Nina körde Ironman Hawaii: ”Det var en fantastisk upplevelse”

– Det gick bra och jag mår bra! Kroppen är fantastisk på att återhämta sig. Värmen var man inte riktigt van vid. Det var nästan 30 grader varmt under tävlingen och hög luftfuktighet, och så var det en vind som man inte var van vid heller. Jag är jätteglad att jag kom ner två veckor innan så man hann vända dygnet och vänja sig vid värmen. Det var en väldigt annorlunda men väldigt häftig upplevelse.

Hur var banan på Hawaii?

– Vi har en väldigt flack bana i Kalmar. Ölandsbron är den backen som finns i Kalmar i princip och det är ju inte så ofta man cyklar på den. På Hawaii körde man 9 mil och sen kom man till en vändning och sen 9 mil tillbaka. Sista milen innan vändningen var det högre klättring vilket tog på krafterna. Och det var skillnad under simningen också, vattnet går inte att jämföra med vattnet i Kalmar. Det var varmt och klart och väldigt salt.

Vad fick du för tider under loppet, nådde du ditt mål?

– Mitt mål håller jag fortfarande hemligt, men jag är nöjd över loppet på Hawaii och att jag kunde hålla ihop det. Jag kom runt på 11 timmar och 52 minuter. Jag tyckte nog att jag var ganska jämn överlag. Jag simmade på en timme och 19 minuter. Cyklingen var det som jag var mest osäker på hurdant det skulle gå, men jag lyckades ändå cykla på sex timmar och 15 minuter vilket jag tycker var okej. Man får inte bränna ut sig helt på cyklingen för man ska ju springa efter. Jag brukar tänka ”är det uppför kommer det alltid nerför sen”. Löpningen är speciell att springa i den värmen. Man fick hälla is i dräkten och i nacken för att kyla ner sig. Jag sprang på fyra timmar och tre minuter.

Vad var jobbigast under loppet?

– Förutom det jag nämnde innan så var det att det inte var samma publikstöd som i Kalmar. För även om du cyklar på Öland är det väldigt mycket folk där med som hejar. Man såg ju alltid någon ute på banan på Hawaii, men det var inte alls samma publikstöd. Det är klart att man påverkas av det, det betyder mycket när man får lite hejarop. Det hjälper mentalt.

Hur var sista semesterveckan efter loppet?

– Vi bodde i Kona de två första veckorna i en lägenhet. Redan då gjorde vi en hel del utflykter. Jag tränade på förmiddagarna och sedan kikade vi runt på eftermiddagarna och hade hyrt bil. Efter loppet flyttade vi över till Hilo på östra sidan. På Hawaii skiljer sig klimatet åt ganska mycket. Ju längre upp i bergen du kom desto svalare blir det och det blir lite mer grönska där. I Kona var det mer toppar och vulkaniskt. Det är väldigt häftigt.

Vad var bäst?

– Att få komma till värmen. Vattnet var fantastiskt, helt klart. Vi snorklade och man såg ”Hitta Nemo”-fiskarna. Vi var i en del nationalparker och det var vattenfall och ganska många vulkaner. Vi gick en hel del vandringsleder också.

Du orkade med det efter loppet?

– Jadå, det gjorde jag. Jag var ganska bra i kroppen efter!

Du har ju även kvalat in till Ironman på Nya Zeeland i december 2024, gör den här resan dig ännu mer taggad på det loppet nu?

– Ja, men det gör det väl. Men jag är glad att jag har ett år på mig att förbereda mig, säger Nina och skrattar.

– Hawaii var en fantastisk upplevelse!