Jenny lever sin dröm med att kommunicera hjärtefrågor

Godmorgon, när klev du upp i dag?

– Jag tog sovmorgon och gick upp klockan 07. Jag vaknade till tända brasor och en katt som låg på kökssoffan hos min kusin i Kåremo.

Hur startar du helst dagen?

– Till vardagen sätter jag på lite mindfulness-musik och sedan brukar jag gosa med min dotter Edith som kommit in till mig under natten. Att börja lite lugnt, det tycker jag är skönt.

När kom du in på mindfulness?

– Det har nog kommit med åldern. Att inse att man behöver de här lugna stunderna i vardagen. Mina barn är 10 år och 13, så det är träningar varje dag, det är fullt ös på jobbet, fullt ös hemma och matcher på helgerna. Då måste man hitta stunder för lugn också.

Du är kommunikationschef på Hjärt-Lungfonden, hur hamnade du där?

– Jag jobbade som kommunikationschef på ett annat jobb, men började bli lite sugen på att byta. I samma veva fick jag en fråga om jag kunde kliva in på ett interimsuppdrag på Hjärt-Lungfonden för att se över hur man jobbade med kommunikation – och jag tyckte det lät alldeles för roligt för att låta bli.

– Det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och för mig är det superviktigt att jobba med saker som gör skillnad. Jag vill vara med att bidra till en samhällsförändring och mycket viktigare än så blir det inte. Sedan blev interimsuppdraget ett fast uppdrag med en kommunikationsavdelning som jag hade fått förmånen att bygga upp.

Hur viktig är kommunikation för Hjärt-Lungfonden?

– Allt vi gör handlar egentligen om kommunikation. För att kunna samla in pengar till livsviktig forskning måste vi berätta vad vi gör. För att kunna påverka beslutsfattare måste vi kommunicera med dem. Vi behöver också ta fram rapporter och debattartiklar och nå ut med resultat. Vi får fint genomslag, eftersom det är svårt att ifrågasätta varför vi kommunicerar. Hur hamnade du i Stockholm?

– År 1999 flyttade jag till Stockholm för att plugga diplomerad internationell informatör på IIU, Institutet för internationell utbildning. Då studerade jag en termin i Stockholm och en termin i New York. När jag var färdig med utbildningen fick jag faktiskt jobb i New York – men jag fick inget visum.

Historien kunde tagit en annan vändning?

– Historien kunde tagit en annan vändning. Men då ringde min vd i New York till en bekant i Stockholm och sa: ”Jag har missat en tjej som du måste anställa”. Då fick jag jobb på en PR-byrå. Sedan dess har jag bott i Stockholm och jobbat. Redan då, när jag var färdig med utbildningen, hade jag som mål att bli kommunikationschef på ett stort företag, myndighet eller annan intressant organisation. Sedan plockade jag ihop mina pusselbitar för att nå dit.

Du tänker inte tillbaka på vad som hade hänt om du stannat i New York?

– Jo, men jag har ingen aning om hur det hade sett ut. Troligtvis inte alls lika bra. Sverige är ju fantastiskt att bo och leva i.

Vad har du för privat koppling till Hjärt-lungfrågor?

– Min pappa gick bort i en hjärtinfarkt när han var 46 år. Det är något som jag reflekterar över jättemycket nu, eftersom jag fyller 46 nu i höst. Jag kan tänka att jag är långt ifrån färdig med livet. Jag har två små barn och han hade oss och var långt ifrån färdig med livet. Då känns det ännu mer angeläget att faktiskt få jobba med de här frågorna. Att med mina verktyg få vara med att bidra till bland annat mer forskning och mer kunskap och förändring av samhällsstrukturer. Samtidigt har jag fått lära mig själv vad man ska tänka på och vad det finns för riskfaktorer. Min familj är lite trött på mig nu eftersom jag är stenhård på att minska saltandet, äta mer grönsaker, rätt kost och fysisk aktivitet.

– Vårt koncept heter ”Det gäller oss alla”, och det är faktiskt så. Jag tror inte jag känner någon människa som inte är drabbad eller känner någon som är drabbad. Stroke, hjärtinfarkt, astma, KOL – det finns många sjukdomar under vårt paraply. De berör verkligen alla och mig extra nära såklart.

Vad är den största utmaningen i din yrkesroll?

– Att det finns så mycket att kommunicera. För att nå ut måste man ibland välja bort för att det ska bli tydligt. Vi har så oerhört mycket bra forskning och historier. Det gäller att prioritera rätt saker för rätt tid och lägga upp en plan. Det finns inget stopp. Vi skulle kunna jobba dygnet runt och fortfarande inte hinna kommunicera allt som vi skulle vilja kommunicera.

Vad tycker du är det viktigaste du skulle vilja kommunicera till allmänheten?

– I Sverige lever över 2 miljoner människor med hjärt-kärlsjukdom och 1,3 miljoner med en lungsjukdom. Mer forskning är lösningen. Den ger oss ett längre och friskare liv. Forskningen är helt beroende av gåvor från hjälpsamma människor.

Det man kan göra för sig själv varje dag är att se över sina levnadsvanor. Riskfaktorer för hjärt-, kärl-sjukdomar har förändrats väldigt mycket över tid kopplat till hur vi lever idag. Förr var rökning en av de största riskfaktorerna. Idag handlar det mycket om matvanor och fysisk aktivitet. Vi sitter alldeles för mycket stilla och övervikt och fetma ökar enormt mycket i landet. Men det handlar inte om att alla ska gå på gymmet fem dagar i veckan, utan alla borde se till att få mer vardagsmotion. Cykla till jobbet, ta trappan istället för hissen och så vidare. Det handlar också om stress och sömnbrist. Hela vårt samhälle lever på ett annat sätt i dag. Vi behöver hitta en balans, men hela ansvaret kan inte läggas på individen. Vi behöver förändra samhällsstrukturer så att alla har möjlighet att leva hälsosamt.

