GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Stor intervju med Lars Larsson om Palmemordet

Lars Larsson, tidigare bosatt i Nybro, skrev boken Nationens fiende 2016, där han pekade ut Stig ”Skandiamannen” Engström som Olof Palmes mördare. Fyra år senare har polisen kommit till samma slutsats, och utredningen läggs ner.
– Ingen annan än mördaren som sprang förbi i gränden kan ha gjort den observationen som Skandiamannen gjorde, säger Lars Larsson, om den avgörande faktorn.
Publicerad 12 juni 2020 • Uppdaterad 12 juni 2020
Lars Larsson/Olof Palme
Lars Larsson/Olof Palme
Foto: Emma Larsson & Sten-Åke Stenberg/Mostphotos

Lars Larsson, hur startade ditt intresse för mordet på Olof Palme?

– Det började med att jag läste en bok runt 2014 som hette ”Han sköt Olof Palme”. Sedan lånade jag en annan bok av en annan författare som pekade ut en annan person. Det fascinerade mig hur man kan titta på samma fakta och komma till så olika slutsatser. Då tänkte jag att jag kunde titta på samma fakta och se vad jag själv kunde komma fram till.

Spelade det in att ni båda har koppling till Nybro, i ditt intresse för Skandiamannen?

– Nej, det hade ingen betydelse. Jag blev naturligtvis väldigt överraskad när jag upptäckte att han kom från samma stad som jag bott i i många år, men vid det laget hade jag redan noterat alla konstigheter kring honom.

Hur gick du tillväga när du påbörjade dina efterforskningar?

– Jag beställde hem förundersökningsprotokollet från rättegången med Christer Pettersson som var på ett par tusen sidor, minst, och satte mig in i det. Jag läste också igenom rapporten som Granskningskommisionen lämnade 1999. Där och då fanns det inte något som stack ut eller var alldeles uppenbart, så jag bestämde mig för att gå tillbaka så långt det gick - till mordplatsen. Jag läste igenom vittnesförhören som polisen genomförde ett antal gånger. Jag ställde upp tabeller och försökte se vad som egentligen hade skett.

Vad fastnade du vid då?

– Det är runt 20 personer, inklusive Skandiamannen, som har sett avgörande delar av mordet. När man försöker jämföra dem är det ganska mycket som skiljer sig åt i vittnesuppgifterna, vilket är naturligt. Man ser från olika positioner, har olika förutsättningar och tidsaspekten för när vittnesförhören genomfördes tog jag mycket hänsyn till.

Vad stack ut med Skandiamannens vittnesmål?

– När jag fick ihop någon slags konsensus av det som hade hänt var jag hela tiden tvungen att sortera bort Skandiamannens vittnesmål. Det var så avgörande felaktigt - motsatt vad alla andra säger. Han har inte sett det han påstår att han har gjort och sett. Jag fann det ganska konstigt att Skandiamannen var så ihärdig. Jag upptäckte en del artiklar som var skrivna om honom, och han växte i märklighet hos mig. Sedan upptäckte jag rekonstruktionen Skandiamannen gjorde som de genomförde i april 1986. För varje gång jag tittade blev jag mer och mer förundrad. Han berättar samma historia om och om igen med vissa små förskjutningar.

Hur kom du fram till slutsatsen att Skandiamannen kan ha varit den som sköt Palme?

– Gång på gång fick jag tillbaka till de här förhören. Det var hela tiden en känsla att det står något här i som jag inte kan sätt fingret på. En kväll, när jag i vanlig ordning lagt ut alla förhören, slog det mig plötsligt: Skandiamannen refererar till vittnet Lars inne i gränden. Möjligen kan Lisbeth Palme ha noterat Lars, men det är mer troligt att gärningsmannen ser honom. Skandiamannen säger att han ser vittnet som står långt inne i gränden i mördarens flyktväg och ingen annan än mördaren som sprang förbi där kan ha gjort den observationen. Då tänkt jag, kan det möjligen vara Skandiamannen som mördade Olof Palme? Vad händer om jag sätter honom som misstänkt när jag kollade på helhetsbilden? Då föll alla bitarna på plats.

