Gigi trivs bland fågelkvitter och räkning av arter: ”Öppna sinnen hela tiden”

– Det gäller att ha ett smörgåsbord som passar alla fåglar. Många har kanske inte den möjligheten och har en mindre matare och då får man få sorter. Men ger man en fantastisk buffé får man många fåglar och snor från grannarna, säger Gigi och skrattar.

När det gäller fågelskådning är det få som slår Gigi Sahlstrand på fingrarna. Hon har medverkat flitigt i medierna som expert inom ämnet och hon har även varit programledare samt domare i tv-programmet ”Det stora fågeläventyret”. Hon driver företaget Fågelguidning AB tillsammans med sambon Bosse Thoor där de bland annat guidar nya som erfarna fågelintresserade i Sverige och utomlands.

Det är sista helgen i januari som KalmarPosten hälsar på och det är sluttampen på den stora fågelräknarhelgen som fått namnet ”Vinterfåglar Inpå Knuten”. Inne på köksbordet ligger ett anteckningsblock och ett tjugotal olika arter följt av antal är nedskrivna på en linjerad sida i blocket.

– Hos mig är gulsparven vanligast, den har man inte om man bor inåt stan. Det är för att vi har fält omkring oss. Bergfink har vi många här, men jag har inte ansträngt mig så mycket med att räkna talgoxar än, de är så många och kommer gå om. Ett tips är att ta en bild, för då kan man räkna dem och få hjälp med att artbestämma någon fågel man inte vet vad det är.

Utanför fönstret, vid skogskanten, har Gigi och Bosse byggt en större fågelmatarstation. Det är nästan lika stor trafik på fåglar till och från stationen som det är i en bikupa på försommaren.

– Det är en fantastiskt möjlighet på vintern att få lite liv och rörelse. Mycket av fågelmatning är kanske ibland mer för människan än för fågeln. Jag vet till exempel min mamma, som tog över mormor och morfars hus, nu sitter hon precis som mormor på samma stol och tittar ut på fågelmatningen. Hon ringer mig ibland och säger vad hon har sett. Jag tror det skapar mycket glädje, framförallt till äldre.

I slutet av januari räknas fåglar vid fågelmatningar över hela landet. Birdlife Sverige har de senaste åren fått in runt 20 000 rapporter. Räkningen av fåglar går till genom att man under fyra dagar räknar sina matgäster och rapporterar in det högsta antalet du ser samtidigt av samma art.

– Det har pågått sedan 2006 och i grund och botten var det göra ett jippo och skapa intresse för fåglar. Man får ut två saker av det. Dels att man skapar ett intresse, men också att man får en inventering av alla vinterfåglar. Det är intressant att kunna se trender. Man brukar prata om vinterns klo, vilket är något som det brukar var lite extra mycket av just någon art. Hos oss är det nog bergfinken. Den gillar bokollon och vi har några bokar omkring här – men de är lite lata tycker jag allt och går på fågelmatarna istället.

– Med inventeringen får man en helhetsbild om hur det ser ut just i Sverige och fåglarna är också en bra termometer gentemot klimatet. Man märker att vi får mildare och mildare vintrar med fler övervintrande fåglar. Man ser fler av fåglar som rödhake och bofink som normalt brukar flytta – och de kommer även högre och högre upp i landet.

Trots att Gigi pratar och är helt närvarande i samtalet avbryter hon sig hastigt vid några tillfällen.

– Vänta nu, där sitter en gråsiska på backen. Titta i kikaren bakom vattenskålen. Det är en hanne, han är väldigt röd och börjar snygga till sig för säsongen. Han är jättevacker nu. Honorna har inte lika mycket rött.

– Man har som fågelskådare öppna sinnen hela tiden. Om vi skulle stå ute nu skulle min hjärna registrera hela tiden, det skulle du inte märka, men man har sina tentakler ute hela tiden.

Till vintern lämnar omkring 75 procent av alla våra arter i Sverige, vilket också är 90 procent av volymen av fåglar. Det beror på att de flesta är insektsätande fåglar. När det bara är 10 procent kvar av antalet fåglar i landet är det också lite större chans att ovanligare fåglar dyker upp.

– Just nu finns en jätteraritet i Förslöv i Skåne. Det är en Baltimoretrupial. Den kommer från Nordamerika och skulle flyga till Sydamerika, men hamnar i Skåne. Jag hade inte hört talas om den innan, men vi har varit där såklart. Det har alla. Den skulle inte överleva om det inte fanns fågelmatare, för det är inte naturligt för den att vara här.

– Förra året var det en supersensation. Det var en person som såg en fågel och frågade om någon visste vad det var för art. Då var det en rubinnäktergal som befann sig på Vargön utanför Vänersborg. Det är alla fågelskådares dröm – det var fantastiskt att se den.

Gigi och hennes sambo är inte precis de enda som matar fåglar i Sverige. Hon berättar att man räknar med att 500 000 hushåll matar fågel och att fågelintresset har ökat i Sverige med åren. Inte minst från när hon själv började förtjusas av våra bevingade vänner.

– Fågelmatningen har ökat. Nu kan man även köpa snygga holkar och fågelmatare samt massa olika frösorter. Det finns enormt utbud och det gör ju att det blir roligare också. Förut var just fågelskådning en mansdominerad hobby. Tänkte man på fågelskådning så tänkte man på en grönklädd man med kikare och lite osocial. Jag tog fram statistik som visade att år 1971 var det bara en procent kvinnor som var medlemmar i det som då hette Sveriges Ornitologiska Förening. Idag är det närmare 35 procent.

Gigi hoppas att fler ska intressera sig för fåglar och delta i ”Vinterfåglar in på knuten”. Inte bara för att då en trädgård full av liv, men också för att skapa ett intresse för naturen och skaffa sig kunskap.

– Det finns så många gamla myter om fågelmatning som jag lärde mig som barn. Till exempel att om man börjar mata så måste man fortsätta – annars dör de. Jag kommer ihåg som barn att vi hade ett lantställe på en ö ute i Horsfjärden. Min pappa levde för fågelmatning och han kunde mitt i vintern släpa sig över isen med skidor och han hyrde till och med in hydrokopter för att komma över och mata fåglar. Han ville inte ha det på sitt samvete, man visste inte bättre då.

Gigi släpper pennan, tar på sig mössan och hämtar fågelmat. Det är dags att fylla på ena matstationen med mer godsaker.

–Jag skulle vilja ha någon ovanlig art som jag inte har sett tidigare, det hade varit jättekul. Men då får man tänka på att några tusen till kanske vill se, säger Gigi och skrattar till.