Starkare och gladare – äldre tränade i forskningsprojekt

På Granudden i Färjestaden står det styrkemaskiner uppradade med en vacker utsikt över stranden och Kalmarsund. Vid maskinerna står ett glatt gäng redo att ta i för kung och fosterland för att testa sin maxstyrka. Det är nämligen dags för sluttest i ett forskningsprojekt som de deltagit i.

– Den viktigaste faktorn att ta fasta på när man blir äldre är muskelförtviningen, att man tappar muskelmassa. Det gör man egentligen redan från 45-årsåldern. Om man inte gör någonting börjar det ge sig helt enkelt. När man är ung och tonåring får man muskler utan att gör något. När man blir äldre blir det tvärtom, säger Peter Pagels, lektor i Idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet, och fortsätter:

– Muskelförtviningen gör till slut att man inte klarar av att vara hemma. Man får förtvining i axlar och armar och då kan man plötsligt inte lyfta, bära eller hämta saker. Muskelförtvining i benen gör att man till slut inte kan förflytta sig i bostaden och då behöver man hjälp.

Forskningsprojekt heter HAPPY-senior där 40 stycken personer från Färjestaden i åldrarna 65-90 år tränat 1-2 gånger per vecka sedan maj. Bakom projektet står Peter tillsammans med forskarkollegorna universitetsadjunkt Thony Ragnarsson och docent Jesper Augustsson vid idrottsvetenskapen på Linnéuniversitetet.

Forskarna har studerat fysiska, psykiska och sociala effekter som en gemensam träning på utegym kan bidra med i den äldre gruppen.

– Man tror inte att det går att göra någonting åt det, men det gör det! Man har sett att det går jättebra att utveckla muskelmassa när man är upp till 80-90 år. Man kan fortfarande bygga muskler, eller bibehålla muskelmassan. Vi har valt att vara på ett utegym, dels på grund av att vi vill få ut den äldre åldersgruppen och när de är ute blir det vitamin D-bildning och det hjälper till att bygga muskelmassa.

Utegymmet är dessutom tillgängligt dygnet runt och kostnadsfritt, vilket kan vara en faktor att få den äldre åldersgruppen att komma igång med träningen.

– Intresset för träning har ökat och styrkan har förbättrats. Alla har förbättrat sig på maskinerna från de första veckorna till nu 18 veckor senare. De största ökningarna är upp till 50 procent förbättring i ökad belastning.

Inför projektet fick deltagarna sina kroppar scannade för att mäta muskelmassan. Nu 18 veckor senare har man sett fina resultat.

– Då kan vi se, framförallt för de som inte tränat någon gång tidigare, att de har fått en förbättring på den här korta tiden. Där har man börjat lägga på sig något halvkilo eller ett kilo muskelmassa totalt. Det är mycket för den här åldersgruppen som egentligen har svårt för att bygga nytt. Det är jättespännande.

Förhoppningen är att det här ska kunna bli ett koncept för kommuner att engagera den äldre åldersgruppen, vilket kan öka livskvaliteten och hälsan i stort. Maskinerna som nu står på Granudden är något annorlunda mot de flesta andra utegym. Det går nämligen att reglera belastningen i maskinerna, precis som på inomhusgym.

– Det är inte bara att man ska lyfta en stock som du inte kan reglera. Du kanske inte heller kan göra armgång när du är 75 år, som det ofta finns på utegymen. De är inte gjorda för den här åldersgruppen. Här har de kunnat köra på nästan alla maskiner.

Gudrun Gleisner och Yvonne Rydberg tycker att projektet har varit riktigt lyckat.

– Vi upplever väl själva att vi har utvecklats styrkemässigt. Jag bor längs Järnvägsgatan och det är uppförsbacke hela vägen och det är betydligt lättare att cykla upp där nu, säger Yvonne.

– Bättre miljö kan man inte ha! Vi har kunnat öka belastningen och jag märker det i vardagliga livet. Jag orkar mer och kan gå längre promenader. Vi hoppas att gymmet får vara kvar.

Förutom mer ork och ökad styrka har projektet även skapat en gemenskap och tillhörighet.

– Det är jättebra och vi har haft roligt också. I vår grupp är det jag och fem damer. Det har varit bra för axlar och armar. Nu kan jag böja mig ner och knyta skosnörena, det har jag inte kunnat på många år eftersom jag har bytt höftled och grejer. Man är ingen ungdom längre, säger Lars Gleisner.

Men fysiskt kanske du är det snart i och med träningen?

– Ja, nu ligger man nog i nivå med en 20-åring, haha. Jag hoppas det kommer att fortsätta även nästa år. Vi kommer att hålla i träningen, i alla fall i vår lilla grupp.

– Det är ju för att vi ska hålla oss pigga, det är därför vi gör det här. När man vet vad de vill studera tycker jag det är intressant att se. Om de kan visa fina resultat kanske det kan locka fler, säger Ami Bachér.

Äldst i gänget som är på plats är Helen Karlsson, även hon märker av en förbättring efter 18 veckors styrketräning.

– Jag har kanske inte ökat styrkan så mycket, men jag är ju 90 år. Då kan man inte räkna med att det ökar så mycket. Men jag var ju tröttare förut innan jag gick här. Konditionen har ökat, det märker jag. Sedan har jag artros i knäna, men jag har blivit stadigare tycker jag. Det gör nytta!

Är man sugen att göra samma resa som det här träningsglada gänget finns det goda nyheter. Forskarteamet, Peter, Thony och Jesper, berättar nämligen att de söker intresserade inför nästa års Happy-projekt. Framförallt söker man personer som är 65 år och äldre som idag är otränade och ganska inaktiva.