GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Skräck, musik och 10 år i Nederländerna – möt Thomaz Ransmyr

Thomaz Ransmyr har många strängar på sin lyra och många järn i elden. Han är skådespelare, musiker, guide, butiksinnehavare, översättare och en skräckfantast. Nu är han aktuell med att skrämma livet ur kändisar i tv-programmet Hide and seek.
Publicerad 27 november 2022
Thomaz Ransmyr
Thomaz RansmyrFoto: Linus Gunnarsson

Thomaz Ransmyr

Ålder: 49

Familj: Fästmannen Niels

Bor: Mörbylånga

Kommer från: Skanör

Aktuell med: Skådespelare i tävlingsprogrammet Hide and seek på Kanal 5 och kommande musik

Beskriv dig själv med tre ord: Kreativ, lugn och melankolisk.

Godmorgon, när klev du upp i dag?

– Klockan 08. Jag stänger av klockan, sover en stund till och så börjar man dagen med en känsla av lyx.

Hur startar du helst dagen?

– Trots att jag är sångare och musiker så startar jag gärna dagen med tystnad. Inget prat och inget ljud. Jag behöver ha det tyst på morgonen, då blir det en bra dag. Om det är någon som vågar yttra något så vet man aldrig hur det går, haha. Då går jag och muttrar resten av dagen.

Vem är Thomaz Ransmyr?

– Jättesvår fråga. En mångsysslare som en del ofta uppfattar som ganska förvirrad, men som egentligen inte är det. Jag har ganska många järn i elden och på något sätt lyckas jag få ihop det. Min mormor som inte ger så många komplimanger i vanliga fall sa: ”Du är en levnadskonstnär, du får det alltid att funka.”

– Många verkar tro att jag är lite förvirrad och udda, det sista stämmer väl kanske. Jag sticker nog ut, även om det aldrig har varit syftet. Jag har aldrig varit intresserad av att göra karriär. Jag har sysslat med många olika saker. Så länge jag får ihop det och får göra saker som är roliga. Det är väl meningen med livet på något sätt.

Kan man kalla dig allkonstnär?

– Jag har alltid varit sångare. Gett ut lite skivor och det ska bli en till. Förrförra året gjorde jag en skiva med dikter. Då jag talade in massa texter som jag skrivit från tonåren till medelåldern där musiker från ett antal länder fick musicera ganska fritt från det. Det blev över mina förväntningar. Jag blir så himla imponerad av folk.

– Jag har haft fotoutställning på Himmelsberga om skinnskallekulturen, som är väldigt missuppfattad. Det blev lite bråk om planscherna för folk rev ner dem.

– Sedan har jag arbetat på Eketorps borg som guide och nu arbetar jag på Kalmar slott som guide också. Jag sysslade mycket med skådespel förr. Jag var med i en scen i filmen Farligt förflutet från 2001 som är utsedd till Sveriges sämsta actionfilm och den sämsta svenska filmen någonsin. Jag spelar en tysk värsting som pratar med bruten engelska. Sedan har jag spelat i en skräckfilm som heter Kraftwerk 3714 som är inspelad i Jämtland. Där blir jag förvandlas till en köttklump, haha. Jag fick ha en stand in till min köttklump, för hålet var så litet att jag inte fick plats i den. En annan bra film jag är med i är Killinggängets "Ben & Gunnar".

– Jag flyttade till Nederländerna och bodde där i 10 år. Då lade jag skådespeleriet helt åt sidan. Jag jobbade som översättare och så var jag ute och sjöng. Det vanliga, något som betalar räkningarna och något som är roligt. De har jättemånga scener där. Jag har med en låt på nederländska på en av mina skivor. Det är en ganska känd låt, en av deras gamla Eurovisionlåtar. Originalet är jättebra, men jag har hört en massa fruktansvärda covers av den – de fattar inte vad de sjunger. Det är en jättesorglig låt, men låten har blivit så känd att folk bara sjunger den utan att tänka på innehållet. Då sjöng jag den på ett ställe i Nederländerna och efteråt hade jag jättebråttom till bussen kommer jag ihåg. Jag gick snabbt av och bakom scenen kom en man in och sa: Det är första gången jag hörde någon sjunga den här låten och förstå vad den betyder.

Thomaz Ransmyr
Thomaz RansmyrFoto: Linus Gunnarsson

Du tenderar att hamna åt det mer sorgliga hållet?

– Det blir det. För att jag har det inom mig och det är det som kommer ut. Det beror väl också på vad man har för röst. Men jag försöker väl alltid vara alla till lags. Jag är lugn, snäll, trevlig och vill att alla ska vara på ett gott humör. Men då har man något annat som måste komma ut någon annanstans och då är musik väldigt bra. Jag är lite inspirerad av Yoko Ono som jag lyssnade mycket på som yngre. Om någon är väldigt sorgsen, då kanske de inte orkar göra något och då kan man till exempel genom musik ge dem en röst – även om de bara sitter och lyssnar. Det är det jag försökt göra med skivan, Nobody's Child. Den skivan är jag jättestolt över.

