Kompisgäng startade insamling och loppis för att hjälpa ukrainska folket

– Jag drömde att jag och mina kompisar hade samlat in jättemycket pengar och räddade Ukraina. När jag vaknade sa jag till mamma att det inte är någon idé, det var bara en dröm. Men sen berättade jag för Miranda, Ellen, Signe och Matilda om drömmen och att man hade kunnat försöka uppfylla den. Jag ville samla ihop 10 000 kronor, berättar Freja Nyberg.

– Och jag tyckte det var en superbra idé, säger Ellen Brovell.

– Vi hoppade på tåget, inflikar Miranda Mörhammar.

Vi träffas hemma hos Freja i huset på Mercuriusgatan i Berga. De fem tjejerna skyndar sig in mot soffan och sätter sig. De är ivriga att berätta om helgen och pratar i mun på varandra.

– Det började med att vi gick ut och knackade dörr och frågade om folk ville skänka pengar, säger Matilda Settergren.

Iklädd en skylt med swishuppgifter och med en insamlingsburk i handen gick kompisarna under lördagen från hus till hus och samlade in pengar.

Insamlingen går via UNHCR, där tjejerna har startat en bössa som heter En Dröm dit folk kan skänka pengar. Insamlingsbössan hittar man via att söka på En Dröm på UNHCR:s hemsida.

– Vi hade en klubburk med oss när vi gick runt som de fick ta ur om de skänkte. Och Miranda hade med sig loom bands, säger Signe Elvö.

Dörrknackningen efterföljdes av en loppis. Gänget samlade ihop böcker, leksaker, gosedjur och ljuslyktor som de sålde. Muffins fanns att köpa för de fikasugna.

– Vi samlade ihop saker som vi inte ville ha längre, och istället för att slänga dem kommer de till någon som kanske tycker om sakerna jättemycket!, säger Miranda.

Bemötandet var positivt.

– Ett tag stod det till och med folk i kö, säger Matilda.

– Många gav mer än vad de behövde på loppisen. De gav extra för att de vet att pengarna går till Ukraina. Den här idén var bra för man får hjälpa folk samtidigt som man får hänga med sina kompisar. Det är bra att hjälpa till även om man inte känner någon i Ukraina. Man ska inte kriga liksom, säger Ellen, och tillägger,

– Det ligger nära oss men vi ska inte vara rädda för att det ska bli krig här.

Vad tror ni att folk tycker om ert initiativ?

– Jag tror att de känner att det är bra att vi försöker göra något och inte bara tittar på. Vi hjälps åt så att det händer något bra, säger Freja.

– Vi har också lärt många i området hur viktigt det är att länder stöttar upp för varandra. Tänk om det var vi som var i Ukraina, vad hade vi känt då? Vi hade velat ha hjälp, konstaterar Matilda.

Hur länge pågår insamlingen?

– Den fortsätter så länge det behövs. Vi vill nå 10 000 kronor, säger Freja.

Efter en stunds samtal börjar man märka av en del spring i benen hos tjejerna och vi avrundar intervjun. Lika snabbt som de flockades i soffan, lika snabbt springer de nu iväg mot köket för en fikastund. Jag får en chans att växla några ord med Frejas mamma Sofia.

– Freja har en tydlig bild av hur det ska vara. Hon har pratat med tjejerna och de har styrt upp allting själva. Hon hade drömmen natten till torsdag. Det är beundransvärt hur fort det gått från första tanken till handling. "På lördag ska alla komma hem till mig och samla in pengar”, berättade hon för mig. Det är jätteroligt att hon har kompisar som är ivriga att hjälpa till. Jag kollade med alla föräldrarna så att det var ok, säger Sofia Nyberg.

– Det kan vara svårt med fem viljor men de har verkligen samarbetat jättebra och lärt sig mycket.

Hur känner du som mamma i en sådan här situation?

– Jag är väldigt stolt över dem allihopa. Jag gick med de två-tre första husen, men de skötte snacket helt själva. Det var bra bemötande rakt igenom.

Första delmålet var att få in 500 kronor.

– Det uppfyllde de på en kvart. Just nu har de fått in totalt 3780 kronor från dörrknackningen och loppisen. Det finns väldigt många givmilda människor, säger Sofia Nyberg.