GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Namntraditioner genom tiderna – många hedrar avlidna släktingar

Under Allhelgona hedrar många sina bortgångna släktingar genom att tända ljus och besöka gravplatser. Ett annat sätt att hedra sina släktingar är genom att namnge sina barn efter dem. Släktforskaren och Nybrobon Tomas Alriksson berättar mer om namnens historia här i länet.
Publicerad 5 november 2021
Foto: Mostphotos

Ända sedan vikingatiden har det funnits en tradition att ge barnen släktnamn, visar en sammanställning som Ancestry gjort. Detta är ett mönster som även Tomas Alriksson kunnat se i sin släktforskning:

– Vi döper ofta våra barn efter någon person vi ser upp till. Förut var det familjen som var de viktigaste personerna i ens omgivning, då många ofta bodde på samma gård som sin släkt. Då var det självklart att man ville hedra deras namn genom att föra det vidare, säger Tomas Alriksson, ordförande i Kalmar läns genealogiska förening.

Tittar man tillbaka så går det att se ett tydligt mönster i hur människor har blivit döpta, menar Tomas. Den förstfödda sonen skulle till exempel bli döpt efter sin farfar, och den förstfödda dottern efter sin farmor.

Så namngavs vi förr i tiden

– Den första sonen var vanligtvis uppkallad efter sin farfar

– Den första dottern fick sitt namn efter sin farmor

– Den andra sonen fick sitt namn efter sin morfar

– Den andra dottern fick sitt namn efter sin mormor

– Efterföljande bebisar kan vara uppkallade efter far- och morföräldrar och eventuellt mostrar och farbröder

Källa: Ancestry

Det var också vanligt att man ärvde namnet från de som hade bott på gården tidigare. Men det finns även platsspecifika namn för olika orter.

– Jag har mest släktforskat i Torsås eftersom det är där större delen av min släkt kommer ifrån. Där kan jag se ett mönster i att det är väldigt många som hetat Sissa, som är kort för Cecilia. Det blev lite av ett skällsord, då det fanns ett uttryck som var ”hon är en riktig Sissa” som man sa om någon som betedde sig dåligt.

– Namnet Lena är också återkommande, om man tittar på folk från Vissefjärda. Då kan man se att Lena var väldigt vanligt där, men ovanligt i Torsås. Det beror på att vi ofta stannade på samma plats hela livet förr, och valde de namn som de runt omkring oss hette. Det var senare, när vi började flytta runt mer, som namnet Lena började leta sig in även i Torsås.

Men tiderna förändras, och idag ser det inte riktigt likadant ut som förr.

– Idag stämmer inte riktigt det där längre. Vi bor inte längre på samma gård hela våra liv och det kanske inte är familjen som är de personerna man ser upp till mest. Istället döper många idag sina barn efter filmstjärnor eller idrottsprofiler, för att hedra deras namn.

Idag får många ett förnamn som sticker ut ur mängden, kanske inspirerat eller kopierat från någon kändis man ser upp till. Istället är det mellannamnen som vigs till att hedra släkten. Över 80 procent av de nyfödda ärver något av sina mellannamn från en äldre släkting, enligt Ancestry.

– Ser jag till mig själv så heter jag Tomas Olle Ronny. Tomas var ett namn som mamma hade fastnat för långt innan jag föddes, Olle är efter min pappa, och Ronny var det släktingar som tyckte jag skulle heta.

– Sen fick jag två yngre bröder, varav en av dem fick namnet Göran Bert Per-Erik. Göran bestämde jag som treåring att han skulle heta eftersom jag sett bilder på fotbollspelare i tablettaskar, där det fanns en Göran Lindblad som jag hade fastnat för. Egentligen ville jag att han skulle hete Göran Blinnblad, men det satte familjen stopp för. Det är inte så lätt med namn när man är liten.

Hedda OttestamSkicka e-post
Så här jobbar Kalmarposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.