Vad har du för yrkesmässigt mål?

– Att fortsätta jobba med det som jag drivs av och gör skillnad. Jag hade tidigare som mål att bli kommunikationschef och det är jag. Nu har jag lyxen och förmånen att välja. Så länge man känner en passion för sitt arbete tror jag att man kan göra ett otroligt bra jobb – och jag älskar mitt jobb. Det finns inget annat jag kan tänka mig göra just nu. Det är ganska skönt att ha kommit till den insikten.

Hur gör du för att varva ner?

– Då åker jag till landet. Det är det bästa jag vet. Vi har ett lantställe i Malmköping utanför Stockholm. Där är jag ute i naturen och håller på i trädgården. Jag har odlat tomater i massor. Jag har blivit lite galen i odling de senaste åren. I år har jag nog skördat omkring 100 kilo tomater som jag nu håller på att ta hand om. Jag konserverar, gör puréer, såser och ger bort.

Hur tacklar du en motgång?

– Det beror lite på vad det handlar om. Först kan jag bli otroligt frustrerad när något inte går som jag vill, men jag byter ganska snabbt till lösningsfokus.

Vad gör du en ledig dag?

– Åker till landet. I och med att hjulen snurrar väldigt snabbt i vardagen är det viktigt att få lugnet. Gå ut i skogen med familjen och laga mat på stormkök är kanske det bästa jag vet. Annars bastar jag gärna och vinterbadar. Det är sagolikt avkopplande.

Vad är fredagsmys för dig?

– Om vi är på landet är det att sätta sig i soffan framför brasan och titta på film, spela spel eller lyssna på musik. Är vi i stan så är det att köra barn mellan olika träningar och då är vi hemma vid 20.30 ungefär. Då blir det att ta det lugnt och titta på en film.

Har du en bucket list, och vad står det i så fall på den?

– Jag älskar upplevelser. Jag vill åka till Maldiverna, jag vill bestiga Kebnekaise och jag vill åka till Kina. Det är väl det som står närmst på tur att genomföras. Materiella ting är helt ointressant för mig. Jag vill uppleva saker och jag vill leva livet fullt ut.

Har det att göra med frågorna du arbetar med?

– Det har nog med att göra med att min pappa gick bort så tidigt. Livet är för kort för att inte levas. Jag vill leva livet här och nu och njuta hela tiden. Jag prioriterar att göra saker som ger mig glädje. Jag vill inte skjuta upp saker till imorgon som jag kan göra idag. Jag vet ju inte hur morgondagen ser ut. Varje dag vill jag tala om för de jag älskar att jag gör det och jag vill ha roligt med vänner och jag vill resa.

Vad läser/lyssnar eller tittar du helst på?

– Jag lyssnar på P1. Jag är faktiskt en av få som inte är musikintresserad. Min man älskar musik och har vinylspelare och annat hemma. När jag träffade min man hade jag fem cd-skivor hemma; Absolut Love 1,2,3,4,5 som jag hade fått i present. Han undrade vad det var för fel på mig. När familjen är tillsammans då är det musik, men jag väljer P1, haha.

– Sedan älskar jag att titta på serier, men det är inte så ofta jag hinner titta på tv.

Matlåda eller lunch på stan? Vad blir det för mat?

Matlåda med det vi åt hemma dagen innan. Nu blir det mycket tomater i min matlåda.

Vem lagar mat hemma?

Det är jag, jag lagar nog all mat. Jag tycker det är väldigt kul att laga mat och det är avkopplande.

Person du ser upp till?

– Jag träffar på otroligt många spännande människor i jobbet som forskare som vigt sitt liv åt att förändra saker och hjälpa andra. Men annars ser jag upp till människor som lever sina drömmar och vågar göra det. Till exempel någon som är 50 år och byter karriär helt och hållet – det tycker jag är häftigt.

Tre kändisar du gärna skulle bjuda på middag?

– Micael Dahlen, professor i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Han är så troligt spännande. Han har rolig forskning och skriver bland annat om lycka. Han är otroligt inspirerande.

– Vi har som alla andra barnfamiljer tittat jättemycket på Bäst i test. Det skulle vara kul att se om David Sundin är lika rolig privat.

– Sedan tänkte jag på John Taylor i Trädgårdstid. Det är också ett favoritprogram att titta på. Då kanske man skulle kunna få lite bra odlingstips. Han verkar också vara en väldigt mysig människa.

Vad skulle du bjuda på? Blir det något med tomat kanske?

– Det blir det! Eftersom kylen och frysen är fyllda med tomatsås och konserverad tomat kommer jag bjuda på italienska köttbullar i tomatsås med färsk pasta och ett gott rödvin till det.

Vad ser du fram emot just nu?

– Jag ska åka till Amsterdam i oktober. Det ska bli väldigt roligt, det var länge sedan jag var där. Efter att du och jag är klara här ska jag åka till Nybro kebab. Det ser jag jättemycket fram emot, haha. Det är värt omvägen att åka dit. Det är min favorit, alltid!

Vilken fråga skulle du vilja ställa dig själv?

– Det är nog egentligen att bli lite bättre på att ifrågasätta vad som egentligen är viktigt. Jag är lite för bra på att vara med överallt. Både när det gäller som lagförälder i basket, bostadsrättsförening, jobb och så vidare. Ifrågasätta vad ska jag prioritera för att maximera livet. Den frågan skulle jag behöva ställa mig själv lite oftare. Att inte bara köra på, utan skapa lite mer luft.