I hela sitt liv har han brunnit för konsten – Theo bjuder in till konstrunda

God morgon Theo! Hur dags klev du upp i dag?

– Jag brukar vakna vid sex och sju. Då brukar jag gå upp och så blir det lite frukost, sen brukar jag sticka ut till min ateljé som ligger 25 meter från mig. Eller så gör jag något annat.

Är det så du helst startar din morgon?

– Ja absolut! När man inte måste skynda på saker.

Du är när detta skrivs i full gång med förberedelser inför Öland spirar och konstrundan. Vad hittar du på i dag?

– Nu håller vi på att ställa i ordning en scen till invigningen av Öland spirar. Det byggs trappor och plockas. Samtidigt så ska vi ju ha konstrundan under Kristi himmelsfärd som firar 30 år i år, jag jobbar med mina bilder just nu och måste slutföra lite innan det är dags.

Vad är det för bilder? Kan vi få ett smakprov?

– Jag jobbar ju mycket i trä och jobbar lite grann med grafik. Jag har färdigställt ett antal reliefer, bland annat skåp man kan öppna och kolla på en bild inuti. Det finns lite olika upplevelser i det, det tycker jag roligt som sjuttsingen att jobba med.

Du är ju konstnär Theo! Hur började ditt intresse för konst?

– Min pappa var konstnär och jag har vuxit upp i ett konstnärshem. Jag brukar säga att det är av födsel och ohejdad vana att det blev såhär. Min pappa hade en grupp som jobbade med grafik som arbetade fram ett nyare sätt att jobba med grafik och när jag var liten blev det mycket konstnärer som besökte oss, då bodde vi söder om Stockholm. Jag fick mycket insyn i hur konstnärer jobbar och på den vägen är det.

– Jag var först dekoratör och jobbade på Domus som dekoratör, men sedan började jag kantra över till konstnärsrollen. Jag har ingen utbildning utan har lärt mig genom att jobba med så många konstnärer. 1975 hade jag min första utställning i Linköping.

När du tänker tillbaka på ditt konstnärsliv, vad känner du då?

– Det har varit ett långt och omväxlande arbete. Jag har gjort många olika saker kopplat till konst, jag har gjort stora utsmyckningar åt landsting till exempel. Det har blivit en spännvidd, jag har inte bara stått i ateljén och målat bilder.

Du är med i konstnärsgillet! Vad är det för något?

– Jag kom med i konstnärsgillet 2010 som grundades år 1993. Jag flyttade till Öland 2011 och sedan vid 2014 blev jag vald till ordförande i gillet. Huvudsyftet med gillet är konstrundan, det var därför föreningen bildades. Det bygger på att vi har en gemensam samlingsutställning och öppnar upp våra ateljéer.

– Till 30-års jubileet har vi konstnärer gjort ett litet grafiskt blad som det kallas. Vi kallar den för ”Småkryp” som vi ska sälja. Vi är 25 stycken som är med på bladet. Det är kul!

Vad får vi besökare på konstrundan se mer än småkryp då?

– Haha! Där får ni se 27 olika konstnärers verk och så har vi en folder där man kan gå med karta och kryssa för vad man vill se för något, så man kan göra en egen liten runda.

Hur skulle du beskriva din konst?

– Jag jobbar inte direkt föreställande utan snarare med intryck från naturen med olika former och färger. Jag bygger mina egna miljöer med de komponenter jag hittar i naturen, så jag tror intryck av det jag ser beskriver min konst.

Har du någon person som du ser upp till?

– Min pappa förstås. Han var ett jättestöd och vi har jobbat så mycket ihop, jag lärde mig mycket av honom. Han var väldigt rak och ärlig, och hade samtidigt jättefina åsikter. Han var en väldigt duktig konstnär, det får vara min idol.

– Vi hann jobba parallellt i 30 år ihop.

Vad skulle du säga är din dolda talang?

– Det är inte så allmänt känt att jag åker skidor. Jag har varit med och startat en skidskola för många år sedan för funktionshindrade ihop med en kompis som drabbades av en olycka och hamnade i rullstol. Egentligen är det väl väldigt lite vi vet om varandra ändå? Här på ön vet ju alla att jag också spelar golf.

Jaså, du har en sportslig sida när du inte håller i penseln?

– Jajamen! Skidskolan satte vi i verket i Åre och då åkte jag skidor 100 dagar om året.

Tre kända personer du skulle vilja bjuda på middag?

– Vad svårt att komma på tre personer! Jag är motorintresserad så jag hade nog velat bjuda Marcus Ericsson som kör Indycar och leder i USA. Så kanske det kan bli lite provkörning också.

– Kanske en annan konstnär kunde få komma med, men där har jag så många jag skulle vilja bjuda.

Har du någon favoritkonstnär för tillfället?

– Det är svårt, för det finns så många i olika konstnärskap. Men Ai Weiwei, som är en stor kinesisk konstnär, har gjort enormt stora projekt inspirerar mig. Jag var på en utställning i London där han och ett helt gäng keramiker hade gjort ett par miljoner solrosfrön i keramik som var hällda på ett golv. Just processen att man kommer på idén och genomför projektet som kanske sitter och gör solrosfrön i ett år är intressant. Han är väldigt stark.

Och slutligen Theo, finns det något speciellt verk som du skapat och är stolt över?

– Hmm. Det ska vara någon av utsmyckningarna som jag gjort. Jag har gjort en 25-tal ganska stora och en sitter på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Det är två stycken tre gånger sex meter stora utsmyckningar som föreställer en vandring i skogen. Den gjorde jag 198 4 och är väldigt glad över. Den sticker ut för den var tidigt i karriären och för att jag fick chansen att göra något sådant stort.