Vad har du för mål inom musiken?

– Ha en hit, haha. För det är så där, vad man än skapar så tycker man att det är jättebra. Jag älskar att sjunga. Jag vill bara komma ut och sjunga. Nu har jag en massa melodier färdiga, det ska bara bli en skiva. Jag hoppas väl att folk vill lyssna på den sen.

– När man sysslar med många saker blir det också stora gap mellan olika projekt. Så det blir ju 10 år från förra plattan för att jag sysslat med andra saker. En låt jag skrivit handlar just om det där. När det går tid mellan olika saker och att man blir äldre. Nu är jag i den åldern där man börjar tänka tillbaka på vad man borde ha gjort eller inte gjort. Men man behöver också tänka på det man faktiskt HAR gjort. Det ska man inte glömma.

Månskuggan butik i Mörbylånga.
Månskuggan butik i Mörbylånga.Foto: Linus Gunnarsson

Du kommer från Skanör, hur hamnade du på Öland och vad fick dig att stanna?

– Jag har ingen släkt på Öland, men min mormor hade hus här. Det är min anknytning hit. Jag hade ett väldigt roligt arbete på Eketorps borg och har ett givande på Kalmar slott. Men framförallt har jag blivit så bra mottagen här. I Nederländerna är folk lätta att lära känna, men sen kommer man inte under ytan. Det kan vara lite ensamt där trots mycket folk. Men här var det öppna famnen. På hela södra Öland är det aktivitet hela tiden. Folk kanske inte gör något som intresserar mig, men folk gör någonting. Det är en väldigt kreativ trakt skulle jag säga. Öland, och framförallt Alvaret, det är ju aldrig fult. Även en grådassig dag är det alltid fint överallt. Folk kanske ändå mår bra här.

Du är med i Jocke och Jonnas skräckserie Hide and seek på Kanal 5 för tredje säsongen. Hur är det att spela in?

– Det är en blandning av skådespel och tävlingsprogram. Vi skådespelare är en redneckfamilj. Vi bor där i vår kåkstad utanför en gruva. Det är så att de tävlande ska gömma sig och letas upp av Jocke och Jonna. När de är där upptäcker de att de inte är ensamma och att vi kanske inte är så trevliga. De är fruktansvärt rädda att vi ska avslöja var de är men även fruktansvärt rädda för oss. Vissa kan göra som Polly i Dollystyle som slängde sin peruk till mig. Jag försöker ge tillbaka den till henne några avsnitt senare men hon är fortfarande livrädd för mig. Jag har ju vanan sen innan eftersom jag arbetat i Gröna Lunds spökhus. Jag vet lite hur folk kan komma att reagera. Jag har hennes peruk här hemma nu.

Vad är tjusningen med att bli skrämd?

– Lite att man släpper taget. Det är skillnad att bli skrämd som ett nöje mot på riktigt. Här vet man ju att man överlever och att det inte är farligt. Jag tittar också mycket på gamla skräckfilmer, men då sitter man säkert och vet att det bara är en film. Det är väl ett sätt att hantera den verkliga ondskan som finns där ute.

Du har en butik i Mörbylånga också, Månskuggan, berätta!

– Vi öppnade våren förra året. Vi ville både göra något för Mörbylånga och när jag ändå sitter hemma och gör översättningar till några företag då kan jag lika gärna ha en butik. Sedan vill jag också slå ett slag för subkulturerna, skinnskallekulturen och punken. Vi tjänar inget på det, men det känns bra i hjärtat.

Månskuggan butik i Mörbylånga.
Månskuggan butik i Mörbylånga.Foto: Linus Gunnarsson

Hur tacklar du en motgång?

– Först blir det panik och sen sjunker det in. Sedan någonstans kan jag tänka hur jag ska skapa något utifrån det så det blir en mening med det. Man kan skriva en låt till exempel. Man kan dra nytta av det tråkiga som händer i livet till det kreativa.

Har du något smultronställe?

– Jag älskar att åka till de lite mindre kända fornborgarna. Vissa ligger lite otillgängligt och där kan man sitta bland murrester försvinna i sin egen värld.

Vad är fredagsmys för dig?

– Det är att sitta hemma och titta på skräckfilm med min fästman.

Har du en favoritskräckfilm?

– Poltergeist. Det är en rysligt bra film. Det är en film man kan se många gånger. Den berättar sakta och det kryper sig på en. Så otroligt välgjord.

Vad ser du fram emot nu?

– Att få börja göra musik igen och se den nya säsongen av Hide and seek. Jag har inte sett den än!

Linus GunnarssonSkicka e-post
Så här jobbar Kalmarposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.