Stora familjen trivs med att vara 9

Inne i huset är det genast tjo och tjim. En av pojkarna kommer ner från ovanvåningen samtidigt som en är på väg upp från källarplanet. Mamma Emmeli och pappa Martin samlar snabbt ihop sina aktiva söner. De slår sig ner i den långa soffan och ljudnivån blir så knapp att man skulle kunna höra en knappnål falla. Framför mig sitter föräldrarna tillsammans med sina sju barn; Althea, 4 månader, Vide, 2, Ivar, 4, Ture, 7, Melker, 9, Olle, 12 och Albin, 13.

I dagens samhälle kan det tyckas annorlunda att ha sju barn. Familjen Sabelsjö Bergström känner sig varken speciella eller annorlunda. Allt fungerar precis som i vilken familj som helst förutom att planeringen blir mer omfattande.

– Jag älskar att planera och ha koll på saker och ting. I vanliga fall kan killarna tillsammans ha drygt 15 träningar och matcher i veckan. Och då gäller det att hitta en struktur och det har fungerat väldigt bra, säger Emmeli samtidigt som Martin flikar in.

– Dock är ju inte jag så strukturerad av mig utan det är Emmeli som har den kollen på allt. För mig flyter allting på och det har gått bra det med.

Emmeli och Martin träffades 2004. Tre år senare skulle första barnet, Albin, komma. De båda är uppväxta i hyfsat stora familjer och Emmeli har alltid drömt om en stor familj. Men att det skulle bli så många som sju var inget de hade räknat med eller planerat från början.

– Vi har ju valt det här livet själva och trivs fantastiskt med våra barn. Vi älskar dem! För vissa kan det låta betungande med sju barn men vi har aldrig känt det som en belastning. Tvärtom är det snarare skönt att alltid kunna ha någon som är hemma. Man känner sig ganska ensam när de andra är iväg, berättar Martin.

Hur har det fungerat rent praktiskt?

– Klart att man har fått anpassa sig, men likadant där – det har inte varit till besvär. Det blir såklart mer av allting: tvätt, mat, läxor, träningar och så vidare. Man får bli mer tidseffektivt med allt man gör för att få ihop vardagen. Vi har åkt utomlands med barnen, besökt Astrid Lindgrens värld och Liseberg på somrarna och gör sådant som de flesta barnfamiljer gör. Nu har vi köpt en minbuss som ger plats åt nio passagerare, så alla får plats och det finns gott om utrymme för packning vilket är skönt, förklarar Emmeli.

Tidigare stod det en kombibil på uppfarten som Emmeli hade till och från jobbet. Den rörde knappt Martin om vardagarna. I stället tog han cykeln till och från jobb, lämnade barnen på skolan och förskolan samt hämtade och skjutsade barnen till träningarna. I runda slängar kunde det bli cirka tre mil på hojen om dagen. De båda föräldrarna har alltid varit aktiva av sig och har båda tidigare arbetat som träningsinstruktörer. Därför är det knappast uppseendeväckande att hemmet har förvandlats till en idrottsarena. Nästan alla pojkar har sina fotbollsidoler på affisch i sina rum, bollarna ligger tätt intill varandra i källaren, i trädgården och på multiarenan ges det möjlighet till fotboll, innebandy och streethockey. Kanske kan möjligheterna bana väg för framtida idrottskarriärer…

– Jag ska bli fotbollsproffs, skriker den ena.

– Och jag ska bli innebandyproffs! Menar den andra.

Killarna spelar idag fotboll i Smedby BOIK och Hossmo BK och innebandy i CL98. Smedby ligger ju knappast långt ifrån varken Guldfågeln arena och Kifab arena. Hör ni det Kalmar FF och FBC Kalmarsund?