Bortglömd kulturhistoria vaknar till liv och slår till med full kraft

“Det var som en ros som bröt igenom betongen”. Året är 1969, den stundande månlandningen är på allas läppar, LSD intas på Woodstockfestivalen och kulturell revolution ligger i luften. Det är en oemotståndlig era och en era vi trodde att vi hade en tydlig och komplett bild av. Varje kapitel i historien har dock sina bortglömda stycken och ett sådant har nu hittats, 50 år senare, och återinförts på ett hisnande vackert vis i Questlove-regisserade “Summer of Soul” (2021).

Samma sommar som Woodstock och månlandningen pågick nämligen även musikfestivalen Harlem Cultural Festival i hjärtat av ett kokhett New York. Eventet hölls under sex helger, hade över 300000 besökare (majoriteten svarta Harlem-bor) och var en kulturell smällkaramell av sällan skådat slag. De otroliga framträdandena filmades och musiken spelades in, men materialet begravdes i en källare där det glömdes bort och samlade damm fram tills nu. På grund av att det var svarta musiker och svart kultur som dokumenterades så var det deprimerande nog ingen under alla dessa år som hade något intresse av att köpa materialet och göra något av det, särskilt inte “i skuggan av Woodstock”.

Att taket på byggnaden som huserade filmrullarna och skivorna inte flög av är ett under, för kraften i bilderna och musiken är så överväldigande att jag lättar några decimeter från soffan. När en ung och eldig Stevie Wonder går loss på keyboard och trummor, när störtsköna B.B. King kommer ut på scen i knallblå kostym och regerar med sin elgitarr eller när gudinnan Nina Simone sjunger på toppen av sitt game, då är man inte kaxig. Ögonblick som när Marilyn McCoo och Billy Davis Jr. från The 5th Dimension filmas i nutid och blir helt lyriska och djupt rörda över att se sitt framträdande igen efter alla dessa år gör att tårarna trillar.

Vi får även se framträdanden av Mahalia Jackson, Gladys Knight & The Pips och Sly and the Family Stone som är milt sagt enastående. Sömlöst vävs dessa konsertfilmsdelar ihop med allt det som förstärker “Summer of Soul” som tidsdokument. Genom intervjuer och arkivmaterial får vi en känsla för de omfattande orättvisorna i området, tomrummet och desperationen som flera stupade ledare (särskilt Malcolm X & Martin Luther King) lämnade efter sig och den kokande frustrationen över skeva politiska prioriteringar (“när får Harlems fattiga en bit av de där månpengarna?”).

Det är en närmast religiös upplevelse att få se denna hittills olagda historiska pusselbit hamna precis där den hör hemma, i folks hjärtan.