Hans Gerremo, 73, ser fram emot Ironman: ”Jag gillar att ha ett mål”

Godmorgon, när klev du upp i dag?

– Vid 05.30.

Hur startar du helst dagen?

– Alltid med en tidig frukost, för att vara redo för dagen och ta mig an eventuella uppdrag eller utföra aktiviteter. Jag är mest effektiv på förmiddagen. Är morgonmänniska.

Har du någon tid som du vill uppnå på Ironman i Kalmar i år?

– Målet är att genomföra Ironman på mellan 14 och 15 timmar. Men målet är också att komma i mål på ett sätt så jag trots allt känner mig behaglig och att jag mår bra.

Vilket är ditt mest minnesvärda lopp som du deltagit i?

– När det gäller Ironman var det häftigt när jag kom till Hawaii 1999 – det var för mig som att komma till VM eller OS för det är otroligt många som vill dit men bara en liten procent som kvalificerar sig. Man fick vara med i en parad och stå på Jeep med en svensk flagga. Första Järnmannen i Kalmar 1994 var också fantastiskt. Vi var 79 deltagare då, nu är det omkring 2700 i Kalmar.

Hur har du fått ett så stort intresse för träning och tävling?

– Jag kommer från Stockholm och när jag var liten började min familj åka utförsåkning i Sälen. Sedan startade min far Tandådalens skidanläggning, som blev ett familjeföretag, och jag jobbade i Sälen i 25 år. Jag kom dit 1969 som 20-åring, och sen var jag kvar och var med och byggde upp Tandådalen och delaktig i Sälen och branschens utveckling fram till -95. Nu är jag engagerad i Branäsgruppen, Borgholms Campingar samt Drottning Victorias Hotell- och Vilohem.

Berätta lite mer om din bakgrund, vad har du gjort mer genom livet?

– 1968 träffade jag min hustru för första gången och i juni i år firade vi 50 år som gifta. Vi köpte vårt första hus i Borgholm -79 och byggde eget -89, där bor vi än och trivs!

– Jag har alltid jobbat inom besöksnäring och sportens värld. Vi var några som startade upp resebyrån Lime Travel 1995. Det finns kvar som företag men vi sålde det 2011. Där hade jag en fantastisk period och bland annat bodde vi under denna tid i Västindien i fem år innan vi kom hem till Sverige igen. Sedan hoppade jag på ett vd-jobb på Svenska Liftanläggningars organisation, SLAO, som jag först var med och startade för 43 år sedan. Numera är jag friherre men delaktig där som rådgivare, och så har jag ett antal styrelseuppdrag lokalt på Öland. Vid sidan av motionerar jag och sedan är jag aktiv genom Frivilliga Flygkåren som gör uppdrag åt Marinen, Försvaret och Länsstyrelsen. Jag flyger ganska mycket.

Du är också ordförande i Ölands Flygklubb. Hur kom flygningen in i bilden?

– När jag skulle göra lumpen sökte jag till flygvapnet. Jag ville komma in på en flygande karriär, men jag blev inte antagen. Jag hamnade istället i infanteriet och gjorde det som jag blev tillsagd i lumpen, men tog upp flygandet själv. Jag tog flygcertifikat 1972, det är också 50 år sedan!

Hur tacklar du en motgång?

– Konstaterar fakta, lär mig av det, gör en plan och går vidare!

Min fördom säger mig att du är en riktig vinnarskalle som deltar i så många tävlingar, har jag fel?

– Haha, det är precis som man säger, att det är vägen fram som räknas. Vägen fram till varje tävling är ett projekt. Jag ska träna rätt så att kroppen håller, ha rätt utrustning och vara frisk. Jag har aldrig varit vinnartypen, men jag gillar att ha ett mål och det är att delta. Sedan om jag kommer på första eller sista plats struntar jag i. Om en vinnarskalle börjar tackla av lägger han av helt, men jag fortsätter, för jag har inte ambitionen att vinna längre.

– Jag kan ta Vasaloppet som exempel. Man ser 15 000 personer på tv som startar, och sen följer tv bara de 25 som ligger först. Egentligen är det resten som bär upp det hela rent ekonomiskt, intressemässigt och publikmässigt, men eliten måste finnas för att få en bas. Vi är beroende av varandra.

