Nina kvalade in i Kalmar – nu är det dags för Ironman på Hawaii

Lite drygt två veckor innan Ironman Hawaii går av stapeln står väskorna packade hemma hos Nina Hansson och hennes man Henrik. Träningsdräkterna är i väskan. Cykeln nerpackad. De har gjort sig redo att köra till Kastrups flygplats och sedan ta sig vidare mot Hawaii. Nina som deltagare i Ironman Hawaii och Henrik som hennes hejarklack. Nina kan sedan några år tillbaka titulera sig triatlet, och dessutom en Ironman.

– Vi brukade alltid vara inne i stan och kolla starten av Ironman på morgonen, och jag tänkte att ”någon gång ska jag göra det där”. Och nu gör jag det, säger Nina.

Vi sitter på uteplatsen vid det grå trähuset på Ekö. Hunden Enzo grymtar redan uttråkat från loungesoffan. Han vill att det ska hända något. Men Enzo får vänta en stund, för KalmarPosten har många frågor till hans matte.

Vi börjar med att backa bandet. Nina har alltid tyckt om att röra på sig, men att köra triatlon var aldrig en självklarhet. När familjen flyttade till Kalmar från Karlshamn för nästan 20 år sedan var det Friskis & Svettis som gällde.

– Jag har alltid gillat att träna på något sätt. Under småbarnsåren hann man inte riktigt träna så mycket som man ville, men efter ett tag blev jag ledare i cirkelgym och cirkelfys. Jag har hållit på med spinning, gympa och så gick jag och skrotade på gymmet på Friskis såklart.

Nina och Henrik driver företag tillsammans, och det var när en av de anställda som är långdistanslöpare föreslog att Nina skulle med och springa Lidingöloppet, som ett frö såddes.

– Jag skrattade och sa att ”jag är ingen löpare”. Men jag gick och funderade och funderade och tänkte att jag skulle testa något nytt. Till slut sprang jag Lidingöloppet 2017. Jag kom över tröskeln att känna att jag inte var en löpare, till att tycka att det här med att springa är jätteskönt. Det rensar huvudet.

Det blev starten på något nytt. Nina anmälde sig till fler och fler lopp.

– Jag körde till exempel Ironman i Jönköping 2019. Det är halva distansen mot Ironman Kalmar. Jag var väldigt rädd för simningen, men jag gick en crawlkurs innan. Jag tar mig framåt i vattnet men det är mycket teknik. Jag tyckte att det var så häftigt att springa in på röda mattan. Höra ”You are an Ironman”. Det var så mycket adrenalin. Jag hade jobbat för det i ett år.

Och du fick mersmak?

– Ja, verkligen, säger Nina och ler.

Förra året körde hon en svensk klassiker, där hon genomförde fyra stora långlopp under en period av 12 månader. På skidor blev det Vasaloppet/Öppet Spår, på cykling Vätternrundan, löpning på Lidingöloppet samt simning Vansbro Home Edition men har även gjort simningen på plats året efter.

– Jag fick mina skidor i januari och hade aldrig stått på längdskidor innan. Jag har en nära vän som jobbar som personlig tränare, Gina Koller. Hon hade väldigt roligt första gången hon såg mig på ett par skidor. Men jag har fått smak för det också.

Men det är löpningen som är favoriten?

Nina ler och nickar.

– Mm, det är det.

– Jag är ingen jättestark cyklist, löpningen är min starka sida. Första året var jag ju väldigt rädd för vattnet men nu känner jag mig bekväm i vattnet också. Men löpningen är bäst.

Efter adrenalinkicken i Jönköping bestämde sig Nina. En anmälan gjordes till Ironman Kalmar 2020.

– Men så kom pandemin och så blev det inget. Jag satsade på loppet 2021 istället, men så blev det inget med det heller. Jag fortsatte träna. Jag har personlig tränare och kör med Claes Hydvall som är en duktig löpare. Och så har jag tränat jättemycket med Gina under de här åren. Vi har peppat varandra och gjort långpassen tillsammans. Och så tränar jag en hel del med Kalmar RC.

Till slut kunde hon äntligen genomföra Ironman Kalmar för första gången år 2022. Sedan blev det Jönköping igen i somras.

