TV: Här spökar och skrämmer Skansenskolans elever

”Äsch, det kan väl inte vara så läskigt”, tänkte jag, som också undviker allt som kallas för spökhus, innan jag hoppade in bilen och begav mig mot Skansenskolan i Mörbylånga.

Tidigare under veckan hade KalmarPosten fått ett tips om att sjätteklassarna på Skansenskolan höll på för fullt med att planera den årliga spökrundan i skrymslen under skolans aula. Det nappade vi naturligtvis på och ville komma och se själva vad det var som eleverna sysslade med, kanske även testa på att gå spökrundan.

Sagt och gjort så åkte KalmarPosten till eleverna och möttes av spöken som stod och väntade vid entrén till skolans aula. När vi hade stått en stund utanför entrén fick vi äntligen komma in. Väl inne möttes man av en kuslig kvinna, som knappt kunde vara vid liv, som berättade en spökhistoria för barnen som var redo att gå in bland de gamla utrymmena under aulan.

Och det hade kunnat sluta där – att KalmarPosten fick hänga med innan och efter spökrundan för att prata med rädda barn om hur läskigt det var. Men nej, rektor Per Wallin var mer än behjälplig att leda KalmarPosten genom hela spökturen. Och jag, reportern, kanske inte skulle ha varit så kaxig som jag var innan jag åkte mot skolan.

För det var det läskigaste jag varit med om sedan en traumatiserande spöktur där vagnen fastnade på Ölands Djurpark för tjugo år sedan och jag påmindes om varför jag undvikit spökerier sedan dess.

Hur rundan skulle se ut och handla om hade eleverna planerat i två månaders tid. Men egentligen började planeringen redan för två år sedan när eleverna gick i fjärde klass och väntade på sin tur att få anordna rundan. Det hela har nämligen varit en tradition på skolan sedan tre år tillbaka och varje Halloween får årskurs 6 spöka för yngre och äldre elever. Ja, inte hur unga som helst förstås.

De gamla logerna hade förvandlats till skräckrum. I rummen hade eleverna förberett med olika gåtor, som till viss del kunde vara svåra att förstå sig på efter att hjärtat precis slagit i 110 och hjärtskärande skrik hörts lite överallt, med mitt egna inräknat. I ett annat rum var det precis som i en skräckfilm – där obehagliga mördare hade ett och annat offer med sig, om vi säger så.

När rundan var över ledde en kyrkovaktare med lykta upp KalmarPosten och rektor Per Wallin till scenen i aulan som hade förvandlats till en kyrkogård anno 1890. Där stod barnen och sörjde ihop med spökpräster, medan jag och Per kunde andas ut över att rundan hade nått sitt slut.

Inte för att det var en dålig spökrunda på något sätt, utan helt enkelt för att den var för bra.

Häng med in på spökrundan: