”Som barn lekte jag arkeolog och gömde saker i sandlådan som jag sen grävde fram”

God morgon Meg Nömgård - när brukar du stiga upp ur sängen?

– Det kan vara vid olika tider, men jag kliver upp när klockan ringer!

Vad står på frukostbordet?

– Älskar brunch, så för mig ryms det mesta på frukostbordet. Men när det ska gå lite snabbare blir det te, ägg och yoghurt med nötter och torkad frukt.

Hur startar du helst dagen?

– Med en löprunda.

I september kliver du alltså in i rollen som slottschef på Kalmar slott, men du praktiserade där redan 1996 - vad har du för minnen från den tiden?

– Jag gick sista året på gymnasiet. Vi skulle ha praktik och jag ville så gärna vara på slottet, vilket jag fick. På den tiden var Odd Zschiedrich slottschef, och när jag var där invigdes utställningen ”Kråkfötter och Krusiduller”.

– Jag minns även ett besök på slottets vind - det var mäktigt att se alla takstolarna - och att vi städade Rutsalens golv. Men mest minns jag glädjen över att vara på slottet och den trevliga personalen. Bland annat kommer jag ihåg Tommy Josefsson, som nu precis har slutat för att bli slottschef på Borgholms slott.

Du ville bli arkeolog som liten, varifrån kommer intresset för historia?

– Jag vet faktiskt inte, men jag har alltid älskat historiska miljöer. Som barn lekte jag arkeolog och gömde saker i sandlådan som jag sen grävde fram. Och så länge jag kan minnas har jag läst om historia.

Har du haft andra jobb eller engagemang i Kalmar?

– På 90-talet sommarjobbade jag på Kalmar läns museum, guidade bland annat Kronanutställningen, och mellan åren 2009-2011 arbetade jag som antikvarie på museet. Enligt mig har Kalmar Sveriges finaste länsmuseum.

Meg kommer närmast från Sagobygden som erbjuder besökare en mängd utflyktsmål i Ljungby, Alvesta och Älmhults kommuner knutna till den muntliga berättartraditionen, bland annat Sagomuseet i Ljungby.

Men du har varit ute och sett världen också?

– Ja, jag har bott utomlands i flera perioder och i olika länder. En sommar under min gymnasietid var jag i Bayern och jobbade i en biergarten. Sen tog jag ett sabbatsår på gymnasiet och bodde utanför Edinburgh, på ett större gods. Jag tränade bland annat ägarnas hästar och pluggade på college.

Meg har bott i Norwich i Storbritannien, där hon läste vid University of East Anglia, och i München där hon läste tyska och volontärarbetade på Münchens Stadsmuseum.

I Kapstaden, Sydafrika, pluggade hon museologi.

– Då var vi ute på Robben Island och fick lära oss om hur man kan förmedla historien kring en plats som har en så mörk historia som den. Det är ju en turistattraktion idag.

Robben Island är fängelseön där motståndare till apartheidregimen låstes in, och vars mest kände fånge var Nelson Mandela.

– Kalmar slott är såklart inte samma sak, men även här finns inslag av mörka händelser genom historien.

Du är utbildad muntlig berättare och har tilldelats Svenska Unesco-priset för det - berätta mer!

– Jag har alltid fascinerats av folksagor och sägner, vad de berättar om oss människor, och hur gamla många av dem är. Den äldsta folksagan vi känner till i Sverige har rötter som går 3000 år tillbaka. Jag ville gärna förkovra mig i konsten att berätta, och har utbildat mig men också gått lärling hos duktiga berättare. Det var det intresset som gjorde att jag hamnade i Sagobygden, vars huvudfokus är just att trygga kulturarvet muntligt berättande.

– I mitt yrke har jag arbetat med att lyfta fram det immateriella kulturarvet, vilket jag anser är en lika viktig pusselbit till vår gemensamma historia som det materiella kulturarvet, och så blev jag engagerad i Unescos konvention om tryggandet av det. Jag är utbildad instruktör av konventionen och anlitas av Unesco som expert.

Meg mottog Svenska Unescopriset 2016. Det var då ett nytt pris och hon var dess första mottagare.

Nu har du inte påbörjat jobbet som slottschef, men vad har du för förväntningar och förhoppningar?

– Jag ser verkligen fram emot att komma till slottet. Kalmar är en väldigt spännande stad, där man verkligen har visat att framgång kommer genom ett gemensamt arbete. Kalmar idag är något annat än vad jag minns från min barndom - staden är verkligen framåt och det gillar jag. Slottet har dessutom gjort en mycket fin utvecklingsresa, öppnats upp med många fler evenemang till en bred målgrupp, och det känns som en förmån att få arbeta vidare på det. Så jag önskar att förädla och förvalta det slottet står för idag och samtidigt vara med i nästa kapitel av utvecklingen - tillsammans med Kalmar och dess invånare.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Är med familjen, gärna på utflykt med eller utan båt.

Vart går drömresan?

– Jag har haft förmånen att få resa så mycket att många av mina ”bucket list”-resmål är avklarade. Idag längtar jag mest efter att få ta med mina barn ut på resor och visa dem mina guldkorn - till exempel vill jag gärna ta dem till Sydafrika och Baltikum.

– Men det är klart, erbjuds jag en resa, gärna delvis till häst, på Pampas i Argentina, så kommer jag inte tacka nej!

Vem ser du upp till?

– Jag inspireras av människor som ödmjukt och generöst delar med sig av sin kunskap i ord och handling, i syfte att hjälpa någon annan.

Om du får bjuda några kändisar på middag - vilka bjuder du?

– Jag skulle ju mer än gärna vilja äta med historiska kändisar som hör slottets historia till. Tänk att möta Margareta I och höra om Kalmarunionen, Erik XIV om att ha Gustav Vasa som pappa, eller varför inte Katarina Jagellonica - Johan III:s drottning - och få lyssna till när hon berättar om hur arg Tsar Ivan den förskräcklige blev när hon sa nej till hans frieri. Fast allra helst skulle jag velat träffa någon ur tjänstefolket, som ”sett och hört” allt. Som kunde ge oss en inblick i vardagslivet på slottet, med kändisar och utan.

Berätta något kul om dig själv som inte så många vet!

– Jag har tränat rodd med det brittiska OS-laget. Vi kan nöja oss med att säga: Jag fick inte förfrågan om att byta medborgarskap… Men kul var det!

Vad gör du om tio år tror du?

– Firar 10 år på Kalmar slott.