GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Marias son tog sitt liv: ”Det är viktigt att förstå att självmord inte är något val”

Fredrik var bara 22 år gammal när han avslutade sitt liv en höst för nio år sedan. Kvar blev mamma Maria Pedersen med många frågetecken och tankar, något som förvandlades till ett stort brinnande engagemang för att hjälpa andra efterlevande i samma situation.
Mönsterås • Publicerad 10 september 2022
I dag har Marie mer kunskap om suicid än vad hon hade när sonen Fredrik tog sitt liv.
I dag har Marie mer kunskap om suicid än vad hon hade när sonen Fredrik tog sitt liv.Foto: Linn Svensson

Det har snart gått nio år sedan den dagen Maria fick beskedet om att hennes 22-åriga son gått bort när KalmarPosten träffar henne i sitt hem i Mönsterås. Utanför syns en strålande höstsol, precis likadant väder som det var när två poliser knackade på hos Maria för att komma med beskedet om att hennes son hittats avliden.

– Jag var säker på att Fredrik var med när polisen knackade på, att han skulle stå bakom poliserna och komma in. Det var lika fint väder som det är i dag och jag tänkte att man kan inte dö när det är så fint väder ute.

– Jag hade svårt att ta in beskedet, jag såg att munnarna rörde på sig men jag vet inte vad de sa, säger Maria.

Dagarna innan har Fredrik varit försvunnen och Maria, ihop med familj och vänner, har letat efter honom i och runt Kalmar. Innan sommaren hade Fredrik börjat bli låg och Maria märkte snabbt att det var något som inte stämde. Hon kände inte igen sin son.

– Han har varit en pigg och glad kille. Vi började märka av att han var låg i början av året han gick bort och han frågade mycket existentiella frågor.

– Det är lätt att vara efterklok, egentligen kanske jag skulle reagerat på att han började vara mer hemma och ville vara mycket mer med oss. Det var väldigt ovanligt, för han hade alltid fullt upp och jobbade mycket. Jag behandlade det nog på fel sätt först och tjatade på honom att söka hjälp. Men han ville inte först.

Maria fick till slut sin son att söka hjälp för sitt mående, något som Maria länge väntat på. Hon tänkte att det skulle vända och att Fredrik äntligen skulle få bukt med sitt mående. Men så blev det inte.

– När han sökte hjälp så gick det tre veckor utan att det hände något. Det visade sig att man inte hade skickat Fredriks remiss till psykiatrin.

På Marias arm finns en tatuering av en teckning som Fredrik ritat som barn. ”Det är jag och Fredrik”, säger Maria.
På Marias arm finns en tatuering av en teckning som Fredrik ritat som barn. ”Det är jag och Fredrik”, säger Maria.Foto: Linn Svensson

Bara en kort tid efter det hittas Fredrik död. Han blev bara 22 år gammal.

– Han hade inte ögonkontakt med mig en enda gång dagen han gick bort, det har jag tänkt på nu i efterhand. Det slog mig när jag var på väg upp till hans rum och jag tänkte ”tänk om ungen tar livet av sig”.

Tanken som uppenbarar sig är relativt ny för mamma Maria och hon vill heller inte fråga Fredrik om det, på grund av rädsla för att trigga i gång tankarna hos honom.

– I dag vet jag att det är en myt, man måste våga fråga.

I dag vet Maria mycket mer om suicid än vad hon gjorde när hon själv var mitt i sin sorg. Efter beskedet om att hennes son inte längre fanns började hon söka efter svar, för att på något vis försöka förstå varför Fredrik gjorde som han gjorde.

Nu kämpar Maria själv med att förbättra det förebyggande arbetet och stödet till efterlevande. Hon har varit engagerad i Suicide Zero sedan Fredrik gick bort, för att kunna hjälpa andra som gått igenom det hon och familjen gjort.

– Det började med att jag ville ha en ljuständning i Mönsterås, nästan ett år efter att Fredrik gick bort. Då blev jag superdriven och skickade mail till alla politiker. Jag drev det hårt och vi fyllde hela kyrkan med folk. Jag var också med och startade upp SPES i Kalmar (Föreningen för SuicidPrevention och EfterlevandeStöd).

Vem är du i dag? Vem var Maria innan Fredriks död?

– Det är nog stort sätt samma, men jag har en helt annan kunskap om psykisk hälsa och har engagerat mig i att rädda liv. Kan jag rädda någon från att inte ta sitt liv så har det i alla fall inte varit helt betydelselöst att Fredrik dog.

Vad brukar du säga till andra efterlevande?

– Det bästa är att prata om det. Vi måste prata och få ur oss det, det är okej att älta. Jag pratade inte då, så därför fick jag stämpeln att jag var som vanligt efteråt. Man ska inte ha bråttom heller, det hade jag. Sorg måste få ta den tid det tar.

Och vad skulle du vilja säga till dem som lider av suicidala tankar?

– Sök professionell hjälp, man ska inte tycka att det är skämmigt. Det är okej. Det är viktigt att förstå att självmord inte är något val.

Linn SvenssonSkicka e-post
Så här jobbar Kalmarposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.