Så går det till när du får en stroke: ”Största utmaningen är att komma hem igen”

Du känner plötsligt domningar eller förlamningar i ansiktet, armarna och benen, kanske bara på ena sidan av kroppen. Du får svårt att prata och förstå vad andra säger eller gör, och när du försöker fråga vad som händer kan du inte forma orden i munnen. Du känner dig förvirrad, det svartnar för ögonen och du känner en överväldigande yrsel.

– Vanligtvis upptäcker anhöriga att patienten pratar konstigt eller är svag i ena sidan av kroppen. Då larmar de SOS och ambulanspersonalen vet redan när de kommer att det rör sig om stroke-misstankar. På plats görs sedan AKUT-testet för att fastställa om det rör sig om en stroke eller inte, säger Philipp Tinschert, specialistläkare.

– Det finns något som heter rädda hjärnan-larm vilket gör att det är en hög prioritet för att patienter med stroke-symtom ska komma in på sjukhuset. Där är många aktörer med, både från SOS till ambulansen till in hit. Den processen försöker vi göra så smidig som möjligt för att minska tiden, för tiden är jätteviktig när det gäller stroke, säger Karin Vigertsson, strokesjuksköterska.

Olika faktorer styr vilken akutbehandling man får. Proppupplösande behandling i venen kan ges på plats i Kalmar, men det kan bara ges upp till 4,5 timmar efter det att patienten insjuknade i stroke. Därför är det viktigt att sjukhuspersonalen vet när och var patienten sist var som vanligt. Om de skulle ge denna behandling till någon som fick en stroke för till exempel sex timmar sedan så kan det istället skada patienten.

– För den som haft symtom under längre tid kan det bli aktuellt att proppen tas bort från kärlet med en kateter, lite som vid en hjärtinfarkt. Men det kan vi inte göra här utan det görs i Linköping, så den patienten måste transporteras dit så fort som möjligt, säger Philipp Tinschert.

Efter besöket i Linköping kommer patienten tillbaka till Kalmar. De flesta hamnar på stroke-avdelningen, dit ungefär 330 patienter från länet kommer på ett år. På plats sätter teamet igång med en utredning för att ta reda på vad som kan ligga bakom stroken.

– Det kan ha olika orsaker. Ungefär 85-90% av de som får stroke får en ischemisk stroke. Det betyder att det finns en blodpropp som leder till att blodförsörjningen till hjärnan är försämrad. 10-15% får en blödning, men båda kallas för stroke då det är ett samlingsnamn. Men det vi undersöker är vad det var som gjorde att patienten fick en propp överhuvudtaget. Det kan vara så att det finns avvikande hjärtrytmer eller att det finns riskfaktorer som att patienten röker, har övervikt, diabetes eller högt blodtryck. Om det rör sig om unga patienter kan det handla om andra faktorer som en infektion i kärlet, säger Philipp.

Läkarna är de som utreder orsakerna och hur ytterligare stroke kan förebyggas. Sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder och dietister samt kuratorer finns även tillgängliga för att hjälpa patienten att återhämta sig.

– Vi jobbar mycket i team vilket är vår styrka här. Det är flera professioner som träffar patienten och fokuserar på olika saker. Ibland är det uppenbara stroke-symtom, till exempel de som blir halvsidigt förlamade, men många viktiga symtom syns inte utanpå. Jag jobbar mycket preventivt och pratar mycket med patienterna om riskfaktorer bland annat, säger Karin och fortsätter:

– Det gäller att få till det akut medicinska, kartläggning av eventuella sjukdomsbortfall och sen träning och rätt läkemedel i förebyggande syfte. Och att patienten inser vikten av att ta sina läkemedel och leva ett liv som förebygger att det händer igen.

Karin Vigertsson har arbetat inom stroke-vården i 36 år och ser stora skillnader idag jämfört med på 1980-talet.

– I dag drabbas patienter inte lika hårt som de gjorde när jag började. De flesta patienter har efter tre månader uppnått ganska goda funktionsnivåer. Alla kanske inte har kunnat gå tillbaka till arbete och många är hjärntrötta men de grava handikappen som vi hade mycket förr, när man satt i en stol och blev matad eller inte kunde äta överhuvudtaget, de fallen händer mindre ofta idag. Lite med tanke på att vi har en bättre prevention när det kommer till blodtryck idag och även när det kommer till rökning som minskat. Detta är positivt givetvis, säger hon.

Efter att de mest akuta symtomen har åtgärdats börjar arbetet med att hjälpa patienten tillbaka till en vardag. Kommunen och hälsocentralen kontaktas för att sätta in eventuella insatser för att hjälpa personen.

– Vi vill inte att patienten kommer hem till en vardag de inte kan hantera, eller som deras anhöriga inte kan hantera, säger Philipp.

– Många gånger blir hela familjen drabbad. Det kan vara unga personer som är mitt i livet med småbarn och där gäller det ju att hela familjen får stöd. För det har vi även kuratorer och uppföljning för hur träning ska gå till och så vidare. Det är mångfacetterat, säger Karin.

– Den egentliga utmaningen börjar först när man kommer tillbaka till sitt eget hem. Här på sjukhuset kommer maten till en, här kommer folk och hjälper en men när man kommer hem är frågan hur man ska klara ett liv med ett funktionshinder. Det krävs mycket planering för att folk ska känna att de ändå är trygga i det.

Var i hjärnan som proppen eller blödningen sker påverkar vilka symtom man får. De vanliga symtomen som förlamning i halva ansiktet eller kroppen är så vanliga som de är eftersom hjärnan är byggd på ett sätt som gör att de delarna drabbas oftare, berättar Philipp.

– När man får en stroke är det vissa delar av hjärnan som dör, och den funktionen kan inte direkt ersättas. Hjärncellerna kommer inte tillbaka. Men hjärnan omkring det drabbade området kan lära sig att hitta andra vägar. Speciellt en ung patient som drabbas kan bli nästan helt återställd på ett par dagar eller veckor eftersom hjärnan har möjlighet att ställa om sig med hjälp av träning. Men vissa drabbas av så stora stroke att det inte finns så mycket vävnad kvar omkring stroken som kan ta över funktionen. Det är ganska individuellt och går inte att förutse på dag ett, säger han.

– Förr i världen sa man att det som inte händer på 14 dagar händer aldrig. Men det har vi tagit bort och idag ser vi patienter som återhämtar sig fantastiskt bra. Vissa säger sig ha bättre livskvalitet än innan. Man inser vikten av att sköta om sig och får en annan syn på livet. Men för vissa blir inte som det varit tidigare och det går kanske inte att ha tio bollar i luften om man haft det innan, utan det kanske går att ha en boll i luften istället. Men det går ändå att ha en god livskvalitet, säger Karin.

Hur påverkas anhöriga när deras närstående drabbas av stroke?

– I akutskedet är patienten oftast väldigt trött och inte alltid helt med i situationen. Men anhöriga däremot är fullt närvarande. De ser att livet pågår för fullt utanför. De befinner sig i en jättekris för de tänker bara ”hur ska det här bli?”. Det gör man inte riktigt som patient i början för man är väldigt trött och omtumlad. Så där gäller det att man stöttar de närstående tidigt och det tror jag många närstående upplever att de inte får. Ibland får vi begränsa anhöriga om de är för pratiga och tröttar ut patienten. Det gäller att inte avvisa dem men ibland kanske säga att ”det vore bra om du åkte hem och sov, även du behöver återhämta dig”. Det gäller att tidigt fånga närstående och förklara vad som händer och att de är delaktiga, säger Karin.