Martin och Mikael får barn att dra på smilbanden i svåra stunder

God morgon! Hur träffades ni och varför valde ni att jobba tillsammans?

– Jag minns ju Mike från när jag var barn då han trollade och underhöll på en julfest som jag var på. Jag var helt fascinerad av eld som flammade upp och duvor som han trollade fram. Men första gången som vi träffades på riktigt var hösten 2013 om jag minns det rätt. Vi tog en fika på Kullzénska caféet. Vid den tiden bodde jag i Malmö och vi planerade att flytta tillbaka till Kalmar. Eftersom jag arbetade som sjukhusclown i Skåne då och gärna ville fortsätta med det i Kalmar så blev det naturligt att kontakta Mike som varit sjukhusclown på barnkliniken här sedan 2002. Vi började planera vårt samarbete och hösten 2015 startade vi Clownlabbet, säger Martin.

Vilken egenskap är ett MÅSTE inom yrket?

– Lyhördhet! Att snabbt kunna känna av stämningen i ett rum. Ibland kan ett möte med sjukhusclownerna bli väldigt stillsamt och ibland kan det bli helt tvärtom, säger Martin och Mike

Hur hittar ni inspirationen till era shower?

– Som sjukhusclowner gör vi vanligtvis inga shower i den bemärkelsen utan där fokuserar vi på själva mötet. “I ett litet möte kan stora saker ske” brukar vi säga och så är det. Ett möte kan vara kort eller långt, poetiskt eller tramsigt. Det finns en uppfattning om att det alltid måste vara roligt när clownerna kommer men så är det inte. Alla känslor är ok. Men oftast slutar det med att det kommer ett skratt tillbaka eller åtminstone ett leende.

Hur har ni skapat era karaktärer? Är det en lång eller kort process?

– Jag skulle säga att det är en lång process och som ständigt pågår i takt med ens egen utveckling. Min clown föddes 2008, det är ju 15 år sedan! Jag är mer trygg både som person och clown idag jämfört med vad jag var då. För mig är naivitet, nyfikenhet och autenticitet ledord som hjälper mig för att plocka fram clownen i mig.

Vad måste man studera för att bli sjukhusclown?

– Idag finns det ingen Sjukhusclownutbildning i Sverige. Om man vill börja arbeta som sjukhusclown bör man ha någon form av scenkonsterfarenhet och gärna erfarenhet av att möta barn och unga. Det är också en tillgång att ha erfarenhet av vård, omsorg eller pedagogik, men det är inget krav.

Vilka fördomar finns det inom yrket?

– Det finns väl en allmän uppfattning just om clownen, att den inte är seriös. Clown eller pajas används ibland som skällsord.

Hur ser en vanlig dag ut för er?

– När vi kommer till barnkliniken får vi först en rapport av personalen på sjukhuset om vilka barn som vi kan tänkas möta under dagen. Det kanske är någon som väntar på oss och som ser jättemycket fram emot att möta clownerna eller någon annan som absolut inte vill träffa clownerna. Det är viktigt att mötet med clownerna sker på barnens villkor. Det finns ju saker på sjukhuset som barnen inte kan säga nej till, det kan vara en undersökning eller en provtagning som kanske är jobbig. Men en av få saker som de faktiskt får säga nej till är just clownerna och det är helt ok.

– När vi väl har bytt om och sminkat oss så börjar vi jobba. Vi möter barnen, ungdomarna, deras anhöriga och vårdpersonalen där de befinner sig och vi försöker sprida hopp och glädje där det behövs som mest.

Vad är det roligaste med jobbet som sjukhusclown?

– Det är att få arbeta med sitt artisteri och samtidigt göra skillnad i stunden.

Vad får barn att skratta?

Det är lite olika från individ till individ men generellt sett när någonting blir fel. Det kan vara fysisk humor som att gå in i dörrar och så vidare. Men det kan också vara att vi drar skämt, fuskar med trolleritricks eller att vi försöker gömma oss för personal på väldigt dåliga gömställen.

