Norrbottningar med gröna fingrar rotar sig på Öland: ”Drivkraft att göra saker tillsammans”

När KalmarPosten besöker Cajsa och Per är de fortfarande i full gång med att färdigställa huset. Kompressorn som står i hallen dundrar till och ger kraft åt spikpistolen som Per använder för att göra klart bastun.

– Vi är från Luelå och kan inte leva utan bastu, vi fick offra förrådet. Per vill gärna få klart bastun så att vi kan basta ikväll, säger Cajsa.

– Det är bara panelen i taket kvar och så ska jag bygga lavar och fylla kaminen med sten, säger Per.

Cajsa och Per kommer ursprungligen från Luleå, men de har bott i Stockholm i 28 år. Där har de även arbetat tillsammans med trädgårdsdesign och anläggning av trädgårdar. Att paret och kompanjonerna då hamnade på Öland var inte helt självklart. De hade nämligen aldrig satt sin fot på ön tidigare.

– Vi har varit mycket på Gotland, men aldrig på Öland, säger Cajsa.

Den stora anledningen till att valet föll på den mer långsmala ön var att deras dotter med familj bor på Öland.

– När vi närmade oss 50 år började det hända saker. Ska vi fortsätta med det vi gör i Stockholm? Vi har en chans till i livet att göra en förändring. Det här är en del att gå in i en ny fas i livet också, säger Per.

– Vi har alltid velat bygga hus, vi har alltid pratat om det. Det blir ett glapp när barnen flyttar hemifrån. Det blir inga föräldramöten, strumpor på golvet eller tandläkarbesök. Det blir helt tyst och inget på kalendern. Det blir väldigt tomt och lite läskigt. Då kände vi att nu har vi en chans, för vi kommer inte att orka det när vi är 70 år. Om vi ska göra något är det nu och när vi såg att dottern verkade bli kvar på Öland tog vi chansen, säger Cajsa.

Cajsa och Per träffades i Luleå där de från början blev kompanjoner. De upptäckte en gemensam drivkraft att vilja göra saker tillsammans. De inledde samarbetet med att starta ett företag i en källare med affärsidén om återbruk och konst.

– Det var så det började. Vi skulle bara vara kompanjoner, men det gick inte så bra. Jag blev gravid, skrattar Cajsa.

Paret flyttade till Stockholm och arbetade inom grafisk design och formgivning. Men till slut skulle Cajsa utbilda sig till trädgårdsdesigner – ett beslut som ändrade skepnad på deras tillvaro. Per insåg att även han ville byta bana och befinna sig i samma bransch som sin fru. Cajsa fick uppdrag efter uppdrag och Per tog chansen att kontakta en kille som arbetade inom anläggning.

– Jag tycker sådant är roligt – att bygga, skapa och arbeta med kroppen. Parallellt hade jag en karriär där jag arbetade med ledarskap och grupputveckling. Jag är officer i grunden och för 30 år sedan var det Försvarsmakten som var ledstjärna vad gällde ledarskap – de hade utbildningarna. Jag kunde gå in på den privata marknaden och arbeta som konsult gentemot bolag. Men det var ju bara mentalt och jag gillar att arbeta fysiskt. När den här chansen kom, att kunna anlägga trädgårdar som Cajsa hade ritat, då slutade jag, säger Per.

– Det är egentligen det ultimata yrket. När man gör annonser, broschyrer eller böcker förblir vad det är. Det är ett dött material och ofta bara är relevant en kort tid. Vad kunden betalar för är direkt och konkret, säger Cajsa och fortsätter:

– En trädgård blir ju aldrig färdig. Om 15 år kommer det att se ut som det gör i mitt huvud och sedan kommer det att fortsätta förändras förbi min vision. Det är härligt att vara med i en sådan process. Det är som fascinerande, komplext och hisnande med trädgårdar är att gestaltningen fortsätter växa och förändras i det oändliga. Sannolikt kommer fler än en generation att uppleva och påverkas av det jag kreerar på just den lilla plätten av moder jord. Det ger ett avtryck och ansvar som är häftigt. Det är även därför vi alltmer brinner och fokuserar på är ökad kunskap och medvetenhet för att göra så hållbara val och lösningar som möjligt. Till och med bidra.

Nu har de dock lämnat det trygga livet och uppbyggda karriären i Stockholmsområdet för nya äventyr. Med Öland som en blank canvas vill de skaffa nya upplevelser och bekantskaper.

– Vi känner att det är ett helt annat företagsklimat här och hur människor är gentemot varandra. Det är mycket mer familjärt och folk håller vad de lovar, säger Per.

– Folk känner igen en. Jag gick in på en lampaffär och skulle köpa takskenor, men visste inte vad jag skulle ha. Då sa de i butiken att jag fick ta med allihopa och sedan komma tillbaka med det jag inte ville ha och betala då istället. Det var ju så man gjorde i Luleå när vi var små, så härligt! Det är den här småstadsmentaliteten, men då vet vi att man också måste förtjäna sitt förtroende här.

Förhoppningen är att kunna etablera sig själva och sitt företag i trakten. I övrigt har de drömmar om att göra sin egen plats på jorden till en prunkande och levande trädgård.

– Jag har en idé om att använda tomten till att bygga upp en trädgård som skulle kunna vara ett exempel på hur en modern villatomt kan se ut med till exempel lite självhushåll, regnvatteninsamling, odling, höns, bin, komposter och så vidare. Man skulle kunna bjuda in skolklasser för studiebesök och hålla föredrag. Det är min dröm, säger Per.

– Det absolut roligaste jag vet är att designa trädgårdar och hus. Det är det ultimata, men i övrigt är det att ha en egen drejverkstad, säger Cajsa.