– Jag kom på en fjärdeplats i min åldersgrupp 45-49 i Jönköping vilket innebär att jag kvalade in till Ironman Nya Zeeland i december 2024. Det är en halvdistans. Så dit ska vi åka!

I augusti i år var det återigen dags för Ironman Kalmar. Även där gick det bra.

– Det var andra gången jag körde fulldistans. Det var lite sämre väderförhållanden i år, strömt i vattnet och guppigt. Simtiden var sämre än sist. Men sedan gick cyklingen och löpningen bättre. Jag kom på åttonde plats i min åldersgrupp och jag var 20 minuter snabbare än förra året, berättar Nina.

Dagen efter var hon på prisceremonin i Kalmar.

– Där får man registrera sig med ett chip om man är intresserad av en plats till Ironman Hawaii, vilket jag gjorde. Sedan får man se om man har kvalat in till det. Hon som kom etta i min åldersgrupp blev såklart uppropad och ville ha en biljett. Och sen ropades mitt namn upp! Jag hade ingen tanke på att jag skulle få åka, så jag blev jätteglad. Och jag är väldigt nervös. Det är stort och väldigt annorlunda på Hawaii, väderleksmässigt annorlunda och en tuffare bana. Det är en kostsam och dyr resa så jag har fått hjälp av sponsorer.

Nu har det gått någon månad sedan hon genomförde Ironman i Kalmar, men för bara någon dag sedan kom Nina hem från Berlin där hon sprang Berlin Marathon.

– Vi var där med ett grannpar som bor längre ner på gatan. Det var vår granne Marias första maraton. Henrik åker alltid med och stöttar, det är helt fantastiskt. Det var en jättetrevlig bana. Det var lagom varmt och en väldigt flack bana och mycket publik. Supertrevligt! Berlin hade vi bokat i våras så då fanns inte Hawaii med på kartan. Men vi bestämde att jag skulle ta det lite lugnare så att jag inte skulle dra på mig några skador.

I snitt lägger Nina 10-15 timmar i veckan på träning, utslaget under ett år. Löpningen, cyklingen och styrkan hjälper hennes personlige tränare Claes till med.

– Men jag kör alla grenar varje vecka. Jag vill komma förberedd till ett lopp. Claes har hjälpt mig jättemycket, säger Nina.

Enzo grymtar i soffan igen. Och vi är i fas med nutid, inte många timmar före avfärd. Nina ska cykla från huset på Ekö hem till sin mamma i Karlshamn där Henrik plockar upp henne. När artikeln gått i tryck är Nina på plats på Hawaii och har fått ett nytt träningsschema av sin PT Claes. Där är de på plats två veckor innan loppet går av stapeln.

– Jag kommer få ett nytt träningsupplägg när vi landar. Jag antar att det kommer vara mer brickpass, alltså att man cyklar och sedan ger sig direkt ut på löpningen. Jag kommer behöva vänja mig vid klimatet, värmen, att vattnet är väldigt salt och tidsomställningen. Vi har hyrt en lägenhet nära simstarten. Vi blir borta tre veckor totalt, så sista veckan blir det semester! Jag vill gärna uppleva Hawaii också och njuta.

Hur går tankarna inför loppet nu?

– Jag ska försöka hålla mig så lugn som möjligt och dela upp loppet i delar rent mentalt. Simning. Cykling. Löpning.

Har du någon tid du satsar på?

– Ja, det är klart, men det håller jag lite för mig själv, säger Nina och skrattar.

– Det är en lång dag och mycket kan hända men jag siktar på målet. Det är inte samma publikstöd som vi har här i Kalmar, men jag tror ändå att det kommer vara en väldigt häftig upplevelse på Hawaii med miljön och allt runt omkring.

Vi säger hejdå, önskar Nina ett stort lycka till och bestämmer att det såklart måste bli en uppföljning sen, för att höra hur det har gått. Enzo hoppar ner från soffan och får äntligen ha sin matte ifred ett litet tag till innan hon reser iväg mot Ironman Hawaii.

– Det är många starka kvinnor som kommer vara ute på banan. Jag är nervös, men det ska bli jättekul.