Vad är den största utmaningen?

– Att på en bråkdel av en sekund känna av vad vi kan bidra med i ett möte och att följa den första impulsen.

Hur blir ni bemöta av föräldrarna, sjukhuspersonalen och framförallt barnen när ni dyker upp på sjukhuset?

– Vi möter alla möjliga reaktioner men oftast är det leenden, nyfikna blickar och skratt.

Har ni något starkt ögonblick eller minne när ni förstår att ni har gjort skillnad?

– Det finns många starka ögonblick. Vad vi ofta möter är föräldrar som blir väldigt berörda när deras barn helt plötsligt skrattar efter att inte ha orkat göra det på flera veckor, det är väldigt förlösande, känslosamt och fint.

Jag läste någonstans att ni hade också jobbat inom vuxenpsykiatri? Berätta lite om erfarenheten.

– Clowner inom vuxenpsykiatrin var ett pilotprojekt inom projektet Hälsa & Kultur som dåvarande Regionförbundet och landstinget i Kalmar län initierade. Pilotprojektet genomfördes i samverkan med Riksteatern Kalmar län och Västerviks Riksteaterförening. Att som sjukhusclowner besöka psykiatriska vårdavdelningar för vuxna var ett helt nytt arbetsområde och besöken var de första av sitt slag i Sverige. Totalt blev det 10 föreställningar vid psykkliniken i Västervik då clownerna mötte patienterna i respektive vårdavdelnings dagrum.

– Clownbesöken var väldigt uppskattade! Den här målgruppen får väldigt sällan uppleva uppsökande kultur på det här sättet så gensvaret var fantastiskt! Rent arbetsmässigt så var det ingen större skillnad jämfört med hur vi möter barn och ungdomar på sjukhusen, det gäller som alltid att anpassa sig till individerna och till den specifika situationen och locka fram lekfullheten i stunden.

Har ni några tips eller råd till dem som skulle vilja satsa på yrket?

– Tyvärr så är arbetstillfällena i branschen begränsade. Om man har som ambition att försörja sig som sjukhusclown eller som artist så krävs det hårt arbete och envishet. Om man är intresserad av att utveckla sin egen clownfigur så kan vi varmt rekommendera att gå en clownkurs.

Hur har ni kunnat jobba under pandemin med tanke på alla restriktioner?

– När pandemin slog till var vi snabba med att ställa om verksamheten till digital genom videosamtal och livesändningar via vår hemsida flera dagar i veckan. Den digitala verksamheten kan inte ersätta de fysiska clownmötena men det har blivit ett komplement till vår ordinarie verksamhet och även när restriktionerna nu har släppt så fortsätter vi att arbeta digitalt med videosamtal och livesändningar en dag i månaden.

Vad har ni lärt er om er själva under de senaste åren?

– Att vi två kompletterar varandra på ett bra sätt, både när vi arbetar som clowner och när vi arbetar med planering och utveckling av Clownlabbet.

Får en clown vara ledsen?

Absolut! Som clown är det viktigt att vara i kontakt med alla sina känslor. Det är viktigt att vara professionell och inte bli privat. Känslorna som uppstår när jag arbetar som clown låter jag passera genom ett “clownfilter” av naivitet, nyfikenhet och lekfullhet. Jag eftersträvar hela tiden autenticitet, det behöver inte nödvändigtvis vara sant men det måste vara sannolikt. Om jag exempelvis skulle känna en känsla och uttrycka en annan så märks det direkt och det skapar en otrygghet. När clownnäsan är av så pratar vi såklart känslor med varandra och med personalen som vi arbetar tätt tillsammans med på sjukhusen, säger Martin.

Framtida drömmar eller projekt?

– Vi har en dröm eller rent av en uttalad vision om att Clownlabbet ska växa under de kommande åren. Behovet är stort och vi tittar på möjligheten att både utöka befintlig verksamhet och att nå ut till nya målgrupper.

TEXT och FOTO: Mehdi Barakat