unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Nyheterarrow-down
  2. Avdelningararrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
Filmtipset

Unik och inkluderande ungdomsskildring som värmer hjärtat

Foto: HBO Nordic

We Are Who We Are (Miniserie, HBO Nordic)

Efter både “Call Me By Your Name” (2017) och “Suspiria” (2018) finns det ingenting som kan rubba mitt förtroende för den italienska filmskaparen Luca Guadagnino. De filmerna visade att han kan bemästra allt från drömskt kärleksdrama till makaber skräckfilm och det oerhörda genregapet där mellan är inget som helst hinder för hans briljans. Efter nästan 20 år i filmbranschen har han nu tagit en avstickare till tv-världen med efterlängtade “We Are Who We Are” (2020) och ännu en succé är ett faktum.

Ser man till Guadagninos tidigare alster så befinner vi oss tveklöst närmast “Call Me By Your Name” här, trevligt nog. Vi följer en 14-åring vid namn Fraser (Jack Dylan Grazer) som i seriens inledande avsnitt anländer till en amerikanska militärbas i italienska Chioggia, där hans två mammor (Chloë Sevigny och Alice Braga) har blivit stationerade. Under de åtta avsnittens gång ser vi hur han bekantar sig med området och de andra ungdomarna i hans närhet samtidigt som han tampas med allt vad det innebär att växa upp och närma sig vuxenlivets ansvar. Vi bekantar oss även med jämnåriga Caitlin (Jordan Kristine Seamón) som krisar i sin könsidentitet och desperat försöker passa in.

Likt just “Call Me By Your Name” så har “We Are Who We Are” ett väldigt lugnt och skönt tempo och vågar ta sin tid för att berätta sin historia. De åtta timmeslånga avsnitten är mycket sparsamma när det gäller dialog och handling, vilket gör att känslor och atmosfär får desto mer utrymme och vikt. Det får även de idylliska italienska miljöerna och härliga detaljer och egenheter i mänskligt beteende, något som ibland går förlorat i serier som ej får andas ordentligt. För vissa kan det säkert kännas som att den trampar vatten och att väldigt lite händer, men för mig blir det en mycket njutbar och nästintill meditativ upplevelse som jag skattar högt. Dessutom är karaktärernas resor ytterst gripande och skådespelarna som skildrar dem, särskilt Grazer och Sevigny, är fantastiska.

Läs mer