Du valde att inte skriva ut Stig Engströms namn i din bok, varför?

– Jag kallar honom för Sture i boken och jag har ändrat allt som skulle kunna identifiera honom. Och skälet är enkelt. Han dog 2000 och vi kan inte fråga honom. Det kan finnas naturliga förklaringar till alla konstiga sammanträffanden. Det finns många försvårande omständigheter kring Skandiamannens vittnesmål, men jag kan inte peka ut en specifik person.

Om Skandiamannen fortfarande hade varit vid liv när du skrev boken, hade du sökt upp honom med frågor då?

– Nej, jag hade aldrig gjort det. Det är inte min eller någon annan privatpersons uppgift att bedriva polisutredningar. Jag kan bara peka på omständigheter och låta andra agera på det.

Vad tänker du om att utredningen nu läggs ner?

– Jag tycker att det finns alla skäl att göra som Chefsåklagaren Krister Petersson har gjort, för det finns övertygande fakta som pekar på att Skandiamannen är misstänkt. Däremot tycker jag att man skulle gjort ytterliga ansträngningar att hitta teknisk bevisning. För mig är det en stor lättnad att man lägger ner utredningen. Jag tänker framförallt på Olof Palmes familj som har fått utstå mycket genom åren och på alla oskyldigt utpekade misstänka. Sedan kommer det tyvärr alltid finnas folk som kommer spekulera.

Vad är det för teknisk bevisning som du saknar?

– Det är en svår fråga 34 år efter mordet, men jag hade hoppats att man hade hittat mordvapnet. Det är möjligt att man i framtiden kan hitta ytterligare teknik som gör att man kan knyta mordvapnet till händelsen. Sedan inbillar jag mig att de kan hitta DNA på något sätt, och det är möjligt att man kan göra det i framtiden.

Stämmer de argument mot Skandiamannen som du tar upp i din bok med de som polisen har gått ut med nu?

– Ja, det tycker jag, det är nästan en 100 procentig matchning mellan det som jag redogör för i min bok och det som chefsåklagare Krister Petterson och spaningsledare Hans Melander berättade i onsdags. Den starkaste bevisningen är den berömda gula linjen som Krister Petterson pratade om i det lilla utrymme där man kan observera vittnet Lars. Ingen annan gör det än Stig Engström.

Du träffade polisen tidigare i år. Vill du berätta lite om det?

– De kontaktade mig i våras och det genomfördes ett förhör med mig. De ville höra mig med anledning av vad jag kunde känna till i mordet av Olof Palme och det var ett regelrätt polisförhör.

Blev du förvånad när polisen kontaktade dig?

– Nej, egentligen inte. Finns det en person som skriver en bok och sitter på mycket information är det klart att man vill höra den personen.

Hur bestämde du dig för att skriva boken Nationens fiende?

– Det var aldrig tanken från första början att det skulle bli en bok som jag publicerade, men startskottet kom när jag hittade alla indicier och kom fram till vad jag tyckte var avgörande bevisning för att det var Skandiamannen som låg bakom mordet. Då insåg jag att jag var tvungen att göra det offentligt. Skälet att jag valde bokformen var för att jag ville efterlämna ett dokument till de som vill titta vidare på det i framtiden.

Och jag antar att du satt bänkad framför tv:n under presskonferensen i onsdags?

– Jag har knappt intresserat mig för Palmemordet sedan 2016 då jag gav ut boken, men presskonferensen var mycket spännande tyckte jag. Jag tycker som sagt att det är synd att de inte hade mer teknisk bevisning, men någonstans djupt därinne vet jag att det är svårt att få fram 34 år efter händelsen. Men man hade hoppats.

Nationens fiende av Lars Larsson
Nationens fiende av Lars Larsson
Foto: Bokomslaget
Agnes AronssonSkicka e-post
Så här jobbar Kalmarposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.