GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filmtipset

Franska Oscarshoppet både chockerar och berör

Publicerad 13 november 2021
Foto: Njutafilms

Titane (Digital hyrfilm, premiär 15/11)

Med det ökända kannibal-dramat tillika fantastiska debutfilmen “Raw” (2016) landade den franska filmskaparen Julia Ducournau på den internationella filmscenen med dunder och brak. Över en natt på Cannes filmfestival etablerade hon sig som fullfjädrad regissör och manusförfattare, likväl som vågad provokatör vars känsla för det magstarkt groteska (under vissa visningar av filmen fick ambulans tillkallas för att ta hand om biobesökare som svimmat) aldrig upphör att förvåna.

Hennes nya film “Titane”, vinnare av årets Palme d’Or (högsta priset i Cannes) och Frankrikes utvalda Oscarsbidrag, deklararar klart och tydligt att “Raw” bara var början. Det är bäst att se den med så lite vetskap om handlingen som möjligt men i kryptiska drag handlar den om Alexia (Agathe Rousselle) som i ung ålder är med om en bilolycka och då får en titaniumplatta inopererad mot skallbenet. Filmen följer henne sedan som vuxen kvinna och utforskar hennes ytterst flexibla moral och milt sagt osunda besatthet kring metall och bilar, vilket leder in på en bana som ska komma att förändra hela hennes liv.

Likt “Raw” har även den här filmen en rad scener som vänder magen upp-och-ner. Den innovativa sorten “body horror” som Ducournau bemästrar är stundtals chockerande och det gäller att vara på öppensinnat humör för att kunna ta in och smälta allt. Det som gör “Titane” så enastående är att den bortom galenskaperna, det grafiska våldet och de frekvent tänjda gränserna blottar en känslosam nerv och vacker ömhet som ingen förväntar sig i den här typen av berättelse. Filmskapandet är helt unikt och mäkta imponerande, både visuellt och narrativt. Rousselle (som otroligt nog gör sin debut som skådespelare) och Vincent Lindon, som spelar den manliga huvudkaraktären, är extraordinära tillsammans och deras fascinerande dynamik berör på märkliga vis. Vill man se något som utmanar och får en att känna att man verkligen lever och andas, då kan man alltid lita på Ducournau.

Viktor Jerner
Detta är en recension i Kalmarposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.