Elisabeth Moss äger varje scen som självdestruktiv punkare
Skådespelerskan Elisabeth Moss har verkligen släpats genom skärselden under de senaste åren. Hon utredde en pedofilhärva i “Top of the Lake” (2013-2017), hon är fast i ett dystopiskt och kvinnoförtryckande USA i “The Handmaid’s Tale” (2017-2019), hon mördades brutalt i “Us” (2019) och hon jagades av en osynlig sadist i “The Invisible Man” (2020). Att säga att hon tycks dras mot karaktärer som genomgår någon form av omskakande och livsavgörande eldprov är en underdrift.
Alex Ross Perrys sjövilda “Her Smell” (2019) ger henne ytterligare en roll som kan räknas till de ovan nämnda, men eldprovet i den här filmen är av en mer abstrakt variant. Här jagas hon inte av pedofiler, fascister eller mördare, utan hon går en blodig match i ringen mot sitt eget psyke. Hennes karaktär Becky, huvudsångare i punkbandet Something She, har fastnat i en destruktiv spiral där supande, otämjd aggressivitet och impulsiva galenskaper är vardagsmat. Stökigheten i den dånande punken överträffas av stökigheten i hennes privatliv, där relationerna med dottern Tama, övriga bandmedlemmar och hela hennes familj krossas i småbitar. Någon liten gnista av förändringsvilja tycks finnas i Becky, men frågan är om det inte redan är för sent?
I ett hav av minnesvärda och komplexa rollprestationer markerar detta den absoluta peaken i Moss karriär hittills. Hon stormar, stökar och skenar genom hela filmen och tycks kanalisera någon form av förhäxad urkraft som demolerar allt i sin väg. Scenerna där hon på spektakulärt vis bränner bro efter bro är lika smärtsamma som elektriska. Vassa skådespelare som Dan Stevens, Gayle Rankin och Eric Stoltz blir totalt överkörda, trots deras sedvanligt höga nivå. Alex Ross Perrys retrogryniga, frenetiska och medvetet smutsiga filmskapande matchar den energi som Moss ger ifrån sig, vilket leder till stordåd. En ångestkittlande, livfull, obekväm och uppfriskande film.
