Historisk feministisk kamp skildrad ur spännande nytt perspektiv
Mrs. America (Miniserie, HBO Nordic)
Få skådespelare kan fullkomligt dominera en bildruta på det vis som den flerfaldigt Oscarsbelönade Cate Blanchett kan. Hennes avtryck i filmhistorien är långt bortom kvantifiering, hennes bredd ser inga som helst gränser och hon kan göra vilken medioker film som helst sevärd med sin blotta närvaro. Under sin drygt 30-åriga karriär har hon greppat tag i oss med roller i allt från “Elizabeth” (1998) och “The Talented Mr. Ripley” (1999) till “Sagan om ringen” (2001) och “Carol” (2015). I år är hon hyperaktuell med denna verklighetsbaserade miniserie där hon axlar rollen som den fascinerande politiska provokatören Phyllis Schlafly.
Mitt under det glada 70-talet, präglat av snabbt växande feministiska rörelser och kvinnorättsorganisationer, arbetade Schlafly nitiskt med att mobilisera konservativa kvinnor till sin antifeministiska agenda. När Gloria Steinem (Rose Byrne) och liknande feministikoner lade ner hjärta och själ för att jämna ut spelplanen för män och kvinnor satte den retoriskt skickliga Schlafly ständigt käppar i hjulen på planerna. Serien kretsar främst kring det politiska spelet runt den föreslagna lagstiftningen “Equal Rights Amendment” som ämnade att få slut på diskrimineringen av kvinnor i frågor rörande anställningsvillkor, skilsmässor och ekonomi. Med sin finess och slughet lyckades Schlafly dock hitta negativa infallsvinklar på dessa helt självklara mänskliga rättigheter och fick folk att ansluta sig till hennes rörelse i rasande takt. Vad Steinem och company först trodde var en obetydlig parentes blev snabbt något långt mycket allvarligare.
Blanchett är spektakulärt bra i vanlig ordning och omfamnar sin komplexa och frustrerande karaktär helt och hållet, vilket resulterar i en ovanligt nyanserad och mångbottnad serieupplevelse. Att lyfta fram och främst fokusera på den person som många anser är “skurken” i sammanhanget är en riktigt vågad idé från serieskaparen Dahvi Waller som också utförs med briljans. När vi får se vad det är som driver Schlafly och vad som formade hennes åsikter så tydliggörs de höga insatserna i den feministiska kampen ännu mer. Den inriktningen är seriens distinkta trumfkort, men även den alltid lika underbara 70-talsestetiken i ljud och bild är helt oemotståndlig.
