Grisbonden Karin: ”Det finns inte en dag som man har långtråkigt”

Godmorgon, när klev du upp i dag?

– Det blir klockan sex nästan varje dag.

Hur startar du helst dagen?

– Vi försöker skilja lite på helgdagar och veckodagar och ser till att det är så lite jobb med djuren som det bara är möjligt när helgen kommer. Så bästa sättet att starta dagen är att jag vaknar av att höra Jonas ge djuren mat och jag får ligga och dra mig lite. Jag ger djuren mat i veckorna och han ger på helgerna. Sen blir det fullt frukostbord med hela familjen, man uppskattar verkligen de stunder som alla är hemma samtidigt nu för tiden.

Hur gör du för att varva ner?

– I sann gammal bondeanda så vilar vi middag varje dag och den pausen är guld värd. Efter den lilla stunden är det som om kroppen är nystartad och man är redo igen. Man sover inte riktigt utan det är mer en stunds avslappning. Men en löprunda eller ridtur i skogen behövs också.

Karin, du driver ju Voxtorpsgården ihop med din man, hur länge har du gjort det?

– Vi har gjort det sen 2003 och det var verkligen ett jättestort beslut att ta över en hel gård. Jag hade ingen aning om att det skulle krävas så mycket jobb men det har helt klart varit värt det. Jonas är uppväxt med gårdslivet men jag var nybörjare på allt men också motiverad till att lära mig. Har vetat enda sen jag var liten att jag ville bo på en gård men hade kanske en lite förskönad bild om vad det innebär att driva en. Men det är jag glad över för annars vet jag inte om vi hade tagit över gården. Ibland är det bra att inte veta så mycket innan! När vi tog över gården var det mjölkkor här och inte ekologiskt men ambitionen var tidigt att ställa om till att bli KRAV-godkända. Det var en jättestor omställning som krävde mycket mod och hjälp från rådgivare och andra ekologiska lantbrukare. Sen sålde vi korna och började så smått med grisar istället och på den vägen är det. Fast just korna saknar vi.

Vad är det bästa med att ha gård?

– Friheten är ju det första man tänker på vilket är lite konstigt för man är ju inte alls fri utan egentligen väldigt bunden och låst. Man är aldrig riktigt ledig men man jobbar aldrig heller känns det som. Det är verkligen ett otroligt viktigt, varierat och tillfredsställande arbete. Det finns inte en dag som man har långtråkigt.

Är grisar de bästa djuren?

– Helt klart de bästa djuren att arbeta med. De är roliga, smarta och så är det underbart att få se när de njuter av gyttjebad och ett frodigt bete. Men miljömässigt slår de aldrig en ren gräsätare. Men KRAV-grisen är den bästa grisen!

Vad gör du en ledig dag?

– Just nu är jag så otroligt sugen på att plocka svamp, grilla korv och sova över i vårt lilla torp i skogen. Men att få gå och småjobba i trädgården en dag är inte heller fel. Älskar verkligen denna tiden när det börjar lugna ner sig lite med själva växtodlingen och det inte är lika galet mycket att göra längre ute på åkrarna. När alla andra är lediga på sommaren svettas vi och har nästan som mest att göra men nu börjar vår tid på året.

Har du en bucket list, och vad står det i så fall på den?

– En av mina drömmar är att få åka på cykelsemester med min man och ha obegränsat med tid. Så där mycket tid så man kan ändra resplanerna hela tiden och se var man hamnar. Då skulle jag hälsa på alla fina människor man känner och äta en massa god mat på vägen. Slänga på cyklarna på ett tåg i bland och bara liksom flyta omkring ett tag. Längtar också efter att få fjällvandra och åka mer skidor.

Vad är ditt bästa tips för självförsörjning i tider som dessa?

