GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filmtipset

Adrenalinfylld uppföljare som klår sin legendariska föregångare

Publicerad 12 juni 2022
Detta är en recension i Kalmarposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Foto: Paramount Pictures Sverige

Top Gun: Maverick (Film, bio)

Om knappt en månad fyller skådespelaren och vildhjärnan Tom Cruise 60 år, men några tecken på ålderskrämpor eller försiktig nedtrappning uppvisar han sannerligen inte. Just nu filmar han två “Mission: Impossible”-filmer (släpps 2023 respektive 2024) där han i vanlig ordning gör de mest våghalsiga actionscenerna själv istället för att förlita sig på stuntmän, vilket var fallet även med “Top Gun: Maverick”. Det faktum att stora delar av rollbesättningen faktiskt sitter i verkliga F18-stridsplan uppe i luften och spelar in de mäktiga flygscenerna ger en obeskrivligt fin känsla.

Eftersom över 35 år har passerat sedan första “Top Gun” (1986) så är den lika briljanta som dumdristiga Pete “Maverick” Mitchell inte längre kadett på flygskolan, utan lärare. Efter att (i vanlig ordning) ha bränt ett jobb som testpilot av hypermoderna flyg hamnar han där tack vare en rekommendation från sin gamla rival Iceman (Val Kilmer), till många andras förtret. Mavericks uppgift är att träna ett gäng unga, hungriga och naiva piloter och göra dem redo för ett topphemligt uppdrag med hisnande hög riskfaktor. Det hela kompliceras av att en av pilotkadetterna är Rooster (Miles Teller), son till Mavericks wingman Goose som dog under en flygning i första filmen. Man skulle nästan kunna kalla det för ett… omöjligt uppdrag.

“Top Gun” är en fantastisk film, men “Top Gun: Maverick” överträffar den på precis alla sätt. Det tekniska hantverket och jakten på autentiska pilotscener är på en helt ny nivå och ger en actionladdad upplevelse som pumpar så mycket adrenalin och energi att man sitter fastnaglad mot ryggstödet i biostolen, kämpandes mot de tunga g-krafterna. Den bombastiska avslutande halvtimmen kan utmana vilken actionklassiker som helst om en pallplats i genren.

Dessutom har filmen en emotionell ådra som är helt enastående i all sin mysiga ostighet, exempelvis när det gäller den turbulenta relationen mellan Maverick och Rooster, den sjukdomsplågade Val Kilmers inhopp (ha näsdukarna redo!) och känslan av en svunnen tid som tar sitt sista andetag. Det här är den första filmen där Tom Cruise faktiskt på allvar vågar möta och kommentera det faktum att han börjar bli gammal, vilket också ger oväntat djup. Sen kan man inte annat än att imponeras av och bli förälskad (än en gång) i den alltid fenomenala Jennifer Connelly. Hon spelar Penny, en kärlek som Maverick sjabblade bort, och de fina scenerna hon har tillsammans med Cruise är magiska. Precis som allt annat i denna välspelade och spännande uppföljare som är bättre än jag någonsin kunde föreställa mig, alltså.

Viktor Jerner