GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filmtipset

Pigg och härligt köttig slasher-trilogi hyllar genrens klassiker

Publicerad 17 juli 2021

Fear Street (Filmtrilogi, Netflix)

Foto: Netflix

Slasher-filmer som “Halloween” (1978), “Fredagen den 13:e” (1980), “Terror på Elm Street” (1984) och “Scream” (1996) ligger mig väldigt varmt om hjärtat. De promiskuösa och påtända ungdomarna som hamnar i liv och död-trubbel, de kreativa mördarna och den paradoxalt nog “lättsamma” skräcken går hem hos mig när det görs med hjärtat på rätt ställe. 70-, 80- och 90-talets odödliga klassiker i genren har dock satt ribban farligt högt och på denna sidan millennieskiftet är det bara en handfull filmer (2011 års “You’re Next” och 2018 års “Halloween” för att ta två exempel) som har lyckats leva upp till det arvet.

Leigh Janiak, regissören bakom indieskräckisen “Honeymoon” (2014), är dock inte blyg för en utmaning och har tillsammans med Netflix producerat en storslagen slasher-trilogi baserad på R. L. Stines hyllade “Fear Street”-böcker. “Fear Street Part One: 1994” (släpptes 2/7), “Fear Street Part Two: 1978” (släpptes 9/7) och “Fear Street Part Three: 1666” (släpps 16/7) kretsar alla kring ungdomarna i det hemsökta amerikanska samhället Shadyside och skildrar hur smärtan i historiens vingslag ekar fram i tiden, årtionde för årtionde. Allt lidande och alla hemskheter (oftast i form av helt vanliga människor som helt plötsligt blir kallblodiga mördare och går bärsärk) som drabbar Shadyside-invånarna tycks nämligen kunna spåras tillbaka till avrättningen av en misstänkt häxa, Sarah Fier (Elizabeth Scopel), på 1600-talet. Den envisa och luttrade tonårstjejen Deena (Kiana Madeira) är fast besluten om att få ett stopp på häxans obevekliga skräckvälde, en gång för alla.

För den som likt mig känner att hjärtat bultar för de ovan nämnda klassikerna (eller besläktade nyare verk som “Stranger Things” och “Det”) är denna trilogi rena festen. Referenserna och hyllningarna (som bärs öppet och stolt) fullständigt öser ner och kokas ihop till något som känns färskt och vitalt, trots att vi har sett det mesta många gånger tidigare. Våldet gränsar mot chockerande brutalt ibland och jag beundrar hur långt Janiak vågar ta det, i sann slasher-anda. De fina prestationerna (särskilt från Sadie Sink som gör huvudrollen i trilogins “Fredagen den 13:e”-doftande andra del) gör dessutom att man verkligen bryr sig om karaktärerna och hejar på dem i kampen mot en hel drös blodtörstiga massmördare. När någon stackare väl faller offer för en yxa, en rakkniv eller en strimlingsmaskin (ouch!) bränner det till emotionellt. En mer skamlöst underhållande och vrålskön trio filmer är svårfunnen och jag kan knappt tänka mig något mer passande att viga sena sommarkvällar åt.

Viktor Jerner
Detta är en recension i kalmarposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.