Selma samlar in pengar till jordbävningens offer: ”Människorna ropar efter hjälp”

Vid tvåtiden på natten till den 6 februari vaknade Selma Atac i sitt hus i Kalmar av att hennes man ringde. Intet ont anande om att hennes hemland Turkiet och grannlandet Syrien precis skakats av en av de värsta jordbävningskatastroferna i modern tid, som hittills kostat över 17 000 människor livet.

– Jag blev orolig när han ringde, vilket var befogat. Jag svarade och han berättade att det hade skakat ordentligt. Han visade mig omgivningen, det var då jag insåg allvaret, säger Selma Atac.

– Det kändes förfärligt, jag bara skakade. När jag visste att min man var i säkerhet så började jag höra av mig till mina släktingar.

Selmas man och släktingar befann sig i hemstaden Kayseri i mellersta delen av landet. Staden drabbades av jordbävningen, men blev inte lika utsatt som städerna i sydöstra Turkiet och nordvästra Syrien.

– Mina släktingar kunde ta sig ut ur huset de var i och ge sig ut på gatorna. De frös och barnen spydde för att det skakade. Samtidigt låg jag vaken och ringde varannan timme för att hålla mig uppdaterad.

– Men vid lunchtid samma dag skedde ännu ett skalv. Då tog de sig ut till min hemby en bit från Kayseri. Där är de än och min man väntar på att kunna åka hem till Kalmar igen, säger en berörd Selma.

Selmas man och släktingar har trots den katastrof som drabbat landet klarat sig bra undan. Även om det känns tryggt för Selma att familjen är i säkerhet så är hon fortfarande hårt drabbad, ända in i själen som hon uttrycker det, över vad som just nu sker i hennes hemland.

– Jag känner detta djupt i hjärtat. När jag kollar på nyheterna förstår jag och hör jag hur människorna ropar efter hjälp. Det känns ofattbart.

– Bäcken som rinner genom min hembygd är färgad röd av blod, fortsätter Selma.

Selmas första spontana reaktion när hon fick höra om skalven var att själv åka till Turkiet för att hjälpa utsatta – men det förstod hon skulle vara omöjligt. Medan Selmas man och brorsöner hjälper skadade offer på sjukhus och gräver fram begravda försöker hon hjälpa till med det hon kan hemifrån Kalmar.

Dagen efter skalvet startade hon och vännen Maria Kehagia en insamling för offren som efter tre dagar är uppe i över 10 000 kronor. Pengarna går till den turkiska katastrofmyndigheten AFAD.

– Vi har fått väldigt bra respons och folk vill verkligen hjälpa till. Jag visste inte att det skulle bli såhär stort.

– Jag sitter här helt maktlös och uppgiven. Insamlingen är min enda tröst. Då vet jag att jag kan hjälpa till på något sätt.

Samtidigt som Selma är tacksam över den hjälp som Kalmarborna ger vill hon också poängtera att man borde lämna politiken utanför den humanitära katastrof som råder i länderna.

– Det har kommit in lite kommentarer om Erdogan och att man inte bör hjälpa Turkiet på grund av det politiska läget. Politik och naturkatastrofer hör inte ihop. Vissa menar till och med att jordbävningen är karma. Det finns inget karma i detta. Barn dör.

– Men det är få negativa kommentarer. Jag vill rikta ett stort tack till alla Kalmarbor som har hjälpt till.