En stjärna föds framför våra ögon i fenomenal filmdebut
The 40-Year-Old Version (Film, Netflix)
Ofta tar det ett antal filmer innan en filmskapare verkligen blir varm i kläderna och hittar sin vision och röst, vilket även giganter som Quentin Tarantino, David Fincher, Stanley Kubrick, James Cameron och Christopher Nolan är tydliga exempel på. Mästerliga debutfilmer är därför en sällsynt art, så när en film som Radha Blanks “The 40-Year-Old Version” (2020) dyker upp värmer det mitt hjärta ner på atomnivå. Blank regisserar, producerar, skriver och spelar huvudrollen i denna delvis autobiografiska fullträff och cementerar direkt sig själv som en av de mest intressanta rösterna i filmvärlden just nu.
Karaktären som Blank spelar har samma namn som henne själv och är en 40-årskrisande lärare i New York som desperat försöker blåsa liv i sin en gång lovande karriär som dramatiker. Hon vill bana ny väg för hur den svarta människans upplevelse skildras på teaterscenen men allt hon blir erbjuden att skriva är stereotypisk “fattigdomsporr” utan djup, ofta riktad till en vit publik. Hon har milt sagt tröttnat på det och bestämmer sig efter ett antal svidande nederlag att välja en ny kreativ bana i livet. Hon inser nämligen att hennes talang för det skrivna ordet, hennes slipade munläder och träffande observationer om samtidens märkligheter kommer väl till användning även i rollen som rappare. När hon väl öppnar dörren för sköna beats, bitiga rim och nya bekantskaper börjar oanade möjligheter presentera sig för henne.
Från filmens första bildruta till dess sista fullkomligt dryper den av stil, hjärta och själ och det märks att Blank har gett den sitt allt, nästan till den grad att det kan bli lite av en förbannelse inför nästa filmprojekt. Humorn är rakbladsvass, det svartvita analoga fotot kryddar in lite passade avantgarde-känsla och de älskvärda karaktärerna känns som hämtade ur en Spike Lee-film (fast egna). Den största behållningen är dock Blank själv och redan fem minuter in i filmen är jag totalt investerad i hennes lika ovissa som hjärtvärmande odyssé på New Yorks gator. Hennes karisma, komiska timing och dräpande replikleveranser är bortom alla superlativ jag kan klämma ur mig. Jösses vilken stjärna som föds här, mitt framför våra ögon, fantastiskt.
