag, men så kommer man hit och så känns det bra. Det är högt i tak och man kan komma hit och säga att man har haft en pissdag, men så peppas man om att köra järnet och så känns det bra, säger Nathalie.

Att laget betyder mycket för spelarna är nästan en underdrift.

– Jag jobbar nästan varje dag med någonting inom laget. Det roligaste är att jag ringer Richard mer än Nathalie, och hon är ändå min sambo, säger Pontus Påhlsson.

Spelarna och lagledarna Richard Gunnarsson och Pontus Påhlsson hoppas nu att Kalmarpubliken ska sluta upp bakom laget den 30 september.

– Jag hoppas verkligen att det är många som kommer och kollar på oss. Speciellt när vi möter Halmstad, det brukar bli bra och jämna matcher, säger Pontus Påhlsson.

– Det är kanske många som inte vet att vi finns, det vill vi ju gärna sprida att vi gör, säger Nathalie.

Förhoppningsvis lyckas laget kamma hem trepoängare i SBB Arena på lördag. Det långsiktiga målet är glasklart.

– Det kortsiktiga målet är att vi inte ska komma sämre än fyra i Sverigeserien. Det är tre lag som är snäppet bättre. Det långsiktiga målet är att komma upp i toppen igen. Vi är ett lag under uppbyggnad, säger Richard.