– Från början fotade jag mest hunden och barnen, men för 10 år sedan började jag få intresse för astrofoto – då blev jag seriös på riktigt. Från dess fram tills nu har jag varit på Öland och fotat när det varit stjärnklart och ingen måne. I princip alla nätter det har varit mörkt och bra väder. Tidigare när barnen var små fick jag lägga mig samtidigt som dem när jag skulle ut klockan tre på natten för att fota.

Intresset för rymden fanns redan hos Jörgen som barn, men det var med kamerans hjälp som gnistan återigen tändes.

– Det är ju oerhört meditativt att vara ute i mörkret helt själv. Att stå ute på Alvaret, det är helt tyst, ingen biltrafik och helt mörkt. Det är en väldigt speciell känsla att stå där helt ensam och uppleva tystheten och tomheten. Man kan lätt bli lite småfilosofisk när man står där i sin litenhet och kikar ut. Vår tid här på jorden är ingenting jämfört med det som finns där ute och storheten.

Enligt Rymdstyrelsen ser man på sin höjd 6 000 stjärnor på himlen en stjärnklar natt, men det finns otaligt många fler. Med Vintergatan som modell, tillsammans med uppskattningen av antalet galaxer i universum, menar astronomer att det borde finnas närmare 200 miljarder biljoner stjärnor i universum.

– Det är helt ogreppbart. Astrofoto har på senare tid blivit mer för min egen del. Istället för att till exempel gå på yogaklass så åker jag ut och släpper allting. Även om det ibland är sena timmar så känner jag hur jag slappnar av och tankar energi. Det är riktigt häftigt.

Med åren har Jörgen fått ett mer tränat öga för att se i mörkret. När han tittar upp mot natthimlen vet han vad som ska finnas där, vilket troligtvis gör att han lättare ser strukturerna än de som inte har ett tränat öga.

– Är man på en riktigt mörkt plats så är himlen inte så mörkt egentligen. Himlen är inte svart, utan det är en bara här i bebyggelsen med ljus som får pupillerna att dra ihop sig. Är det en bra kväll när det är klart får, man mycket ljus från stjärnorna och man kan gå på stigar och se stenar och annat utan att behöva använda lampa.

– Tre gånger har det hänt att jag har sett min egen skugga på marken från stjärnljuset. Första gången det hände så fick jag en känsla att jag inte var ensam, men det var min egen skuggan jag reagerade på – det var en riktig wow-upplevelse. Då vet man att det är en bra kväll och riktigt klart.

Nästan alla tillfällen som Jörgen riktat kameran mot himlen har han varit på Öland och det finns en anledning till att han åker mil efter mil på den långsmala ön.

– Öland har ett riktigt bra mörker. Man vill ha så lite ljusföroreningar som möjligt. Tyvärr expanderar Kalmar duktigt och även området kring Färjestaden, vilket gör att det blir mer och mer ljus som förstör mörkret för varje år som går. Det är ett växande problem med att vi inte har ett riktigt bra mörker, både för människor, växter och djur.

– Då är det norra eller södra Öland som gäller och det finns nog inte någon grusväg på Öland jag inte åkt på och letat motiv. Jag skulle vilja åka till Atacamaöknen i Chile och fota med de absolut bästa förutsättningarna som finns i världen. Minst 4 000 meters höjd, tunn luft, ingen fukt och lite ljusföroreningar.

Det är huvudsakligen två perioder på året som Jörgen är ute och kör under stjärnhimlen bland grusvägarna på Öland. Den ena perioden är slutet av februari till och med början av maj och den andra mellan augusti och september.

– När de flesta ser att sommaren är slut och börjar deppa ser jag positivt på det för då kommer mörkret och jag kan börja fota igen. Egentligen är Vintergatan som bäst maj till juli, men då har vi sommar här och det är för ljust på himlen.

Jörgens outtröttliga förevigande av stjärnhimlen, kurser och föreläsningar i ämnet har även gett eko utanför Kalmars läns gränser. Sommaren 2022 tilldelades han nämligen det tionde Amatörastronomiska priset under Svensk AmatörAstronomisk Förenings jubileumsträff på Öland med motiveringen:

”Som en av pionjärerna inom svensk astrolandskapsfotografering har Jörgen Tannerstedt genom ett långvarigt och idogt arbete med enbart kamera och stativ gestaltat och spridit sin vackra berättelse om mänsklighetens plats i ett universum som är tillgängligt för alla.”

– Det var något som jag blev väldigt glad för, jag blev nog en decimeter längre. Det är många väldigt duktiga människor som fått det priset tidigare, jag hade inte en tanke på att jag skulle kunna få det priset. Tänker man på motiveringen kanske det stämmer; att jag var tidigt ute med att göra den här typen av fotografering och har inspirerat många.

Nog har Jörgens fotografier inspirerat både en och två nya astrofotografer runt om i landet. Det märks inte minst på nätterna på Öland.

– När jag började med det här var det inte en kotte ute. Nu ser jag andra fotografer ute lite hela tiden och jag har träffar många nya vänner ute i mörkret tack vare det.

Han är även invald i Naturfotograferna, en förening som sedan 1966 samlat Sveriges bästa naturfotografer.

– Att bli invald i Naturfotograferna var väldigt kul. Jag har ju inte fotat en enda fågel eller djur och ändå lyckas man bli invald. Det är runt 100 medlemmar i hela Sverige. Ibland kan man känna sig lite som en katt bland hermelinerna. Men det jag fotar är ju faktiskt också natur.

Ett av hans fotografier är dessutom förevigat i form av ett frimärke. Det är en bild på Kalmar slott som han tog åt Destination Kalmar.

– PostNord hörde av sig till slottet och undrade om de hade några bilder och de visade vad de hade. Jag är hedrad, det är väl det minsta man kan säga. Det är lite ironiskt egentligen. Jag fotar 99,9 procent på natten, men det är det lilla man gör på dagtid som faller väl ut.

Än så länge är Jörgen som han själv uttrycker det ”avancerad amatörfotograf”. Men någonstans finns en dröm om att kunna livnära sig på sitt fotograferande på heltid.

– Det ger ju inkomst och utrustningen betalar sig själv. Det är en livsstil jag har och har haft tur att få hålla föreläsningar och kurser så att det har trillat in lite pengar. Men man kanske någon gång skulle vilja satsa på det. Det är ganska många som har sagt att jag kanske borde göra något mer. Nästa gång kanske det står fotograf högst upp på CV:t.