GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filmtipset

Multitalangens mörka “one man show” snuddar mot mästerverk

Publicerad 27 juni 2021

Bo Burnham: Inside (Film, Netflix)

Bo Burnham: Inside. Bo Burnham in Bo Burnham: Inside. (c) Courtesy of Netflix 2021.
Bo Burnham: Inside. Bo Burnham in Bo Burnham: Inside. (c) Courtesy of Netflix 2021.
Foto: Netflix

Likt de flesta andra omvälvande händelser som drabbar en stor del av mänskligheten så har den brinnande covid-pandemin inspirerat och legat till grund för en hel drös med filmer. Redan nu, knappt 18 månader sedan cirkusen började, har vi hunnit se allt från fina men lättglömda bagateller som Josephine Bornebuschs “Orca” (2020) till den inspirerade zoom-skräckfilmen “Host” (2020). De som har lyckats allra bäst med sina “covid-filmer” är främst de som har valt att låta pandemin forma produktionssättet snarare än berättelsen, likt i det fenomenala relationsdramat “Malcolm & Marie” (2021) som spelades in med minimalt filmteam och två skådespelare i ett och samma hus. Den handlar inte om covid men är likväl en film som är gjuten i sin tid.

Komikern, manusförfattaren och regissören Bo Burnham (“Eighth Grade”) är fast besluten om att bli undantaget som bekräftar regeln, för hans senaste alster tacklar ämnet covid-19 rakt framifrån utan skygglappar. Under kategorin “stand-up comedy” (med tanke på Burnhams karriär förstår jag den kategoriseringen men i just det här fallet är det malplacerat) på Netflix hittar vi “Bo Burnham: Inside”, en 90 minuter lång film helt och hållet skapad av Bo själv. Hela speltiden utspelar sig i ett enda rum och Burnham står för manus, regi, klippning, foto, skådespeleri, sång och musik. Det är en otrolig “one man show” av absolut världsklass och handlar om det instängda karantänlivet, bristande hygienrutiner, socialt utanförskap, skenande psykisk ohälsa och den påskyndade migrationen från verkligheten till den digitala sfären.

Med hjälp av monologer, sketcher, sångnummer och skildringar av regelrätta mentala sammanbrott målar Burnham upp en drabbande bild av sitt dykande sinnestillstånd, kryddad med rakbladsvassa observationer om den digitala eran. Tonen svänger från lekfullt förhöjd till dokumentärt ärlig, men humorn är genomgående nattsvart. Ärligheten och igenkänningen är förkrossande och scen efter scen överväldigas jag av kreativiteten och briljansen i hantverket. Det faktum att någon som är så ung som Burnham (30 år, likt undertecknad) kunde skapa något så genialiskt med väldigt små medel är lika frustrerande som djupt inspirerande.

Viktor Jerner
Detta är en recension i kalmarposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.