Ismantorps borg och det gamla Stockholm

Borgen i Ismantorp byggdes under perioden år 200-500 e.Kr. Den övergavs tämligen plötsligt under senare delen av 500-talet, möjligen på grund av den klimatförändring som inträffade omkring år 536, och som brukar benämnas fimbulvintern.

Arkeologerna tror att även flera stora järnåldersgårdar på Öland övergavs vid denna tid på grund av köld och därmed sammanhängande svält. Under flera år inföll inga somrar och skördarna uteblev. Såväl människor som boskap och husdjur dog på grund av kyla och brist på föda.

Vad var det då som orsakade den plötsliga och våldsamma klimatförändringen? Jo, forskarna tror att ett flertal vulkanutbrott på norra halvklotet under åren 536 – 540 e.Kr. orsakade så omfattande utsläpp av partiklar i atmosfären att solens strålar i stor utsträckning hindrades från att nå jordens yta.

Stockholms gamla stad från Gustav Vasas tid på 1500 talet är ungefär tusen år yngre än Ismantorps fornborg, ändå ser vi tydliga likheter när vi jämför det gamla Stockholm med borgen i Ismantorp. Någon har haft en plan som byggt på en tidigare plan, och så vidare genom årtusenden.

En krans av tät bostadsbebyggelse fanns i ytterområdena och ett mer öppet utrymme med glesare bebyggelse i de centrala delarna. I anläggningens centrum bedrevs handel och hantverk och där kunde religion också utövas. Helheten var ofta omgiven av någon form av skydd; bebyggelsen vid Ismantorp skyddades av en mur och den i det gamla Stockholm av öppet vatten.

Rolf Ekelund, gästskribent

Filosofie magister i historia, tidigare förläggare, ordförande i branschorganisationen Föreningen Svenska läromedel (FSL)