GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filmtipset

Överlägset bästa Star Wars-serien hittills

Publicerad 2 oktober 2022
Detta är en recension i Kalmarposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Andor (Serie, Disney+, nytt avsnitt varje onsdag)

Andor
AndorFoto: Disney+

Bortsett från den friska fläkten “Star Wars: Visions”, en serie kortfilmer av diverse anime-visionärer (2021), har alla serier och filmer i den hyperpopulära rymdfranchisen varit frustrerande enkelspåriga under de senaste fem åren. Exempelvis ojämna “The Mandalorian” (2019-pågående) har haft en del toppar, men suget efter karga ökenplaneter, ihåliga referenser till originaltrilogin och forcerade kopplingar till Skywalker-familjen dog för länge sedan. Tony Gilroy, skaparen bakom “Andor”, har fattat grejen och tar en helt annan riktning.

Diego Luna gör rollen som rebellspionen tillika titelkaraktären Cassian Andor, som vi här får följa innan de ödesdigra händelserna i 2016 års “Rogue One: A Star Wars Story”. Tiden han lever i kantas av oroligheter, orättvisor och en ständig järnhand runt halsen på de som motsätter sig rymdimperiets fascism. Andor är en av de som vill slå tillbaka, och med hjälp av den mystiska mentorn Luthen (Stellan Skarsgård) får han en chans att ta sitt tidigare småskaliga motstånd till en helt ny omfattning. Syril Karn (Kyle Soller), en driven och principfast imperieskurk som är villig att göra vad som helst för att stiga i rank, är honom dock på spåren.

Redan en kvart in i första avsnittet märks det att högsta prioritet för Gilroy är att berätta en riktigt bra historia snarare än att göra ”Star Wars”-fansen nöjda, och det är rätt inställning. Resultatet talar sitt tydliga språk. Noir-känslan (tankarna rör sig mot ”Blade Runner”) är ljuvlig, estetiken är osedvanligt taktil och karaktärerna berör. Den revolutionära ådran som pulserar genom berättelsens grundvalar ligger dessutom helt rätt i tiden och bäddar för nagelbitande spänning. Att på så här pass välspelat och storslaget vis äntligen(!) få se nya hörn av galaxen långt, långt borta går inte av för hackor.

Viktor Jerner