unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Nyheterarrow-down
  2. Avdelningararrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
Filmtipset

Värdig och välspelad filmatisering av gotiskt magnum opus

Rebecca (Film, Netflix)
”Filmen är kanske inte helt och hållet uppe och nosar på Hitchcocks övernaturliga nivå, men inte heller särskilt långt ifrån.” Viktor Jerner recenserar Rebecca.
”Filmen är kanske inte helt och hållet uppe och nosar på Hitchcocks övernaturliga nivå, men inte heller särskilt långt ifrån.” Viktor Jerner recenserar Rebecca.
Foto: Kerry Brown / Netflix

“Inatt drömde jag att jag kom till Manderley igen”. Daphne du Mauriers (ett vackrare namn får man leta länge efter) roman “Rebecca” från 1938 står sig än idag som en sorts helig klenod inom gotisk fiktion. Alfred Hitchcocks Oscarsvinnande filmadaption med samma namn från 1940 har givetvis hjälp till att befästa den i historieböckerna men det är styrkan i narrativet som gör att den står stadigt även när tidens tand hugger till. Dess uppslukande mysterium, vågade genresubversioner och omdiskuterade tvetydighet slutar aldrig att fascinera läsare (och ibland tittare) världen över.

Likt i boken och de tidigare film- och tv-versionerna tar Ben Wheatleys färska Netflix-adaption sin början i soliga Monte Carlo där en ung följeslagerska (Lily James) börjar tröttna på sin bossiga arbetsgivare. När den reserverade men mystiska änkemannen och godsägaren Maxim de Winter (Armie Hammer) dyker upp på samma hotell faller hon pladask, och det dröjer inte länge innan det vankas bröllop. Väl hemma i England på Maxims enorma gods Manderley inser dock vår kära protagonist att den förra frun, Rebecca, vilar som ett ondsint spöke över alla som bor där. Trots att hon är avliden sedan ett år tillbaka tycks det märkligt nog också finnas tecken på att hon i allra högsta grad lever.

Om inte annat så lever åtminstone “Rebecca”-berättelsen, så här över 70 år efter den såg dagens ljus för första gången. Triangeldramat i centrum är lika effektivt som alltid och den kusliga storyn med alla dess vändningar och mysterier håller. Ben Wheatley, som annars tenderar att vara en något experimentell och konventionsbrytande filmskapare, lutar sig tillbaka på klassiskt filmhantverk till spektakulärt resultat. Spänningen är tät, miljöerna är slående (Manderley i mitt hjärta!) och både Hammer och James har hittat rätt i sina respektive roller. Filmen är kanske inte helt och hållet uppe och nosar på Hitchcocks övernaturliga nivå, men inte heller särskilt långt ifrån.

Läs mer