unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Nyheterarrow-down
  2. Avdelningararrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
Filmtipset

Bornebuschs nya film fångar vår märkliga och bitterljuva tid

Orca (Film, Viaplay)

Foto: Viaplay

Skådespelaren, manusförfattaren och regissören Josephine Bornebusch, senast aktuell med säsong två av “Älska mig” (2019-2020), har en ambitionsnivå och produktivitet som bara blir mer och mer imponerande för varje år som går. Nu smider hon medan järnet är varmt och har med förbluffande precision och kvickhet släppt en så kallad “covid-film”. Trots att filmer som är så tydlig rotade i en speciell händelse eller period kan må bra av några frånkopplade år så lyckas hon bra med att sätta fingret på vad det är vi alla går igenom just nu.

Titeln syftar på det engelska ordet för späckhuggare, en av de arter som finns med i topp på listan över planetens mest sociala djur. Vi människor finns givetvis också med högt upp på den listan och “Orca” undersöker vad som händer när sociala varelser plötsligt får avbryta, begränsa eller omforma sina relationer. Berättelsen kretsar kring ett stort gäng karaktärer som inkluderar skådespelaren Igor (Gustav Lindh), författaren Claes (Johan Rheborg), influencern Vida (Vera Vitali) och den krisande småbarnsmamman Matilda (Bornebusch själv). Pandemin har gjort att samtliga har fått anpassa sig på olika sätt och att de känner sig mer eller mindre ensamma med sina respektive våndor. Under filmens gång får vi också veta mer och mer om personernas kopplingar till varandra för att mot slutet kunna se hela spindelnätet.

För att fånga den sociala distanseringens tid används filmens form på ett mycket angeläget sätt. Speltiden består nämligen till störst del av laddade samtal som förs över telefon, facetime och Skype, där den ständiga skärmen mellan karaktärerna ofta blir lite av en emotionell mur. De försöker tappert handskas med uppbrott, dödsfall, depressioner och svek på avstånd men känner alla den desperata bristen på verklig närhet. Bornebusch lyckas göra samtliga personer engagerande och skådespelarna lyfter materialet med sina insatser. En del mediokra bitar vägs upp av minst lika många lysande sådana och balansen mellan hopp och förtvivlan känns uppfriskande realistisk.