– Steg ett är att du börjar köpa mat från producenter som odlar och föder upp djur på ett sätt som du tror på och kanske vill närma dig när du odlar mat till dig själv. Man kan tro att det blir dyrare mat men det behöver det inte bli. Du kommer lära dig att ta vara på alla delar av råvaran, utveckla matlagningen, uppskatta nya smaker och framför allt värdesätta maten på ett nytt sätt. Som bonus stärker du en matproduktion som du tror är hållbar även i framtiden och då kommer det även bli lättare att få tag i frön,gödsel och kunskap när du själv är redo att börja bli en matproducerande människa. Odla potatis så att ni blir självförsörjande på det och skaffa höns så att alla får ta del av ägg och kött. Höns är fantastiska! Vi löser inga stora kriser av att börja odla mer själva men vi minskar sårbarheten och tar mer ansvar. Sen blir maten så mycket godare samtidigt som det känns bra att göra något och inte bara oroa sig.

Vad läser/lyssnar eller tittar du helst på?

– Tunna blå linjen tycker jag är jättebra. Just nu läser jag mest fermenteringsböcker och odlingsböcker. Är egentligen inte så himla trädgårdsintresserad utan det är mer att ha mängder av mat och smakupplevelser och mångfald som driver mig.

Vem ser du upp till?

– Här säger jag min kära far. Han har en unik förmåga att sprida glädje och kärlek omkring sig. Han är rolig och trygg att vara med och han slutar aldrig att vara nyfiken. Sen kan han nästan lukta sig till om någon behöver lite hjälp eller en positiv knuff i rätt riktning. Det är en superkraft!

Vad skulle du rekommendera till dem som vill ta steget och flytta ut på landet?

– Hitta rätt partner eller i alla fall rätt socialt nätverk. Man behöver hjälp av andra. Inse att det många gånger är tuffare än vad man trott men att det är det som är grejen. Att man får kämpa lite för att nå dit man vill. Att det är lugnt på landet är en myt. Det händer grejer hela tiden och vill man leva ett rikt liv på landet så krävs det ansträngningar. Men ät bra och slarva aldrig med maten, träna och ta hand om dig och så vila middag! Våga välja det lite obekväma livet för det är där det roliga finns! Men kom ihåg att inget är roligt om kroppen gör ont eller om man inte vårdar sina relationer.

Vad ser du fram emot just nu?

– Fred såklart. Men också att livsmedelsförsörjningen och beredskapen ska bli frågor som tas upp på allvar. Vi tar för givet att maten alltid ska finnas i affären och vara lätt att få tag i. Men jag ser fram emot att vi blir fler som odlar och producerar mat och att vi på riktigt börjar rusta oss för framtiden och bygger hållbara matsystem där vi inte är beroende av en massa insatsmedel från utlandet.

Vem skulle du ta med dig till en öde ö?

– Jag tar en för laget. Det blir Putin och jag som åker. Men ska jag välja någon jag ska ha nytta av så blir det valfri person i Voxtorps brandkår. Det är ett himla fint gäng med allkonstnärer som löser det mesta. Känns tryggt att Jonas är hemma och tar hand om gård och barn under tiden.

Hur ser du på framtiden?

– Detta är ju en supersvår fråga. Det känns som att under detta året har förutsättningarna för alla förändrats på oerhört kort tid. Vi har så många utmaningar att tackla både vad det gäller världsläget och klimatförändringar. Vi lantbrukare står i frontlinjen när det kommer till det förändrade klimatet och drabbas tidigare än många andra. Torkan oroar mig mycket. Men vi kan bara försöka att anpassa oss och att fortsätta att jobba för att det ska finnas en fin värld även i framtiden. Så har ju alla generationer av människor tänkt tidigare så varför ska vi inte göra det nu? Men jag avslutar med Elin Wägners ord som hon sa för mer än 70 år sen: Det är daggmaskarna och kvinnorna som kommer att avgöra det hela. Det stämmer fortfarande för där daggmaskar och kvinnor trivs, där finns framtiden!