Vad gör du en ledig dag?

– Jag är ju "ledig" vid min ålder, men det blir nog att jag under sommaren sätter mig på cykeln, fixar i trädgården, och på vintern någon aktivitet med skidor.

Vad är fredagsmys för dig?

– Kan vara en god middag som hustru Gun lagar och gärna titta på Idol, och se alla fantastiska ungdomar som framför sina låtar.

Har du en bucket list, och vad står det i så fall på den?

– Har ingen speciell, då jag har haft förmånen att göra det mesta i livet, men en sak jag vill göra är att åka vattenskidor från Borgholm till Visby innan jag blir 80 år!

Hur länge kommer du fortsätta tävla?

– Jag ska hålla på tills jag är 75, i två år till. Då ska jag ta ett nytt femårsbeslut i förhållande till hur jag känner mig, så det är inte alls säkert att jag lägger ner vid 75. Jag vill vara aktiv så länge jag kan, men det blir hela tiden mindre konkurrens på tävlingarna ju äldre jag blir. Dessutom är det fantastiskt att ha ett sånt här lopp som Ironman här där vi bor, och det kan jag inte missa! Jag behöver ju bara åka över bron.

– Dessutom har jag en hustru som tycker jag gör rätt som håller på med det här. Hon stöttar mig i det jag gör och åker gärna med när det är lopp. Hon har varit med från början och sprungit vid sidan av under 50 års tid. Hon vet hur jag fungerar. Min dotter och son och familjen i övrigt stöttar mig också och är med och åker Vasalopp eller så cyklar vi tillsammans. De är också med på noterna.

Hur gör du för att orka?

– Jag har varit frisk i alla lägen. Jag har varit väldigt förskonad och sluppit råka ut för olyckor. Sedan har jag både ett pannben och en motor att fortsätta.

Du har ett pris uppkallat efter dig, Gerremopriset. Berätta mer om det!

– Ja, och det är jag jättestolt över! När jag slutade karriären i skidanläggningsbranschen 2013 så tyckte de att jag hade gjort så mycket för den alpina skidbranschen under nästan fem decennier och för Sälen och den destination som vi byggt upp där, så därför startades Gerremopriset. Man skapade en fond och varje år utses en pristagare som får 25 000 för de insatser som den har tillfört branschen och sin destination. En jury avgör vem som ska vinna, och där får jag vara med och tycka till. Dessutom har jag fått äran att dela ut priset.

Vad läser/lyssnar eller tittar du helst på?

– Läser fack/branschtidningar och lyssnar mycket på 50- ,60- och 70-tals låtar. Tittar på nyheter och dokumentärer.

Person du ser upp till?

– Applegrundaren Steve Jobs.

Tre kändisar du gärna skulle bjuda på middag?

– Sara Sjöström, Lena Philipsson och Sven Hagströmer.

Vad skulle du bjuda på?

– Avocadosoppa med en klick löjrom. Ripa stekt i gryta, med hasselbackspotatis, sås och rönnbärsgele, och sedan avsluta med vaniljglass med varma körsbär. Mums.

Hur gör du för att varva ner?

– Sätter mig och läser en tidning som handlar om flyg eller träning, eller så umgås jag med familjen. Jag kopplar även av när jag flyger för då vet jag att jag har stort självförtroende i att jag behärskar det jag sysslar med. Det är skönt när man är såpass trygg i sig själv – jag vet att jag kan det här – och det skapar ett lugn. Det handlar mycket om förberedelser. ”Har jag bränsle? Är jag riktigt utrustad? Har jag rätt information? Är jag helt frisk?”, och sedan sätta målet för just den dagen. Det är samma sak med träning och inför tävlingar. Förberedelserna är viktiga!

Vad ser du fram emot just nu?

– Att genomföra Ironman i Kalmar på lördag.

Vem skulle du ta med dig till en öde ö?

– Min hustru.... Om hon hänger med?

Hur ser du på framtiden?

– Hoppas framförallt på att man sluter fred i pågående kriget i Ukraina, och att man når en uppgörelse. Och att man får leva och ha hälsan, och att familj med barn och barnbarn får växa upp i en fredlig värld.