Cykeln i fokus på Hjärnskadedagen

För många är det en självklarhet att cykla. För andra är det en rädsla. En av dem är Per-Erik Nilsson som bland annat fick nedsatt balanssinne efter en hjärntumör, vilket gör att han inte vågar cykla. Nu genomförs hjärntrampet för att öka kunskapen om hjärnskador för att på så vis få fler att kunna cykla igen. Något som initiativtagaren Christian Franzén lyckats ta sig tillbaka till.
Publicerad 26 oktober 2020 • Uppdaterad 3 november 2020
Foto: Wilhelm Nilsson/Privat

På måndagen infaller Hjärnskadedagen. Varje år uppmärksammar hjärnskadeförbundet Hjärnkraft dagen med olika aktiviteter. I år valde organisationen att förlänga uppmärksammandet genom att införa Hjärntrampet som pågår under hela vecka 44. Initiativtagare är Christian Franzén från Kristianstad som drabbades av en hjärnskada efter en cykelolycka.

– Efter att ha sett en annan som gjort liknande för cancer, tänkte jag att det borde gå att göra likadant med Hjärnkraft, säger Christian Franzén och fortsätter:

– Cyklingen älskar jag över allt annat. Den har fått mig till att komma tillbaka och fortsätta träna. Dessutom har den hjälpt hjärnan till att läka så att jag kan fortsätta träna MTB, även om man är försiktigare än tidigare.

Foto: Privat

Hjärntrampet genomförs i hela Sverige och går ut på att cykla så mycket du vill och orkar. För varje minut du trampar, bidrar du med en krona till Hjärnskadefonden –pengar som förs över via Swish eller plusgiro.

Det är dock ingen självklarhet att sätta sig på sadeln. När Per-Erik Nilsson i Lessebo, ordförande i förbundet drabbades av en hjärntumör vid en ålder av 32 – förlorade han synen på ena ögat samt fick nedsatt balanssinne. Sedan dess har han inte kunnat cykla.

– Jag försökte flera gånger men jag trillade, till slut gav jag upp. Jag saknar verkligen att kunna cykla, säger Per-Erik Nilsson.

Foto: Wilhelm Nilsson

Men det finns hjälpmedel för de som har hamnat i Per-Erik Nilssons situation. Räddningen är tvåsitscyklar, då en styr och båda trampar. Den här dagen har Hjärnkraft med sig en sådan cykel som går på elektricitet. Per-Erik och stödmedlemmen Karin Karlsson hoppar upp på cykeln och cyklar iväg. Leendet på Per-Erik växer.

– Det var skoj! Det kändes behagligt att åka med. Så långe man litar på den man åker med, säger han skämtsamt.

På grund av Per-Eriks nedsatta syn och balanssinne tar han tåget om han ska någonstans. Han har körkort, men han vågar inte sätta sig bakom ratten ifall något skulle kunna hända. Han medger att han inte äger en tvåsitscykel, däremot finns funderingarna på att införskaffa sig en sådan för att underlätta sin vardag.

Wilhelm NilssonSkicka e-post
Så här jobbar Kalmarposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.